Anonym (frustrationen)

Äldre 28 Nov 23:36

21 svar

Han vill inte!

Jag lever med tillsammans med min partner sen 1,5 år och han vill ha sex mer och mer sällan. Jag vill gärna ha sex varannan/var tredje dag, men for honom funkar det med 1 gång i veckan eller mer sällan.

Detta gör mig både ledsen och frustrerad. Förut kunde vi ha sex oftare, men efter han klagade på "sexpress" har jag nästan helt slutat att ta initiativ. Jag vill inte vara för på och pusha, för jag vet att det leder till mer olust från hans sida. Efter han tog upp detta har jag som sagt nästan inte efterfrågat sex en enda gång och det är säkert därför vi har det så sällan.

Nu har det gått 2 veckor sedan vi hade sex sist och jag känner att jag knappt kan sova i samma säng som honom längre pga. sexuell frustration/rädsla för att han inte tänder på mig/känsla av att bli ratad.

Jag njuter också av att ge honom njutning och kan suga av honom utan att vilja ha något tillbaka. Förut kunde han ge mig njutning utan vidare men det har inte hänt på länge.

Varför vill han inte längre? När jag har mina "mörkare" stunder tror jag det beror på att han inte tänder på mig längre eller att han inte vill vara med mig överhuvudtaget.

Till info är jag ingen "död fisk" i sängen utan visar vad jag vill och provar gärna nya saker. Jag vet också vad jag behöver och ser alltid til att jag når en orgasm eller flera. Ibland tror jag att det är det han har problem med - min dominans i sängen, att jag är trygg, och inte skäms över min njutning. Kanske han vill ha en liten underdånig tjej som han bara kan ta hand om? Det är inte omöjligt. Han är väldigt dominant själv och njuter av att styra.

Jag vet att jag inte ska bry mig i att han kollar porr och runkar. Men det gör han nästan varje dag. Detta har jag egentligen inte något problem med, men när han inte vill ha sex men runkar ofta känns det verkligen som om det är fel på mig. Föredrar han att runka?

För övrigt har vi det bra. Upp och ner ibland som i alla förhållanden, men vi trivs tillsammans. Han är en person som behöver mycket egentid och vila. Jag har mycket mer energi än honom på alla plan och så är det ju. Alla är olika.

Så, det jag önskar från er är ärliga svar!

Vill han inte ha mig längre?

Är det bara så att hans sexlust fungerar så här?

Vad kan jag göra?

Till info har jag köpt en rabbit och kommer delvis ta hand om frustrationen själv när det faller på.

Anonym (sju år)

Äldre 29 Nov 10:40

#11

Anonym (Jadu...) skrev 2014-11-29 10:24:51 följande:

Det kan man ju okså välja, så länge partnern är ok med det. Själv har jag inget intresse av sex med andra (trots att min partner sagt att det vore ok) Hade han inte sagt det skulle jag aldrig ens övervägt det, för det skulle liksom göra mig till en vidrig bit skit i mina egna ögon.

Jag kan faktiskt inte tycka att man är en vidrig bit skit om det är så att partnern i flera år nekat sex helt och hållet och dessutom vägrat prata om det. I vårt fall frågade jag om det i så fall var ok om jag träffade andra men han svarade inte på det heller. Då har han förbrukat sin rätt att ha några invändningar. Kärleken oss emellan var iofs borta när jag tog steget, det är länge sen jag ville ha sex med honom.

Anonym (Jadu...)

Äldre 29 Nov 13:33

#12

Anonym (sju år) skrev 2014-11-29 10:40:02 följande:

Jag kan faktiskt inte tycka att man är en vidrig bit skit om det är så att partnern i flera år nekat sex helt och hållet och dessutom vägrat prata om det. I vårt fall frågade jag om det i så fall var ok om jag träffade andra men han svarade inte på det heller. Då har han förbrukat sin rätt att ha några invändningar. Kärleken oss emellan var iofs borta när jag tog steget, det är länge sen jag ville ha sex med honom.

Då tycker jag det låter långt ärligare och bättre att lämna istället - du gör naturligtvis som du vill och som passar din moral, men jag skulle förakta migsjälv om jag valde att vara otrogen över att göra slut i den situationen.

Anonym (frustrationen) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 13:41

#13

Tack för alla svar.

Som ni säger så tror jag att jag måste prata med honom. Sedan han tog upp att han känner sig pressad til sex ibland har det varit ett ämne jag (vi?) helst undvikt.

Jag skulle ju vilja veta vad han tänker om det. Tycker han detta är ok? Vi har ju väldigt bra sex när vi väl har det, men jag tycker det är alltför sällan. Jag har ju också försökt anpassa mig och vara mer undergiven i sängen för det vet jag att han gillar, och jag gillar ju också att bli dominerad ibland.

Just nå känner jag att jag bara vill lämna honom. Det är ju inte bara på detta plan kan kan vara "iskall". Han har väldigt svårt för känslor överhuvudtaget och jag som egentligen är en väldigt passionerad och känslosam människa blir nästan dränerad av att vara tillsammans med en sådan människa. Så känner jag ibland i alla fall. Samtidigt vet jag ju att det är så här det funkar. Murarna dras till ångvältarna -opposites attracts.

Anonym (frustrationen) Trådstartaren

Äldre 29 Nov 13:46

#14

Vill bara tillägga att det inte är aktuellt att vara med någon annan. Det finns inget intresse av det just nu.

Polygama förhållanden är säkert bra om båda parter är med på det. Jag är inte negativ till det överhuvudtaget. Men i detta förhållande är det inte intressant. Jag vill bara ha honom.

Jag är inte en överkåt människa och inte heller är jag sexberoende. Om jag är singel har jag väldig liten sexlust faktiskt. Men när jag är i ett förhållande tycker jag sex är extremt viktigt, och jag har lust att vara nära min partner ganska ofta. Det är ju delvis på det sättet man ger bekräftelse. I detta förhållande saknar jag det oerhört mycket.

Anonym (Been there)

Äldre 29 Nov 13:59

#15

Han kan ha hamnat i en ond cirkel av att känna att han inte räcker till, och väljer att runka istället för där har han kontroll.

Been there...

Lösning: kom överens med honom att han låter bli att porrsurfa & handtralla i 1 månad. Då är han laddad när det bär till, och då stiger självförtroendet.

Funkade klockrent för mig - tjohoo vilket sexliv vi fick tillbaka! :D

Anonym (Sju år)

Äldre 29 Nov 15:38

#16

Anonym (Jadu...) skrev 2014-11-29 13:33:26 följande:

Då tycker jag det låter långt ärligare och bättre att lämna istället - du gör naturligtvis som du vill och som passar din moral, men jag skulle förakta migsjälv om jag valde att vara otrogen över att göra slut i den situationen.

Jag ser det inte som otrohet eftersom det var han som valde bort sex. Varför skulle han ha problem med att jag har sex med andra när han inte vill själv? Han får gärna ligga med vem han vill för min del.

Vi är båda kvar för att vi har barn ihop, inget annat.

Men varje situation är unik med många nyanser. TS vill ju ha sin man, det vill inte jag efter att ha blivit avvisad i åratal.

Anonym (Jadu...)

Äldre 29 Nov 15:52

#17

Anonym (Sju år) skrev 2014-11-29 15:38:31 följande:

Jag ser det inte som otrohet eftersom det var han som valde bort sex. Varför skulle han ha problem med att jag har sex med andra när han inte vill själv? Han får gärna ligga med vem han vill för min del.

Vi är båda kvar för att vi har barn ihop, inget annat.

Men varje situation är unik med många nyanser. TS vill ju ha sin man, det vill inte jag efter att ha blivit avvisad i åratal.

Nej, jag mest undrar om han ser det som otrohet. Ni har alltså ett förnuftsförhållande, men vet han om att du har sex med andra, och att han också kan göra det? Alltså, har det faktiskt sagts "Nu är vårt sexliv dött - jag tänker ha sex med andra - gör det du med" eller sitter han och inbillar sig att han är martyr, och offrar sitt olyckliga liv med dig "för barnens skull" när han skulle kunna hitta någon han kunde leva lyckligt med? Om det så innebär att han träffar någon som är asexuell - eller bara någon han klaffar sexuellt med...

Eller anser du att han inte har rätt att veta att han har det alternativet, eftersom han tackade nej till sexet med dig? Du stannar alltså "för barnen" - det är inte omöjligt att han gör det, han med.

Är det så att ni faktiskt pratat om det, han vet, och vet att han också har den möjligheten och att det formellt konstaterats, då ber jag om ursäkt, då drog jag förhastade slutsatser. Annars kan jag inte på några villkor hålla med dig - risken finns att han slösar sitt liv på dig, utan att det gör någon av er lyckliga - och både han och du kommer bara få ett av den varan. Du har (i min mening) ingen rätt att låta honom leva en lögn, utan att han ens vet det. Så jag hoppas att ni faktiskt varit öppna med att ert förhållande är enbart förnuft, och att han vet du har sex med andra, och att han vet att han också får det.

3barnspappan

Äldre 29 Nov 15:54

#18

Vet han om det? Det är ju isf ärlighet.

Anonym (Sju år)

Äldre 29 Nov 16:42

#19

Anonym (Jadu...) skrev 2014-11-29 15:52:21 följande:

Nej, jag mest undrar om han ser det som otrohet. Ni har alltså ett förnuftsförhållande, men vet han om att du har sex med andra, och att han också kan göra det? Alltså, har det faktiskt sagts "Nu är vårt sexliv dött - jag tänker ha sex med andra - gör det du med" eller sitter han och inbillar sig att han är martyr, och offrar sitt olyckliga liv med dig "för barnens skull" när han skulle kunna hitta någon han kunde leva lyckligt med? Om det så innebär att han träffar någon som är asexuell - eller bara någon han klaffar sexuellt med...

Eller anser du att han inte har rätt att veta att han har det alternativet, eftersom han tackade nej till sexet med dig? Du stannar alltså "för barnen" - det är inte omöjligt att han gör det, han med.

Är det så att ni faktiskt pratat om det, han vet, och vet att han också har den möjligheten och att det formellt konstaterats, då ber jag om ursäkt, då drog jag förhastade slutsatser. Annars kan jag inte på några villkor hålla med dig - risken finns att han slösar sitt liv på dig, utan att det gör någon av er lyckliga - och både han och du kommer bara få ett av den varan. Du har (i min mening) ingen rätt att låta honom leva en lögn, utan att han ens vet det. Så jag hoppas att ni faktiskt varit öppna med att ert förhållande är enbart förnuft, och att han vet du har sex med andra, och att han vet att han också får det.

Jag skrev ju att vi båda är kvar för att vi har barn ihop och inget annat. Han har alla möjligheter att gå när han vill. Möjligen är han kvar även av bekvämlighet och trygghet, jag tjänar betydligt bättre än vad han gör.

Och som jag skrev tidigare frågade jag för flera år sedan om jag fick ha sex med andra men han svarade inte. Genom att inte svara skulle han kunna hålla mig kvar i limbo i evighet och det ställer jag inte upp på. Jag har uppmanat honom att ragga upp någon kvinna när han varit iväg med jobbet, ja. Men han svarade inte på det heller.

Han är knappast martyr, genom att vägra sex, närhet och vägra att prata om det dessutom har han skapat situationen själv genom att inte vilja försöka lösa det. Han vet att han kan gå när han vill, jag håller honom inte kvar.

Anonym (Jadu...)

Äldre 2 Dec 16:00

#20

Anonym (Sju år) skrev 2014-11-29 16:42:34 följande:

Jag skrev ju att vi båda är kvar för att vi har barn ihop och inget annat. Han har alla möjligheter att gå när han vill. Möjligen är han kvar även av bekvämlighet och trygghet, jag tjänar betydligt bättre än vad han gör.

Och som jag skrev tidigare frågade jag för flera år sedan om jag fick ha sex med andra men han svarade inte. Genom att inte svara skulle han kunna hålla mig kvar i limbo i evighet och det ställer jag inte upp på. Jag har uppmanat honom att ragga upp någon kvinna när han varit iväg med jobbet, ja. Men han svarade inte på det heller.

Han är knappast martyr, genom att vägra sex, närhet och vägra att prata om det dessutom har han skapat situationen själv genom att inte vilja försöka lösa det. Han vet att han kan gå när han vill, jag håller honom inte kvar.

Nåja, det är ert liv, så det är inte min ensak. Men jag tycker du ska testa; gå hem och säg "Förresten så har jag en älskare nu. En man jag har sex med istället för dig. Det är ok va?" För om du INTE bedrar och ljuger, då skadar det ju inte att göra så? Och då bevisar du på samma gång att du inte är ett själviskt, självrättfärdigande svin som leker bort din partners liv. Så lätt är det. För du har ju rätt - och då kan det ju inte skada att bekräfta det med den du är gift med också, eller hur? Så att han får säga "Skiter väl jag i, vi fortsätter såhär ändå" ELLER "Oj, det visste inte jag, det är inte ok, hejdå"

Eller hur?

Anonym (Sju år)

Äldre 3 Dec 17:29

#21

Anonym (Jadu...) skrev 2014-12-02 16:00:06 följande:

Nåja, det är ert liv, så det är inte min ensak. Men jag tycker du ska testa; gå hem och säg "Förresten så har jag en älskare nu. En man jag har sex med istället för dig. Det är ok va?" För om du INTE bedrar och ljuger, då skadar det ju inte att göra så? Och då bevisar du på samma gång att du inte är ett själviskt, självrättfärdigande svin som leker bort din partners liv. Så lätt är det. För du har ju rätt - och då kan det ju inte skada att bekräfta det med den du är gift med också, eller hur? Så att han får säga "Skiter väl jag i, vi fortsätter såhär ändå" ELLER "Oj, det visste inte jag, det är inte ok, hejdå"

Eller hur?

Bevisa? För vem? Jag har inget att bevisa för mig själv eller någon annan. Jag är fullständigt klar över att jag vare sig bedrar min man eller leker bort hans liv.

Jag har för övrigt inte sex med någon annan "istället för" min man. Min man är inte ett alternativ och har inte varit det på 10 år.

Han vill inte!

INNEHÅLL