hysterisk när hon ska till pappa.

Nej litar inte på honom alls egentligen. Borde ha gjort det men har dåligt samvete för att jag inte fixat detta innan han kom ut. Hoppas verkligen inte att det är något allvarligt. Hon ska få vara hos mig tills vi löst detta.

Vi har varit i kontakt med socialen och de tycker att jag ska låta honom få chansen att ha sin dotter och blivit utskälld utav dom att jag måste lita på honom och att jag inte ska tänka På vad han gjort. Men jag tycker att de resonerar galet. Egentligen vet jag inte om socialen är bra alls eller om jag ska byta.

Fyråringar kan vara rätt förståndiga ibland, lika väl som de kan ha riklig fantasi, så det är ibland svårt att veta vad som hänt.

Jag hade tagit ett samtal med henne i lugn och ro när hon för på tal om hon ska dit och säger att hon inte vill och frågat: Vad har hänt när pappa blir arg? Vad gör pappa när han blir arg? Vad gör du när pappa blir arg? Vad blir du rädd för?

Vad gör pappa när han är konstig? o s v

På så vis kanske du får fram vad det handlar om.

Om barnet kontrollfrågar om pappa varje dag och varje gång säger att det inte vill dit, då hade jag tyckt att något vore galet.

Min dotter kan vara lite så att hon inte vill åka till pappa ibland, men det går över väldigt fort. Vi har ökat ut umgänget från 2 timmar till 7 timmar sist. Efter den gången kom hon hem och sa att pappa la sig i sängen och sov. Visserligen hade han skickat bild på när han var på Halloweenfest kvällen innan så han var säkert trött, men det ger ju honom inte rätt att sova en stund de få timmarna han har henne. Innan 4 timmar/månad p g a hans problem med panikångest och suicidförsök när han mått dåligt. Vi får se hur det blir nästa gång, annars får vi dra ner umgänget igen. Jag vet ju att han gjorde samma sak när vi bodde ihop och han hade sin son i skolåldern på besök, men då var vi åtminstone två vuxna närvarande, nu är han ensam såvitt jag vet och har ju inte koll om han sover och umgängets funktion faller.

I ditt fall hade jag bett pappan att ni träffas i lekparken och båda närvarar, så du kan observera hur din dotters relation är med pappan. Ett barn ska inte vara livrädd för sin pappa. Sedan får du se om ni ska ha kontakt med Bup, så även någon utomstående psykolog får hjälpa er.

Dokumentera allt. Spela in vad dottern säger om pappa, hur hon reagerar, ja allt. Be om en utredning hos BUP.

BUP... Nu

Hoppas allt går bra nu lycka till. Lyssna på din lilla tös för detta beteende hon visar är inte normalt