Min mamma dog idag

Beklagar sorgen :(

Jag har arbetat med döende människor och stött på många olika scenarios med anhöriga. Många vänner vet inte hur dem ska bete sig och deras frånvaro är ofta pga att dem inte vill tränga sig på utan istället ge den sörjande lugn och ro.

Tänker på dig.

Har inget att säga egentligen, men vill skicka dig massor av kramar!!

Tack!

Jag tror aldrig att vi lär oss att föstå att nån vi älskar är borta. Men med tiden kommer man ihåg det roliga och all värme och kärlek personen gav. Att den din mamma var och allt hon betydde för dig kommer att bli viktigast. Inte att hon inte längre finns.
Ge dig själv tid för den finns inget normalt eller onormalt när det gäller sorg.
Massor med kramar!

En kärleksfull styrkekram till dig idag!

Ja,det är sorgligt när det blir så. Men det är när det händer sådana här saker som man vet vilka ens riktiga vänner är.
Mina närmaste vänner stod kvar vid min sida när jag förlorade min pappa. Och de gör det än idag.
Andra kunde nästan gå över gatan då de mötte mig ute på stan t ex.
Jag tror att en del inte riktigt vet hur de ska bete sig med en människa i sorg. Hur de ska bemöta personen.
Men till de som är osäkra på det kan jag bara säga att var er själva. Det gör inget om ni frågar hur man mår osv.
Man behöver faktiskt inte säga någonting alls.
Det viktigaste är att visa att ni finns där för er vän.

Beklagar din förlust av din älskade mamma.

Jag förlorade min för 4 veckor sen idag. Har ingen jävla aning om hur man ska kunna gå vidare...

Beklagar sorgen! Jag tror att det bästa är att låta det ta den tid det tar.
Sorgen kommer alltid att finnas där,men man lär sig till slut att leva med den.

Jag miste min pappa för drygt 23 år sedan. Och jag visste inte heller hur jag skulle hantera det i början.
Men jag pratade om det och ältade det och till slut så såg jag ljuset i tunneln.
Och idag kan jag tänka på min pappa med ett leende och se tillbaka på alla ljusa minnen jag har av honom.
Så det känns kanske inte så nu. Men det finns ett ljus i tunneln.
Och var inte rädd för att prata om det med någon. Kanske någon som själv varit i samma situation.

Kram och lycka till!

Var stark! Visst, det är vad man får höra och det är så svårt att vara det, men det är nog det enda jag kan säga. Jag beklagar verkligen och vet exakt hur du känner, för snart 4 år sedan dog min mamma av cancer, då jag  var 16 år. Jag vet känslan, jag vet ångesten man får av alla gångerna man har varit taskig och inte visat den kärleken man nu skulle göra allt för att visa. Hon har det bättre där hon är, och kollar på dig och är med dig ska du veta. Bara för att hon inte finns fysiskt betyder det inte att hon försvinner från ditt liv. Som sagt, det har gått 4 år nu och än idag kan jag faktiskt få tillbakatankar om min mamma och jag önskar att hon verkligen var här, för det är så mycket man går igenom, och som en tjej i ung ålder behöver jag min mammas stöd, då man tänker att hon var den enda som inte skulle döma dig, och ge dig råd som var bäst för dig. Jag säger inte att det kommer gå över, men jag lovar dig, det blir mindre för varje dag... visst du kan ha dagar då du saknar henne som mest och dagar du inte ens tänker. Alla vi har olika sätt att bearbeta sorg, mitt sätt var tyvärr inte den bästa som ledde till att jag bara fick mer ångest  efter ett tag. Bortträng aldrig något, prata om det, jag vet ibland kan det vara svårt att prata ut med någon, men skriv ner dina känslor istället, det är svårt att acceptera i början och prata om det, men så småningom lär man sig....
Jag förstår dig exakt, jag vet hur svårt det är, men efter 4 år är jag här, lever mitt liv, har en underbar pappa och lillebror och vi alla stöttar varandra. Det jag vill få ut med det hela är att du är inte ensam, och det kommer ta sin tid tills det blir bättre och om det är något du vill prata om kan du bara skicka meddelande till mig, finns här.
Kram

En till sak som jag glömde tillägga, jag håller med Molly50 totalt, i början kan man nästan inte tänka på den man har förlorat, men efter ett tag kan du tänka på personen och prata om den utan att riktigt känna dig deprimerad och extremt ledsen.

Det kommer en tid när man t om kan prata om den som gått bott och tänka på alla fina,ljusa minnen med ett leende på läpparna.

Kunde ha skrivit texten själv! Känner igen alla punkter du skriver exakt förutom att jag var ganska lugn under tonåren. Min far gick bort för några dagar sen. Också i cancer... Det är mycket tungt och kommer det alltid att vara. Han dog utomlands och jag är snart på väg dit. De bästa dör ofta tidigare än de andra, tyvärr:(

Så tråkigt allt jag det är en saknad hjärtat kram till dig