Har jag skrämt honom
I oktober så var jag inne på en dejtingsida och fann en fin,go kille han bor i min grannkommun,tar väl en timme med buss ungefär.Efter vi hade pratat lite så bestämde vi oss för att träffas på riktigt,jag var väldigt nervös för detta för jag har aldrig träffat någon så eller jag en tjej har jag träffat och det funkar jätte bra så vi är bra vänner hon och jag.Men nu över till killen igen,vi bestämde en träff på ett fik och när jag såg han första gången så kände jag att hans nicknamn på dejtningsidan passade så in.Han såg så snäll och mysig ut,vi satt och drack kaffe och pratade om allt möjligt.Ville inte verkligen inte att eftermiddagen skulle ta slut.
Han ville gärna ses igen och jag också,då min son var hos sin pappa en helg så bjöd jag hem honom till mig och vi hade det jätte mysigt.Tända ljus och såg vi på en film tillsammans.Kvällen var helt underbar han sov inte över men vi skulle höras av igen.
Jag började bli lite kär i denna killen,kände mig så glad inombords och det var länge sedan man kände så..Efter att mått dåligt nu i några månader att man inte har mått psykiskt bra och att mina läkarkontakter vill försöka få fram att jag har ADD.Blev ju allt värre men det kändes som bara bortblåst när han var i närheten man kunde slappna av och bara krypa upp i hans famn.
Under höstlovets vecka så var inte min son hemma för han var hos mina föräldrar och jag var hemma själv.Han kunde inte heller komma för han hade sitt barn hos sig men vi skulle höras av på nätet och telefon när barnet hade somnat och sedan när helgen kom så åkte han iväg med sina kompisar och festade.Han skickade bilder på sig själv under natten och lite sms.
Han hann kom förbi en snabb sväng innan min son kom hem och då passade jag på ge honom en liten present,ett läderarmband med hans stjärntecken i.Han gillade den och jag fick en stor kram och en varm och go kyss.Åhh han e ju så underbar kille.
Han såg att det var något med mig också och jag kände att jag ville berätta för honom för han har ju berättat lite till mig om hur han har haft det i mellan åt.Men nu när jag berättade så var allt borta.
Jag fick en stor kram och hans lugna röst "det kommer ordna sig,ge inte upp bara"
Sedan hörde jag inte av honom på flera dagar sedan skrev han på nätet att han hade glömt laddaren hos sin kompis som bodde en bit bort,så det kan bli svårt att nås på mobilen,men att vi kunde ha kontakt på nätet.
Men sedan fick jag ett sms att han ville tacka för de gånger vi träffades och haft det jätte mysigt,och jag var en underbar tjej.Han ville gärna ta detta öga mot öga men han ville helst inte såra mig mer samt att han var osäker om han kunde få allt sagt.Sedan har jag inte hört ett ord mer varken på nätet,kik eller sms..
Jag tänker på honom varje dag,kan verkligen inte släppa honom nu det var inte lätt att gå vidare.Några kompisar frågar hur det går och jag ljuger lite att det är bara bra.
Men mina närmaste vänner vet sanningen och min syster har märkt också att det är något som inte stämmer.Till och mitt ex kör på som det inte vore något han vill att vi skall hitta på saker tillsammans,ja,min son och hans barn skall åka dit o dit tillsammans.Men jag vill helst inte men ibland har man svårt att säga nej,men då åker jag med honom själv så inte min son skall behöva träffa dem för det var ju stunder det funkade jätte bra mellan dem men i slutet blev inget bra.Men hela tiden tänker jag på den andra killen hur kul/mysigt vi skulle ha det..
Men jag får väl ge det lite tid,jag har skickat något sms om att ta en "kompis" kaffe på stan någon dag när han känner för det,men inget svar tillbaka än...
Vad skall jag göra,e det att jag är bara beronde av att ha någon vid min sida...jag kan inte smälta detta med om jag har ADD mitt i allt..
Försöker tänka på min framtid i stället,jag skall hitta jobbet som jag vill jobba med,jag skall må bra,komma igång med träning slippa ha värk i kroppen mmmm
är det någon mer som känner så här...?
