• simpa

    känner inte igen min bonustös på 13

    Jag har varit tillsammans med min sambo sedan hans flicka var 9 och hon fyller 13 i februari. Vår relation har alltid varit väldigt bra och eftersom han jobbar borta har stora delar av ansvaret legat på mig. Hon har bott här varannan vecka oavsett om han varit hemma.

    I höstas började hon sexan på ny skola och har sedan dess glidit allt mer ifrån oss. Mycket nya kompisar, ny attityd, nya värderingar. Mer tjafs. Skolresultaten har gått nedåt.och måste medge att jag varit på henne rätt mycket om att skolan går före kompisar och att hon måste lära sig att hålla i sina pengar. Att hon ska kunna ta bussen och så vidare. Mamman har en lite annan inställning.

    Nu i helgen var hon borta hela helgen hos kompisar och vi var och köpte present till hennes kompis tillsammans. Sen körde jag och lämnade pengar till henne på lördagen och körde henne till en kompis. När jag hämtade henne på söndagen var hon skitsur och trist. Jag frågade vad det var, men då var hon bara trött sa hon. Jag försökte småprata på vägen hem om allt möjligt men hon svarade knappt på tilltal. Sen packade hon snabbt och åkte hem till mamma. Sen har jag försökt både skriva och ringa utan att hon svarar. Hon beter sig som om jag gjort något jättwhemskt och jag får helt ont i magen. Jag vet ju inte vad det handlar om! När jag frågade henne om jag gjort något så svarade hon bara "jag vet inte". Fy så jobbigt... och så är jag ju rädd att hon ska säga nåt kpnstigt till sin pappa, för då går han på hennes linje. Vad ska jag göra? Bara låta det vara?

  • Svar på tråden känner inte igen min bonustös på 13
  • BCH52

    Hon är tonåring! Det är en period man måste försöka överleva, föräldrarna alltså. Försök ha god kontakt ni tre, mamman, pappan och du. Om det är möjligt.

  • simpa

    Tja.... problemet är väl att kontakten dem.emellan är.lite till o från... tösen verkar trivas bättre där och det tär såklart på min sambo som.känner att han förlorar sitt barn, att vi gör något fel här. Att här är för.tråkigt. Att vi är för snåla och hårda. Medan jag tycker att man måste ha ramar även.om.föräldrarna har delat på sig. Att även om det är skitjobbigt att ta konflikter med sitt barn så är det ens förbannade skyldighet. Men han får det att låta som.om det är lila bra att vi delar på oss för att han förlorar sitt barn annars. Fy vad sånt här suger energi!

  • Anonym (jadu)

    Du kan ju inte vara rädd för ett barn.

    Och tala om för din man att du uppfostrar bonusdottern bäst du kan och med egna influenser och ideer. Du är nämligen inte en avlönad barnflicka. Och om det inte passar så kan han själv ta hand om flickan eller skicka över henne till mamman.

    Välj vad du tror på och stå sedan också för det. Ingen gillar en mes som man inte vet var man har. Var därför klar och tydlig med ditt budskap till andra så kommer alla (inklusive du själv) att respektera dig mer.

Svar på tråden känner inte igen min bonustös på 13