jag lever med missbrukare och tänker inte lämna honom. Fråga mig vad du vill!

Varför kommer du inte att lämna då? Du har ju bara ett liv..

Varför anser du inte att du är värd ett bättre liv?

Jag ska vara hans berg som han kan lita sig på när han mår dåligt. Jag har fått honom att gå till psykolog, även bannat hans vänner från att komma hit då jag vet att dom triggar honom. Så jag tänker för allt som jag bara kan för att få honom till att sluta.

stanna kvar hos drägget då

Det är ditt liv du förstör. Så länge du inte tvingar ett barn att växa upp i er närhet så är det väl ingen fara. Skydda dig väl så sabbar du enbart ditt egna liv.

Du väljer vad du anser att du förtjänar och vilken livskvalitet du vill ha.

Men du vet att du själv valt ett liv i samhällets botten. Då kan du inte klaga över eventuella konsekvenser.

Tänker du skaffa barn med honom?

Slår han dig? Vad tycker din familj om honom?

Vilka behov försöker du möta?

i har inga barn och planerar inga heller.

Han gör så gott han kan och missbruket är inte lika hårt som det var innan.

Han slår mig inte och skulle aldrig någonsin göra, min familj älskar honom!

Vi har varit ett par i ganska många år nu, och det är klart att jag inte släpper honom för han är deprimerad.

Min väninna har bott med en alkoholist i snart 40 år. Hon hatar honom på alla sätt. De bråkar ständigt om de inte är så osams att de inte pratar med varandra. Han är inte våldsam och egentligen väldigt snäll när han har några nyktrare perioder.

Jag beundrar henne för att hon orkar trots att hon inte älskar honom längre, för att hon tar reda på honom när han kissat ner sig, torkar spyor, hjälper honom när han ramlar, men framförallt därför att hon offrat sitt eget liv på honom.

Hon vet att han aldrig kommer att bli frisk utan kommer att dö som alkis, men ändå tar hon hand om honom som om han vore ett barn.

Min fråga till dig är, gör du detta för din egen skull eller för hans?

Jösses vilka kommentarer, ni får ju snittanvändaren på flashback att verka snäll och medmänsklig. 
Om rubriken hade varit "min man/fru har cancer, och jag tänker inte lämna", hade ni skrikit lämna på samma sätt isåfall ? Missbruk är en sjukdom och man lämnar inte någon man älskar för att personen är sjuk, man hjälper personen i sitt tillfrisknande! Tänk lite innan ni skriver. 

TS: Jag tycker att du är stark som stannar kvar, hoppas din partner uppskattar det stöd du ger och att det finns en chans till tillfrisknande.

Jag gör det för både min och min sambos skull.

Han VILL verkligen då han vill ha familj men som alla andra har han också dåliga dagar. Och istället för att han ska ta sitt liv så tar han droger.

OM din sambo mår dåligt så är det beundransvärt att du väljer att inte lämna hans sida, utan väljer att stanna kvar och stötta honom.

Däremot så ger det inte honom rätten att utnyttja din välvilja genom att inte göra något åt saken. Det är hans ansvar att göra en förändring, vare sig det handlar om att inse att han själv har ett missbruk, eller att ta upp en samtalskontakt eller om han tar hjälp på annat sätt för att bli ren och komma ifrån sitt missbruk.

Jag förstår att du älskar honom oavsett och att du hellre lever med honom som onykter än tänker dig ett liv utan honom. Men jag tror att dina känslor för honom kommer att förändras om erat förhållande innebär att du ständigt ska gör uppoffringarna och han ska kunna fortsätta vidare, (för han är ju sjuk, mår ju dåligt). 

Oavsett diagnos, problematik eller annat så är det varje människas eget ansvar att gör förändringar. 

Det första du borde fråga honom, innan du offrar mer av din tid och medkänsla, är; .- vet han om att han har ett missbruk? - ser han själv det som ett problem?

Att vara ärlig med sig själv är första steget i rätt riktning.

Lycka till!

TS, det låter som om du är långt ute i medberoende.

Det enda du hjälper honom med, är att fortsätta missbruket.
Du gör det möjligt.