Min man är för stolt för att låta någon annan gå före hans ego!!!
Jag blir fan galen!!
Min man säger och gör saker när han är sur eller arg. Han blir så arg att han tar dumma beslut och kastar ur sig saker som han sen inte kan ta konsekvenserna för, pga sin stolthet.
Bland annat har han orsakat att hela hans släkt hatar mig, för han är för stolt för att säga fina saker om mig och honom. Han ringer bara när han är sur och kastar ur sig saker i ren ilska. Släkten vet alltså inte hur fantastiskt fint jag och han har haft det tillsammans, de vet bara om våra bråk och menningsskiljaktigheter. Och han berättar naturligtvis aldrig om vad HAN har gjort fel utan all skit läggs på mig såklart. Så han inte ska se dum ut i deras ögon.
De senaste som hände var att han i ren affekt kastade ur sig att han vill skiljas. Det var inte första gången han kastade ur sig detta och han har ångrat sig varje gång. Denna gången hann han i vanlig ordning ringa runt till släkten och säga att han ska skiljas från mig och att han har fått nog av våra bråk osv. Hans mamma tycker såklart synd om sin lilla pluttegulle son och ringer och gullar med honom dag in och dag ut. Det släkten inte vet är att bara ett par dagar efter bråket kom han hem och sa att han är redo att kämpa för oss, gå i parterapi och förändras så att vi båda kan ha ett lugnt och fint förhållande tillsammans.
Han var noga med att säga att NU BERÄTTAR VI INTE DETTA FÖR MIN SLÄKT, JAG BERÄTTAR OM NÅGRA MÅNADER. Och jag frågade: Varför då? För att du inte ska se dum ut hos dem? Ja svarade han och är alltså rädd att de ska tycka han är knäpp som tar beslut när han är arg, så han ska slippa se ut som en idiot.
Jag är så jävla trött på att få ta all skit hela tiden, han försätter mig i dålig dager framför alla istället, så han själv ska komma undan med fint rykte och inga dåliga blickar på sig. Hans mamma är exakt likadan, de har ingen förmåga att ta någon annans känslor i beaktning före sina egna. Vad gör man åt sådana här människor?
Ska det vara såhär, att jag ska se ut som häxan i allt, medan han slätar över sina egna fel, för att slippa tappa ansiktet själv? Det känns så jävla orättvist, att hans stolthet alltid ska gå före mitt och hans förhållande.
Vad tycker ni? Finns det hopp för en förändring hos en människa som blivit uppfostrad att alltid tänka på sig själv i första hand??
Tacksam för alla svar!!
