Våra barn vill inte bo ihop

Antagligen uppfostrar du snorungen eller så flyttar du och sonen därifrån. Sambons barn ska inte behöva lida i sitt eget hem för att du inte kan uppfostra ditt barn. 

Vi följer pedagogiska uppfostran enligt både förskolans pedagog, förskolor, vårdcentral. Jag anser inte att jag eller min sambo gör något fel i uppfostran av min son. Tyvärr har det inte hjälpt.

Att kalla något barn för "snorunge" få mig att tänka att du förmodligen inte har egna barn eller är vuxen själv.

Ett alternativ är väl att ni blir särbo och att din sambo bor med er när han inte har barnen. Det sämsta alternativet blir ju att pappans barn inte bor hos er alls, i annat fall får ni väl arbeta för en anpassning för alla som det hade varit i en kärnfamilj där syskonen helt enkelt får gilla läget.

Kan ni få avlastning på något vis om nu pojken har så stora problem? Är barnet under utredning? En vanlig fyraåring slåss ju inte mer än i nödfall. Min tös slåss när jag står fast och säger nej när jag inte orkar ha henne klängandes i knät eller vid vissa hämtningar på förskolan då hon tjurar ihop, men okej är det inte. Visst kan hon tjura ihop och vara dum mot lillasyster, men hon är ju mest inne på sitt rum och leker.

Det som går göra är väl att du prioriterar tid med din son när alla barnen är hos er, så han känner sig sedd. Likaväl som ni gör bra aktiviteter som gör att ni har kul som familj. Fundera på hur olika situationer går att förebygga. Det brukar ju vara övergångar som är svåra, sedan får ni ha nolltolerans till att slåss. Lär honom hur man tar kontakt på ett positivt sätt, antagligen vill han vara med syskonen, men får inte. Det är ju lätt att de har gaddat sig samman och han känner sig utanför och tar till olika negativa sätt.

Först vill jag tacka för att du tog dig tid att skriva om ditt råd!

Helst vill vi ju inte vara särbo självklart men är ett bra tips i värsta fall.

Jag har bett vårdcentralen om en utredning (BUP tar endast remiss från dem), dock har de avböjt då han klarade sin 4-års kontroll :(
Min son slåss då någon av barnen retas eller är elak mot honom. Samt ifall han inte få vad han vill. Men vi har nolltolerans. Han brukar åka på "time out" samt bli av med en sak (surfplattan, lördagsgodis, playstation eller annat som han har extra).

Min son vill gärna vara med och vara en del i allt medans sambons son hellre vill vara med sin pappa och inte ha min son runt sig (tror det är för sambons son är så lugn och koncentrerad medans min son kräver uppmärksamhet).

Jag kanske behöver ge min son lite mer uppmärksamhet när alla barnen är här. Ibland är det svårt att hinna med all tvätt, matlagning och all annat hushållsarbete efter jobbet :(.

Ett problem är att om sambons barn slår min son så gör det oftast inte ont på honom men av ren impuls slår han tillbaka och då störtbölar dem. (min son är väldigt stark. Han är 25 kg och hela 126 cm lång redan)

Han är fyra år och jag gissar att han är trotsig?!
Hur har han varit under tidigare år? Har han haft väldigt uttalade trotsperioder eller är det alltid likadant?
Hur är din relation till hans pappa och hur ser hans relation ut till sin pappa?
En del barn är mer uppmärksamhetskrävande än andra och detta utan att det skulle vara något fel.
Hur är relationen med din son och sambo? Kan det vara någon form av svartsjuka och osäkerhet?

Jag tror att ni kan få det att fungera men då måste alla inblandade föräldrar jobba mot samma mål.
Barnen är för små för att kunna bestämma om hur livet ska vara format.

Och du, jag tror absolut inte att din son är mer snorunge än någon annan. Det är barn och de är precis så naturliga som man kan vara :)