9:e graviditeten,plussat svagt, hur orka?!

Ja, jag undrar samma sak...hur går det för dig/er?

Har du hört talas om medicinen Trombyl??

De brukar ge den till kvinnor som haft många missfall.

Jag tar den själv just nu men det har att göra med min sjukdom (visserligen har jag ju även 3 missfall, varav ett ma, bakom mig).

Det är en blodförtunnande medicin som ökar syre- och näringstillförseln hos fostret vilket minskar risken för graviditetskomplikationer, men jag vet att andra fått ta denna medicin som haft döfödda barn eller många missfall.

Det gick jätte bra på mitt vul förra veckan. Såg en liten krabat där inne som rörde på sig och hjärtat slog på fint.  Så söt!

Hej alla!

Det var väldigt längesedan denna tråd var aktiv, men det var ytterligare en ofostrig grav i början av året.

Vi har haft uppehåll tills nu, och nu är det alltså 10:e graviditeten.

Stegringen på stickan har vart fantastisk fin (motför de senaste 2 grav) annars är det ingen större skillnad.

Denna gång har jag valt att ignorera ALLA mediciner och "tänker" mig inte som gravid alls, utan nu är det JUL snart och bröllop i april, så det e full rulle =)

men i Januari tar jag ett VUL för att kolla om det finns ngn böna där inne, svårt att få tider innan jul, samt att (med risk för att låta mega pessimistisk) chansen för en böna där inne är tyvärr väldigt liten, så vill jag inte förstöra jul å nyår =)

Men jag klarade beskedet i våras fint, och just nu känner jag mig varken gravid eller orolig! jag är,tyvärr, alldeles för van vid detta nu så det blir vad det blir.

Hoppas ni andra i tråden mår bra!

Åååh, jag hoppas!!! verkligen att ni får en liten denna gång.

Vilken kämpe! du är, som gång på gång fortsätter utan att ge upp.

Det finns!! en mening med det, det måste! det göra.

Jag kommer att be en bön för er ikväll.

Vi fick missfall i maj. Det var fruktansvärt tungt! Vi var på väg på RUL, hade just kommit in på sjukhuset när jag började störtblöda!!!!

Det visade sig att fostret dött i v.13-14 och det var en fruktansvärd upplevelse att föda fram det lilla barnet, helt perfekt och så mini där hon låg i hinnsäcken.

Oj, vilka kämpar ni är! Har själv två ofostriga graviditeter i bagaget och var helt förkrossad över hur kroppen kunde luras så ofantligt! Inför tredje graviditeten var jag livrädd för ytterligare en ofostrig graviditet, men lyckan var total när vi fick se ett levande foster runt v 7. Tyvärr blev det MA som upptäcktes på KUB-UL...

I våras blev jag gravid igen och vi tänkte att nu var det vår tur. För sex dagar sedan föddes vår fina son efter att hans hjärta plötsligt slutat slå i v 30+0...

Allt känns tomt just nu, samtidigt som jag inte kan sluta tänka på en ny graviditet och ett syskon till vår ängel.

När jag hade blödningar i början av den senaste graviditeten sa jag att det är sista försöket, sedan måste vi börja tänka på adoption. Nu bara längtar jag efter att få försöka igen att skapa ett frö som växer!

Lycka till och hoppas det funkar den här gången!

Åh zoey83 jag beklagar verkligen! Finns aldrig ord till tröst, även fast jag tyvärr är van vid elände.

Alsi: så fruktansvärt!

det som jag kan känna sk. bitterhet över är att det är så orättvist, så många där ute som behandlar sig själv och sin kropp illa, med tex diverse missbruk, men Barn kan det ploppa ut i mängder!

ingen ide att vara negativ och bitter och jag e otroligt tacksam över att jag inte besitter den egenskapen =) men OM man tillåter sig att tjura så är det sånt jag tänker på.

Jag hoppas så mkt att det någon gång blir eran tur, om ni väljer att fortsätta försöka, ibland smärtar andras olycka mer än min egen nuförtiden. Jag liksom blockar mina egna känslor ibland, men andras sorg (har folk omkring mig privat som haft problem med barn osv) känns liksom Mer! kanske helt enkelt blir verklighet för mig åter igen sorgen..

Men visst förtjänar vi att få våra barn? och ingen ska komma å säga till mig att jag inte ska lyckas! =P
Håller mina tummar för er! (och för min egen del också givetvis, även fast jag inte tillåter mig att tänka så mkt på det)

Jag beklagar verkligen det ni fått gå igenom, finns inga ord som räcker till i dessa stunder.

Stor kram! till dig och jag hoppas att ni får bra stöd och hjälp igenom detta.

De var fantastisk mot oss på förlossningen och vi har fått en kurator som ska följa oss en tid framöver. Än så länge kan ingen svara på varför. Jag tog Innohep genom hela graviditeten och det verkar ha hjälpt. Nästa gång ska jag få dem igen och ännu fler kontroller (vad nu går att få mer, vi gjorde tre VUL innan kub och fick lyssna extra på hjärtat). Det kan dock vara så att jag hade en infektion som inte märktes så jag hoppas att de kollar det bättre.

Det är verkligen orättvist. Vem har bestämt att vi måste kämpa så när det är som du säger att de som misshandlar sin kropp och grejer får barn utan problem...

hej! tänkte bara uppdatera att jag sett min sprattlande böna idag

på UL, går in i v11 om 2 dagar :) så man kan lugnt säga att

en stor milstolpe har passerats, men dock lång väg kvar. men

det känns underbart, när jag väl kommer på att det är verklighet!

hur går det för er?

Ah vad roligt! Stort GRATTIS. Ja, det är verkligen en milstolpe och snart är du ju förbi den mest kritiska tiden också.

Så underbart!

Det går bra (för tillfället) då jag är gravid, MEN jag tar inget för givet. Hoppas!! så innerligt!!! Längtar sååå.

ja och nu mår man äntligen bara bättre å bättre oxå :) vilken vecka är du i zoey? jag kan verkligen inte ens förlita mig på trygga v13, då jag förlorat 2 st i v16-18... så bara fortsätta hoppas liksom.. men nu jäääklar ska vi ha bebis tycker jag! ;)

Bra inställning!!! Tycker också att det är vår tur nu.

Själv har jag haft en massa! problem på sistone. På självaste julafton åkte jag in med värkar (regelbundna), så hemskt! var helt säker på att jag skulle förlora den lilla då det kändes precis som när jag fick mf senast.

Vilken grymt! jobbig upplevelse.

Plötsligt, efter en bön, stannade det upp så vi hann aldrig träffa läkare.

Några veckor senare kollade de livmodertappen och den var opåverkad, de ska kolla igen till kommande vecka då jag har mkt sammandragningar, det har jag haft sen ca v.15.

Nu har jag även ont i fogar och rygg, jag bryr mig inte om det bara bebis mår bra men smärta gör mig orolig p.g.a. alla missfall jag haft, blod gör mig också orolig och jag har haft en blödning (i v.14).

Nu är jag i v.23 och jag vet att jag inte kommer kunna slappna av lite! förrän v.30, då har iaf barnet en chans om det nu skulle komma för tidigt.

Jag ska träffa en psykolog snart också för jag har mkt oro och är lite av ett vrak (sen upplevelsen i v.19).

Hur mår du zoey83? hoppas allt går bra för er,

själv tickar det på, är i v17 och allt ser fortfarande bra ut. får komma varannan vecka på ul samt för att kolla så ingen infektion påbörjas, dom håller stenkoll på mig nu! :)verkar vara en liten pojke som kommer till sommaren :)

Åh vad mysigt! Härligt att allt går bra för dig och skönt med sommarbarn.

Jag försökte att skriva privat mail till dig men det gick inte.

Skriv gärna några rader till mig (om det fungerar), vore kul att hålla kontakten, vägen hit har ju varit lång!

Kram.