Hur kan en narcissist inte har några skamkänslor i visa fall? Liksom, vara så modig. . .

Mina funderingar: Som alltid finns det en glidande skala, inte många är helt och hållet narcissister.

Jag tror att en del har blivit narcissister i självförsvar. Deras första tid i livet var så jobbig emotionellt att de undermedvetet inte anser sig ha råd att bry sig om vad andra känner eller tycker för då hade de inte överlevt. Deras mentala livbåt blev att se sig själva som felfria och underkänna alla andras åsikter, samt att göra allt för sitt eget välmående. Men problemet är att då slutar man se sin egen del i att relationer går fel.

En del kan mogna med tiden och bli lite mer medvetna, släppa in omvärlden i sina känslor igen.  Dessa har en viss social förmåga och empati och inser ibland eller t.o.m. ofta när de handlat fel (åtminstone efteråt). De kan då ångra sig för stunden och försöka kompensera, men det är inte säkert att de kan sluta med sitt sårande beteende. För narcissisten slår reflexmässigt ifrån sig allt som skulle öka på den egna känslan av otillräcklighet och misslyckande. Och rätt många människor har inte modet att konfrontera en livlig och verbal narcissist, de flesta i omgivningen reagerar med att dra sig tillbaka.

En annan bieffekt av narcissism är att vilja bli någon, eller i alla fall få vara med människor som har lyckats. Detta gör narcissisten både kräsen och ytligt sett socialt modig, även om drivkraften i botten är ångest. En narcissist kan inte må bra utan att jämföra med och spegla sig i andra och kommer till att börja med att smickra och höja sin partner till skyarna för att bygga på sin egen självbild som lyckad. Men sen spricker idyllen när partnern är människa och inte perfekt, och det blir ofta kritik och jämförande istället.

Inte ens narcissisten själv kan leva upp till sina grandiosa förväntningar, så hur ska någon annan kunna göra det?

Det finns personer som kan bita ifrån och avbalansera en narcissist, men det kommer att kosta dem mycket energi och även en del sociala pinsamheter.
För den som inte har den energin eller matchande rostfritt ego är det nog bäst att ta sig ur det hela.

Hej, Jag har undrat detta själv, om skammen. I en närkamp med en narcissist jag levt med länge, när han plötsligt blev mycket utsatt och alla lögnerna han byggt började rämna, hörde jag honom säga att jag "kommer inte att känna skam" och upprepade det som ett mantra, nästan maniskt. Jag tror att det var ett sätt att skydda sig från det hemskaste han kunde tänka sig "skuld och skam".

Att narcissis ter drar till sig vissa kvinnor och män är inte konstigt, dels söker de sig till det svaga punkterna hos de människor som de kan "använda" (kanske för att just den personen beundrar dem och faktiskt passerar nålsögat för "godkänd" för dem). De är skoningslösa och skulle inte dra sig för att söka upp en riktigt sårbar punkt hos en person och spela den beskyddande och förstående partnern, kanske bara i syfte att underhålla ett sexberoende t ex (de är ofta sexmissbrukare). Vissa faller handlöst för deras "fånga in bytet-sida" dvs charm, makt, avsaknad av feghet (eg är det oförmåga att leva sig in i andras situation). De är ofta måna om kläder, etc yttre attribut. Vissa ser ett trumfkort där, en bra partner helt enkelt, blir förälskade och sedan är det kört.

Jag hade en gång i tiden en pojkvän med narcissistik personlighetsstörning, eller iallafall vad vi trodde va det. Det var ett rent helvete man fick aldrig en lugn stund kändes det som, man fick liksom dansa runt hans humör hela dagarna. Men när han hade sina stunder så va det den bästa tiden tillsammans. Du som är tillsammans med en narcissist om ni tycker det är värt det, visst, men i längden är det inte värt det.

på tuvaforum.se står det massor om psykologin hos narcissister. Jag var ihop i 2 år med en narcissist som misshandlade mig psykiskt. Då var jag så krossad som människa..men att läsa lite på tuvaforum hjälpte mig lite att förstå. Mycket igenkännande. 

Absolut, bra sagt " dansa runt hans humör" ständigt, men så om man är sams med en narcissist, så är de så fina och gulliga sååå. Inte konstigt att kvinnor och män stannar för länge hos dem och förtvinar i deras galna världar. De "godisregn" de bjuder på då och då (i syfte att just ha dig kvar och inge lite hopp om bättre kommande tider), är inte, inte och åter inte - värt att stanna för.

Du bryts baaaaara ner.