Tänker verkligen kvinnor mesta del på våldtäkt när de kvällspromenerar, eller bara ser månen, och en mörk skog/gränd?
Denna fråga dök upp. När jag och mina vänner tog en promenerad. Varav en av min kvinnliga bekant drar en skämt. Och säger i stil med ''Denna plats skulle ju absolut inte våldtäktsmän gilla''.
Miljön bestånd av gatlampor som inte lyste och det var nästintill kolsvart runt omkring. Och helt öde på platsen.
Såklart skulle vi män också bli lite rädda. Men kanske tänka lite mer på att man skulle stötta upp gäng som var påverkade och ville slåss. Eller bara någon/några personer som är på rån jakt. Mer skämande än så är det inte. Och därför är också svaret till varför män är mer ''modigare'' när det är mörkt och man vill gärna ta kvällspromenad.
När min kvinnliga vän drog upp den skämten, så sa jag ingenting. Men det kryllandes en massa saker i min skalle. Det är inte första gången som en kvinna har sagt något sådant. De måste väl ändå tänka på sådant jämt och vara skraj då och då. .
Sorligt, mycket sorgligt!
Hur blir det när de tar in en riktig man som visade sig vara en väl vårdad och trevlig på gatan. Men vad händer när han bjuder in kvinnan i sin lägenhet eller tvärtom. Hur skall kvinnan vara till hundra procent säker på att han inte kommer våldta henne?
Kvinnan måste väl ändå tänka lite grann - ''Tänk om han kommer våld föra sig på mig?''.
Kanske inte alla kvinnor tänker så. Men vissa? Sak samma. Det är väl ändå rätt tragiskt att kvinnan skall gå och vara rädd?
Hur skall man stoppa våldtäkten? Har den frågan någonsin dykt upp.
Varför dyker våldtäktsmän upp?
Mår de bra? Hur kan man förhindra våldtäktsmannen att begå brottet? Högre sexual straff, skulle det skrämma?
Skulle man på någon sätt hjälpa våldtäktsmannen att må bra? För jag antar att de som våldtar, innerst inne mår dåligt.
Då är nästa fråga - Hur skall man veta vilka män som mår psykiskt dåliga kommer att våldta? De som är olycklig kära?
Jag tyckte att när hon drog det där skämtet. Började jag förstå hur de flesta kvinnor måste gå runt och undvika vissa platser, för att de inte skall bli offer. Totalt tragiskt. De är mer som om att man får skylla sig själv för hur man går kläd, vilken väg man tagit eller hur sent man kommer hem. . .
Skall det vara så?
Innan inlägget blir alltför långt, vill jag avsluta här. Men ni förstår säkert min poäng. Min fråga.