Mitt barns pappa låter mig inte vara (Vi är inte ihop)
Jag har nått slutet på min energi nu. Den är helt tvärslut. Detta gäller pappan till mitt barn. Jag vet inte längre hur jag ska gå till väga. Han slutar aldrig att bråka, skicka sms, försöka få kontakt via sociala medier osv. För att fatta det kort - Han är ingen stalker, men han låter mig inte vara ifred. Vi separerade redan innan vårat barn föddes då han gjorde slut pga att jag blev gravid. Vi försökte dock igen när vårat barn bara var några veckor, men då hittade jag hans konto på den vidriga sidan flashback, Där han och massa andra satt och delade ut länkar till varandra, på filmer där unga kvinnor blev utsatta för våldtäkt. De förde även konversationer liknande"Kolla den här bruden, hon skriker och gråter konstant genom hela filmen, hoppas dem spräckte henne" Detta skrevs på ett positivt bevåg - ett forum där de uppmanade varandra och var ute efter det som var värst. Hans försvar till detta var att han suttit och tittat på detta i studiesyfte - Han jobbar på en industri, Jag gjorde slut direkt efter detta.
Saken gäller dock, att det gått tre år och han låter mig inte vara. Han dejtade ngn tjej i en månad, då vart det ganska tyst, förutom att det kom nått sms ibland där han skrev "Hon är det vackraste som jag någonsin sett och hon har ett hjärta av guld, hon kommer bli en underbar extramamma"osv - Ja vissa saker kan t.o.m jag skratta bort. Och för att fatta hela vårat f.d förhållande kort så var han aldrig den killen som var beroende av närhet på ett ömt och kärleksfullt sätt. Däremot var och är säkert fortfarande besatt av analsex. Ibland kunde han smyga sig på bakifrån och ta stryptag - han släppte såklart efter några sekunder, efter det att man försökte slita sig loss, sen skratta han och sa "att det bara är på skämt, du är så känslig" osv.
Jag har ensam vårdnad över vårat barn, men han har henne två nätter varje vecka. varannan helg och helgen som han inte har henne så blir det två under veckodagarna. Det är en viss trygghet för mig att vårat barn inte är där mer. Samtidigt som hon får lära känna honom och bilda sin egna uppfattning.
Det största problemet är att han inte lämnar mig ifred - Närsomhelst under dygnet kan det komma meddelanden, samtal osv. Ibland försöker han vara trevlig och bjuda in sig själv i mitt hem. Som att vi skulle vara vänner. Andra gånger beskyller han mig som otacksam och att jag förstör vårat barns uppväxt pga jag inte vill umgås med hans familj, att jag förstör vårat barns sett att se traditioner.
Kan tillägga att vi varit på Familjerätten 5 ggr då han är arg att jag inte går med på delad vårdnad. Har sagt att jag kan tänka mig en eventuell delad vårdnad när han slutar ljuga, skaffar körkort, osv
De på familjerätten säger alltid samma sak som jag, även fast det skall vara neutrala. De har även förklarat för honom att jag inte har ngn som helst plikt att umgås med han och hans familj för våran dotters skull.
Nu börjar hans meddelanden dock eskalera. Jag får meddelanden där det står att jag mobbat och förstört människor liv (Jag var extremt utsatt och mobbad när jag var liten, jag fick t.o.m flytta många många mil för att jag inte orkade längre. Detta är även hur känsligt som helst och ngt jag fortfarande mår dåligt över) Det känner han till, det är därför han nämner det, ja jag vet - men det får mig att må riktigt dåligt ändå. Han har dessutom lagt till alla de tjejer som var elaka mot mig när vi var mindre på sin FB. Han har även börjat med att påstå att min familj är på hans sida, (det är dom absolut inte) men jag börjar på riktigt tro, att han tror det på riktigt. Han har även ¨åkt hem till min familj med fikabröd när han vet att jag inte är hemma. Efter det får jag meddelanden som "Äntligen får din familj den sanna sidan av historien" Han introducerar min dotter för de som varit taskiga mot mig när jag var liten. Säger att han är glad att våran dotter inte fick samma fula ögonfärg som mig. Att jag inte kommit någonstans i livet, att jag inte är så smart som jag verkar då jag har väldigt svårt för matematik osv.
Att mina vänner snackar skit om mig bakom min rygg, Att jag är en dålig förebild. Att jag inte tar hand om vårat barn för att jag är ute och festar jämt. Att alla hans kompisar får höra vilken h*ra jag är, att jag ligger med allt som rör sig. Ja ni hör ju själva. Detta kan komma på en söndagskväll när jag kommer hem ifrån jobbet. Jag vet inte ens vart han får alltifrån. Snälla vad ska jag göra? Jag är känslig det är jag, jag har försökt skratta bort det, tänka bort det men det går inte en dag utan att han skriver elaka saker. Det är ingen ide att bråka tillbaka, han får det ändå till att det är han som är det utsatta offret ändå. Jag vill bara att det ska bli tyst ifrån hans håll. Att slippa få ont i magen varje gång det lyser rött i inkorgen. Det är så mkt fina saker jag skulle vilja fokusera på i livet - men det går inte så länge han finns i mitt liv.
