Fler som funderar på surrogat?

Du har helt rätt babysnow, men som jag skrivit så är alla parter väldigt utsatta med rådande lagstiftning i Sverige. Så det gäller verkligen att lita på varandra till 100%. :)

Man måste verkligen lägga tid på att träffs, lära känna varann, diskutera punkter flera ggr m.m.

Tycker minst ett halv år år till att lära känna och träffas.

Då man slänger sig in i något som saker går fel.

Jag skulle aldrig göra det med någon som jag inte har en relation till. Det är heller inget jag skulle fråga om utan i så fall att någon nära erbjuder sig för att de vet om vår situation. Först då är det aktuellt att ens fundera över det för vår del, men det är inget beslut som fattas så lätt. Mycket att väga för och emot.

Har du egen erfarenhet av surrogat?

Har försökt med surrogat i över 6 år. Kollat massa länder utomlands, försökt med amerikanska och svenska men ej blivit nått pga hälsa samt annat. Så man har fått tagit beslutet att flytta fram barn.

Jag förstår känslan när insikten slår en att man får skjuta barn på framtiden, och det ändå är ovisst. Hoppas du kan finna ro i beslutet att flytta fram barn, och att du får din guldklimp vad det lider!

Eller så kanske man får inse att livet inte är rättvist och att man inte kan få allt här i världen. Skrämmande hur ett barn kan ses som en "rättighet".

Jag tycker inte det är en rättighet att få barn, däremot har medicinska framsteg gett fler möjligheter som förut inte fanns. Möjligheter som kan leda till barn på andra sätt än det naturliga samtidigt som det är en etisk och moralisk balansgång.

Absolut, men i det här fallet pratar vi om att en annan person ska bära på ens barn. Det innebär en separation för barnet från "modern". Barnet lär ju känna sin mors röst och hjärtljud redan i tidigt skede. En speciell kontakt som endast uppstår då man delar samma kropp. Vad har ni för kunskap om eventuella trauman som kan uppstå hos den nyfödda?

Jag måste ärligt säga att separationen för det nyfödda barnet har jag aldrig tänkt som besvärlig. Historiskt sett är det många nyfödda barn som separerats från sina mödrar, pga den höga dödligheten i barnsäng.

Av egen erfarenhet vet jag att det inte behöver bli ett stort trauma för barnet för att det skiljs från modern. Jag kan utgå från min dotters första år, som präglats av separation från mig då jag blev allvarligt sjuk i samband med förlossningen och vårdades ett halvår på sjukhus. Dessutom var hon prematur och låg i kuvös i början och det är också en form av separation då de allra minsta inte klarar av mer närhet än en hand som ligger stilla på dem. Är du emot att vi räddar prematurer också för att vi inte har kunskap kring hur de mår av att hamna i sin egen bubbla i kanske månader?

Nej, varför skulle jag vara det?

Det kunde väl knappast du eller barnet påverka?

Surrogatmödraskap är dock ett aktivt val och jag tycker det är på tok för tidigt att laborera med effekter vi inte har kontroll över.

Bra läsning:

www.barnpsyk.se/omakn.shtml

Tack för läsning! Håller med dig om att det är mer problematiskt än jag tänkt mig att separerat barnet och SM. Den som det värnas mest om i debatten kring detta ät SM, men vi har alla ett ansvar att ta för det ofödda barnets skull.

Hittade sammanfattning på den här studien som de gjort för att undersöka vilka effekterna blir av olika familjebildningar. (www.bioedge.org/index.php/bioethics/bioethics_article/10569) De ser tydliga kopplingar till utvecklingspåverkan och ångest hos barnen som kommit till via surrogat. Dock kan de inte, om jag förstod det rätt, helt skilja effekterna från mammans emotionella bagage som ofta går hand i hand med att hon inte kunde föda sitt egen barn.

Jag tar gärna emot mer infallsvinklar, det är förstås inte svart och vitt. Önskan om barn får inte överskugga barnets välmående.