Nattning, 19 månaders kille

Alltså, vad gör man när man inte orkar mer? Vår kille, som nu är 19 m, har krånglat med sömnen sen dag 1. Det har gått i perioder, bättre och sämre men aldrig nånsin bra. Jag vill ju att min son ska känna sig trygg och somna gott om natten men just nu ser det ut såhär:

Vaknar 07:30 och sover sedan middag mellan ca 12:15-13:30 (Här tar det max 5 minuter för honom att somna gott, utan skrik). Kl 17:30 äter vi middag och mellan 18-19 får han göra vad han vill. Oftast busar vi och leker tillsammans och läser böcker. Kl 19 tar vi på pyjamas, släcker ner och sätter oss i soffan å myser med en flaska välling och lite tv (drömmarnas trädgård, det är det enda som får honom att varva ner). Sen borstar vi tänder, tar dropparna och säger godnatt till Makkapakka och gänget. Vi går in i hans rum och han kryper ner i sängen, jag ligger bredvid. Hit är allt jättebra! Han gnuggar sig lite i ögonen och gosar in sig i kudden. SEN börjar det.. Han börjar snurra och snurra. Ska ligga och pilla på mina händer men sedan börjar han rycka och dra. Pratar, skrattar och skriker om vart annat. Sen börjar han sätta sig upp och krypa iväg. När jag försöker lägga ner honom kastar han sig och gallskriker. Har vi riktigt, riktigt tur somnar han på 30-40 minuter. Ofta tar det 1-3 timmar.. Jag känner att det här börjar ta knäcken på mig snart. Just att se att han inte har det bra. Vi har försökt ändra sovtider mm men det här är ändå det som funkar bäst.. Har aldrig provat någon 5 minuters metod eller d.l. men ibland har jag ju varit tvungen att gå ut en stund och andas, eller gå på toa. Antingen skriker han tills han inte får luft eller så springer han upp och tänder lampan och plockar fram sina bilar. Kan det vara något fel vi gör med rutinerna innan? HJÄLP!! ???????? PS pappan hjälper också till men eftersom vi båda arbetar oregelbundna tider är vi ofta ensamma om nattningen..