Orkar inte med mammas julklappshets!!

Både jag och min syster brukar fira jul med vår mamma. Jag och syrran har båda två barn var (6, 7, 10 och 12 år). Vi vill gärna förenkla julen men hon förstår inte det. Vi har sagt att vi inte vill att barnen ska ha så mycket julklappar och inte vi heller. Detta beror också på att hon har mycket dålig ekonomi men ändå så handlar hon för säkert 500 kr var och en av oss så det blir sammanlagt 3000 per jul. Vi tycker att barnen har fullt tillräckligt med leksaker ändå. Något som stressar mig jättemycket och som jag ogillar är att hon bara nån vecka innan julafton kan komma och säga att barn 1 har fått julklappar för 50 kr mindre än barn 2 så då vill hon att jag ska komma på nåt mer som hon önskar. Dels är det svårt att komma på något för någon sån  liten summa och dels hade jag hoppas på att jag kunde släppa allt som har med julklappsstressen att göra några v innan jul. Blir också irriterad på att hon som är pensionär och har gott om tid kommer med en sådan här fråga en vecka innan jul! Hade det inte varit för mammas julklappsmani så hade jag sett fram emot julen mer. Vår mamma älskar att köpa julklappar och bara det bästa är gott nog och hon kan åka runt i massor av affärer för att hitta den bästa julklappen.  Hon vill gärna själv bli ivägskjutsad till varhus lite längre bort bara för att de har extrapris på en vara och det känns inte ok med tanke på ont om tid vi har. Tyvärr har hon ingen dator så hon kan inte heller beställa varor från Internet.Känns som om hon inte förstår vår situation, att jag och syrran har mer än fullt upp med jobb, barn, hushåll mm och verkligen vill förenkla det som går. Orkar inte med att höra på allt prat om julklappar hit och dit! men det är inte precis att hon kan känna av att jag inte är intresserad och därmed dämpa sig utan hon bara maler och maler på....Blir det lättare när barnen blir större tro? Kan tillägga att bara pengar vill hon inte ge (eftersom hon själv inte tycker det är kul förstår jag). Sen har hon också kommentarer om det jag säger att barnen önskar sig så det känns bara jobbigt. Hon krånglar till det så, och detta tar energi - som jag inte har!! Vad skulle ni göra? Acceptera hennes beteende eller gå på (ännu) hårdare om hur vi vill ha det?