Kräks varje dag och blir mår dåligt över mitt jobb
Jag skulle behöver lite tankar och erfarenheter från er andra.
Jag är gravid i vecka 14 och har mått illa med kräkningar dagligen sedan ungefär vecka 8. Innan jag blev gravid hade jag börjat få en del stressymptom, som hög puls, skakighet, stressutslag och att jag tappat aptiten och därmed också gått ner ett par kilo. Kunde själv inte tro att jag kunde bli gravid under dessa förutsättningar men till vår lycka så fick jag till slut ett plus, efter att vi försökt nästan ett år.
Jag jobbar som lärare i en gymnasieskola och när jag började kräkas och inte fick i mig någon mat så gick jag till en läkare som utan vidare sjukskrev mig två veckor. Under dessa veckor hörde jag av mig till min arbetsplats med uppgifter till en början och sedan var ju tanken att jag skulle komma tillbaka. Detta gick inte då jag fortsatte kräkas flera gånger om dagen och kände att jag inte hade någon ork alls. Min man fick flera gånger komma hem från sitt jobb efter lunch för att hjälpa mig med att få i mig någonting. Började känna mig rätt värdelös.
Träffade en ny läkare genom barnmorskan och blev sjukskriven fram till jul eftersom jag som hon sa "är så allmänpåverkad". Det betyder typ att jag är skakig, blek och mager i ansiktet. Sammanlagt sen denna hösten började har jag tappat runt 10 kg. Får kommentarer på det när jag träffar vänner som ju inte sett mig på ett tag, att jag blivit så smal.
Nu har jobbet fått in en vikarie och hon plus min rektor har hört av sig till mig via mobilen på morgonen (trots att jag bett dem maila eller smsa istället för jag sover på morgonen) och de har även skickat sms och mail med frågor om uppgifter och planering. När de fick in en vikarie hade jag redan varit borta en månad från jobbet. Jag svarade på mailen och beskrev översiktligt vad jag tänkte för dessa tre veckor och vem vikarien kan fråga på skolan när det gäller uppgifter. Det finns fler lärare i mitt ämne nämligen och de kan säkert berätta vad de gör i sina klasser. Sen ville vikarien att jag skulle komma in för at bedöma en elev muntligt. Jag svarade att jag inte kan det och då svarade hon att om jag inte orkar så får jag ordna så att någon annan av mina kollegor bedömer. Men jag är ju sjukskriven! Min rektor skrev sms (efter att hon ringt och lämnat meddelande) om att jag behöver arbeta fram en planering till vikarien.
Jag ringde facket som sa att jag inte FÅR arbeta med uppgifter och planering till vikarien. Jag är sjukskriven och begår ett lagbrott och jag arbetar fast jag är sjukskriven. Jag hade inte ringt facket för att det skulle vara nån principsak, jag ringde för att jag mår SÅ DÅLIGT och behövde få veta om jag har rätt att säga nej och sätta gränser. Jag behövde liksom någon som sa: "Du inte bara FÅR säga nej, du MÅSTE säga nej."
Så jag mailade ett långt mail till min rektor och förklarade att jag är ledsen att det blivit såhär men att facket intygat att jag inte får jobba och att de därför tyvärr får försöka lösa lektioner och uppgifter på plats. Jag önskar att jag kunde men när jag mår såhär så måste jag få släppa jobbet och fokusera på mig själv och den lill*. Detta skrev jag igår men har ännu inte fått något svar.
Är inte det lite dålig stil att inte svara? Är det inte också dålig stil att ringa och jaga en person som är sjukskriven? Jag förstår att vikarien vill ha instruktioner, men man kunde kanske sagt: "Om du har något så får du gärna skicka när du orkar. Annars löser vi det." Inte beordra att man ska arbeta fram en planering när man dessutom redan varit borta en månad.
Jag var som sagt rätt slutkörd på grund av mitt jobb redan innan jag blev gravid och nu när jag är gravid så triggar minsta stress mitt illamående. Jag har slitit som ett djur för det här jobbet och offrat min egen hälsa, och nu när jag är SJUK så jagar de mig och förväntar sig att jag ska åsidosätta min hälsa återigen. Inget jobb är värt det. Jag bara önskar att min rektor ska svara: "Okej krya på dig! Vi klarar oss här på skolan, du kan koppla av så ses vi efter jul! Men det är ju inte så troligt tyvärr.........
