Min Mamma låg för döden, gav dom för mycket morfin?

Nej det gjorde de inte, bra för henne att hon slapp ha ont och fick somna in lugnt istället för med ångest och smärta.

Kan inte svara för din mamma, men min tanke är ofta att de nästan ger för lite morfin... ligger man för döden finns det ju ändå inget att göra, vad gör det om de pumpas i mediciner för att slippa lidande och ångest, även om det nu skulle göra dödsförloppet lite fortare?
Tycker att du ska tänka på din mamma istället, vilken glädje hade hon haft av att ha fått ligga för döden veckor i sträck? Vilken glädje hade du haft av de extra timmarna om du visste att din mamma led av det?
Sedan tror jag ju absolut inte att hon fick för mycket morfin, att det skulle ha dödat henne, utan det var hennes sjukdom som gjorde att hon dog och hon hade gjort det oavsett, men morfinet gjorde att hon fick somna in lugnt och utan smärta/ångest.

Jag tycker det var bra gjort av dig att ringa på sjuksystern den andra gången, och det var hon som tog det medicinska beslutet, inte du. Du hade kunnat ringa på klockan 10 ggr och det var ändå hon som fattade beslutet om morfinet.

Tack för era svar! Jag uppskattar mycket att ni tog er tid att svara.
Visst ville jag inte att min Mamma skulle ligga och lida, men vi hade bara fått en broschyr där det stod att när döden är nära blir det längre och längre mellan andetagen och den döende är knappt kontaktbar.
Så var det ju inte i min Mammas fall, det är därför jag tänker att hon inte var redo att gå.
Hon hade varit sjuk sen jag var 16 och min bror 12 och både hon och vi hade behövt säga ett ordentligt farväl.Sista dagen och natten trodde vi t om att det skulle gå att rädda henne därför att läkare och sjuksköterska gått med på att börja ge henne vätska oh näring i pegen igen(för vi ville inte att man skulle ge upp så "lätt").Kanske var det detta hopp som gjorde att min bror åkte hem på kvällen och jag inte kunde förstå den natten, varken vad gäller hennes hyperventilation eller morfinet.Jag var helt övertygad att vi skulle ses på morgonen igen. Jag är inte säker på att hon hade ont, däremot måste det ju vara ångestfyllt att hyperventilera i så många timmar.
Har ni nån gång sett en döende sjuk person som dör i snabb ytlig andning och är helt klarvaken?

Sett personer gå bort på alla möjliga vis, snabbt oväntat, väntat osv.

Släpp taget och gå vidare, grunna inte över detta..

I mitt jobb träffar jag flera som inte vill släppa taget så istället lider den äldre sin sista tid.

Ibland går det fort, ibland tar det längre tid

Vi kommer alla bli den åldern och återhämtning är inte på schemat så som det var vid yngre dagar.

Eftersom vi inte får svar så vet vi inte smärta eller ångest men finns den där så är det bättre att ge än att låta bli....

Helt normalt

Beklagar sorgen. Du har absolut inte gjort något fel som velat att din mamma inte ska lida.
Jag tycker det låter som att de gav för lite morfin. Har sett många dö men ingen som hyperventilerar. Det har hänt att jag varit tvungen att ge varje timme eller halvtimme för att få en lugn andning. Behöver man ge så ofta är dosen oftast för liten men inte alltid de hinner ordinera den rätt.

Jag har sett en person dö som var vaken och hade ont. Han dog inte helt smärtlindrad tyvärr fast han hade fått massor av Morfin.

Att börja ge en döende person vätska och sondmat kan påverka andningen till det sämre. kroppens funktioner har börjat koppla ner och kan inte hantera det utan det brukar kunna bli vätska i lungorna. Låter som din mamma inte fick en riktig palliativ vårdplan. Det är synd. Fyra timmar mellan doserna har jag aldrig hört när det gäller en döende person. Det stämmer inte med palliativa riktlinjer.

Jag beklagar också sorgen!

Det är jättejobbigt som anhörig att vara med när sin förälder avlider, men i de allra flesta fall känns det i efterhand bra att man ändå fick vara där. Det jag kan tycka är dåligt i din situation är att ni som anhöriga uppenbarligen inte fick tillräckligt med information om er mammas tillstånd och om vad som kunde förväntas ske.

Jag tror inte att din mamma hyperventilerade, även om ni som anhöriga med all rätt nog uppfattade det så. Det som händer när en person dör (när det är en "förväntad" död) är att andningen blir mer och mer ytlig, och sitter mer uppe i halsen än i lungorna. Det är kroppens naturliga sätt att gå ner i varv eller vad jag ska säga. Ibland blir personen också rosslig, och det kan låta jättejobbigt, men är sällan något som personen själv lider av, utan det är jobbigare för de anhöriga.

Tänk dessutom att din mamma hade en lunginflammation, vilket också påverkade hennes andning. Och hade dessutom inte antibiotikan någon som helst effekt så kan jag tänka mig att hon kanske hade lite feber också som också påverkar.

Att hon fick morfin och stesolid var väl jätteskönt för henne, att slippa lite smärta och ångest. Och att du som dotter ringde på sköterskan igen var också jättebra. Det var ju du som var där och såg hur din mamma mådde. Och du känner ju henne dessutom allra bäst. När en person är döende så finns det ingen anledning att snåla på smärtstillande eller ångestdämpande, så det var väl skönt att de lyssnade på dig och gav henne lite mer morfin?

Visst finns det alltid en liten risk att morfinet gör andningen lite sämre, vilket kan leda till att personen kanske somnar in lite tidigare än utan morfin. men det kanske handlar om någon timme, och inte om dagar. Och att som en så sjuk patient få somna in smärtfri en timme tidigare kanske ändå var skönt för henne.

Och även om du känner att du inte fick ta ett riktigt farväl, så vet du ju inte hur tiden hade sett ut om hon levt en timme till, eller en vecka till? Det du KAN vara säker på är att din mamma visste att du var där, och fanns hos henne och att hon hörde vad du sa, om du pratade med henne.

Hoppas att du kan släppa din ångest och se att du gjorde precis vad du kunde för din mamma, och oavsett vad mer du hade gjort så hade det inte förändrat utgången.

Återigen tack så innerligt för era svar<3.Det hjälper mig.
Men jag tänker på att personalen inte sa nåt om hennes förändrade andning för att hon kanske inte var så nära döden?
Det är därför jag har sån ångest att det var morfinet som gjorde att hon fick en andningsdepression.
Hon var helt glasklar och stirrade intensivt på mig när jag kom och satte mig för att vaka den natten.Hon såg också sen på mig med värme i blicken, och reagerade när jag skulle gå vid 4.Hela tiden vaken.
Eftersom läkaren hade sagt på den dagens morgon att det skulle ta tid, och vi dessutom hade övertalat dom att återuppta näringstillförsel genom pegen,
så var jag snarare avstängd och kunde liksom inte ta in vad som skedde.Jag var helt besatt av att vi måste hjälpa henne med andningen.
Hon var inte rosslig utan bara snabb ytlig andning, men det märktes att hon försökte andas djupare.Hon försökte få luft tror jag, och genom att se till att hon fick morfin i två doser sänkte jag henne och gjorde det omöjligt för henne.
Så känner jag det.Men jag har tagit in vad ni säger och försöker bearbeta detta.
Hon bodde på äldreboendet i 15 år, så stark och ljus och ville leva för vår skull.
Därför är jag oerhört ledsen att det inte blevnågot riktigt avsked för henne, mig och min bror.