Måste ha alkoholen för att klara mig - hjälp!

Du skall be om hjälp på rätt ställe. Här kan nog ingen hjälpa dig.

Jag har levt ihop med en alkoholist i många år.Jag kan garantera dig, att du inte dör av panikångest, även om det nog känns så.

Det är svårt att hitta den riktiga dosen medicin, om man samtidigt dricker. Du ska nog har rätt så stor dos, eftersom din kropp är van vid att hantera förgiftning.

Men du vet ju vad du ska. Du ska sluta dricka. Och det behöver du hjälp till. Helst internatbehandling, dygnet runt. Låna pengar till behandlingen, om du inte kan få gratis hjälp.

Samtidigt kan du ju vara lite glad för att du fortfarande kan åka buss och tåg. Så gör någonting åt din situation nu, innan det är alldeles för sent.

Lycka till. Det är inte omöjligt att få ett bättre liv. 

Jag har haft ett antal psykologer i mitt liv, 1 av dessa KBT-psykolog. Det enda de menar är att man ska "lära sig leva" med panikångesten. Men jag måste bli av med den helt för att kunna leva ett värdigt liv! Tänk dig att varje gång du sätter dig på en buss eller ett tåg och ska åka en längre sträcka, så börjar hjärtat slå i 190 och du kallsvettas och får domningar i kroppen. Så ska man fan inte behöva ha det,

Jag har bett om benzo men får det inte pga mina missbruksproblem, fast det är dessa jag skulle behöva mest.

Hade din f.d. sambo också problem med panikångest?

KBT och detta, så innebär det att man utsätter sig för den situation som ger dig panikångest.
Om och om igen, tills du inte får panikångest längre(enkelt sagt, det är mer grejer också).
Och det funkar för väldigt många, men gäller ju att våga också.

Jag har precis samma problem som du. Jag har stora problem med att åka buss och tåg. Har svimmat flera gånger, men innan dess pirrar det i armar, ben och ansikte, jag krampar och så domnar allt av. Det börjar i armarna, sen benen och till slut huvudet.

Det är inget farligt, men jag vet att man känner att man ska dö. Det är bara kroppens instinktiva sätt att ta sig ur en hotfull situation då flykt inte är möjligt. Man "spelar död".

Kbt säger jag. Prata av dig! Jag har gått en stresshanteringskurs med mindfulnessträning som var väldigt bra. Äter medicin också pga jag har såna jobbiga overklighetskänslor hela dagarna samt yrsel. Panikångesten på bussen kan även bero på en kombination med social fobi, vilket det gör i mitt fall. Proppfulla bussar fungerar inte alls.

Det du ska göra är att utsätta dig långsamt för det du tycker är jobbigt. Åk en station och promenera hem igen. När du klarat av det så belönar du dig själv med något annat än alkohol. Ring och berätta det för någon som känner till dina besvär och bryr sig! Stöd måste du få!

Kanske blev lite rörigt det här...

Som jag fattar det så har du inget hårt fysiskt beroende utan dricker för att medicinera dig vid specifika tillfällen som du tycker är jobbiga? Isåfall tror jag kbt är helt rätt väg för dig att vandra, och att tillsvidare försöka byta ut alkoholen mot svag benso vid behov för att skona kroppen en smula och undvika den stigmatisering som det trots allt innebär att behöva dricka, inget du ska vänja dig  vid dock det är lite väl enkelt att börja missbruka benso  om man har alkoholproblem i grunden.

Har du varit i kontakt med kommunen? de brukar väl ha en missbruksenhet och om du inte redan varit i den svängen så tror jag det är helt rätt ställe att börja nysta.

Har själv haft liknande problem men är lite yngre och hade inte lika stora problem som du verkar ha då jag lyckades lösa mina själv i allafall till största delen så hur vårdapparaten ser ut och fungerar är jag dessvärre dåligt insatt i.

Stay strong and keep fighting my friend!

När du lär dig att våga möta din ångest, blir du av med den.

Ja, att få benzo skulle säkert vara skönt för dig, och du kan nog också få det i mycket kort tid, som i några dagar, för att hålla abstinenserna stången. Men bara under uppsyn. Det betyder alltså att du skall läggas in på psyk. Och det är kanske inte helt fel?

Vad som är fel är dock, att byta ut ett missbruk mot ett annat. Alkohol är ute ur kroppen efter kort tid, några dygn, bara och det är egentligen inte så svårt att komma ut ur det fysiska missbruket. (Det psykiska beroendet är värre.) Med medicin och narkotika talar vi om något helt annat, och det vill du inte börja med.

Min (just det, f.d.) sambo hade några panikångest anfall. Tro mig, du tror du håller på att dö, men folk omkring dig ser bara någon som har druckit för mycket igen.

Om du kan sluta dricka, kan medicinen hjälpa dig. Läkarna har inte tappat hoppet.

Jag är inte expert på missbruk. Det jag skriver speglar mina personliga erfarenheter.

Är du kille/tjej?

Jag har visst alkoholmissbruk. Inte så att jag måste dricka för att klara vissa saker. Men haft panikångest under en längre tid nu. Jag har oxå verkligen trott att jag skulle dö, att hjärtat skulle sluta. Jag har gått till vårdcentralen. Jag fick atarax lugnande (efter prat med doktorn) och det har hjälpt mig enormt. Före jag fick det så drack jag  som medicinering, typ. Det blev bättre för stunden, sju resor värre dagen efter...

Jag förstår hur jävligt du har det.. det är så jävla hemskt! Jag önskar att fler människor hade förståelse. Är du ensam , eller har du någon att prata med?

Stå på dig!! Lyckokramar!

Jag bor mer eller mindre isolerad i en mindre håla och visserligen finns vårdcentral öppen på dagarna, men det är på nätterna det är värst. Tilläggas bör också att min före detta sambo dog i Kol för ca två månader sen, vilket var ännu ett knytnävsslag i själen. Ja jag vet att det blir värre med alkohol, men det dämpar för stunden och på dagarna när det är ljust har jag inga problem. Det är när mörkret kommer och nu är vi ju i den mörka årstiden.

Overklighetskänslorna har jag kommit förbi, nu är det bara döden jag upplever som ett hot. Min f.d. sambo dog för två månader sedan i Kol och hon var liksom min enda trygghet. När jag förlorade henne förlorade jag allt. Hon var snäll, go och omhändertagande och jag kände mig alltid trygg när jag fick sova bredvid henne. Men nu finns hon inte mer, och jag lever isolerad i en byhåla och har knappt någon att prata med. Ja jag har hört det där om att man måste utsätta sig för det man är rädd för, men så taskig som jag är i nerverna nu går det inte. Kanske måste tiden få läka såren först..

Jag beklagar verkligen din sambos bortgång, sååå hemskt för dig!

Jo men tex. atarax kan du äta 2 ggr dag så den även hjälper på natten. Gå och prata med en läkare och hoppas du träffar någon som förstår. En människa ska inte behöva ta till alkohol för att döva sin ångest. ( jag har ju själv gjort det)