• Anonym (Bonusmamman)

    tonårs-bonusar

    Ni som har bonusar i åldern 13-16, hur upplever ni att det fungerar i er familj?

    Känner mig så less på denna tonårs-attityd så jag snart kräks. Vet att tonåren inte är en lätt period för någon inblandad och att man inte alltid tycker det som bioförälder heller. Men hur upplever ni att det är att vara bonusförälder till en tonåring?

    Som bonusmamma kan jag uppleva att det inte är lika okej att klaga på saker bonus gör som om jag skulle vara den riktiga föräldern. Trist..

  • Svar på tråden tonårs-bonusar
  • Anonym (Blä)

    Det är skit jobbigt!
    Det är skitjobbigt med sina egna men ännu värre med bonusen för du har ingen rätt att styra dem utan det måste den biologiska föräldern sköta.

  • Anonym (L)
    Anonym (Blä) skrev 2015-01-08 08:40:25 följande:

    Det är skit jobbigt!

    Det är skitjobbigt med sina egna men ännu värre med bonusen för du har ingen rätt att styra dem utan det måste den biologiska föräldern sköta.


    Men stämmer det? Min mamma är bonusmamma till en trettonåring och hon kan allt ryta ifrån till honom om han inte skärper sig.

    Eller jag kanske missförstår?

    Eller så kanske biopappan här inte tar det på lika stort allvar som andra föräldrar? Och han vet att vi var ett rent h-vette när vi var små!(är 25 och 27 nu)

    Frågar bara av ren nyfikenhet eftersom jag inte varit med om det själv.
  • Anonym (L)
    Anonym (L) skrev 2015-01-08 08:49:12 följande:

    Men stämmer det? Min mamma är bonusmamma till en trettonåring och hon kan allt ryta ifrån till honom om han inte skärper sig.

    Eller jag kanske missförstår?

    Eller så kanske biopappan här inte tar det på lika stort allvar som andra föräldrar? Och han vet att vi var ett rent h-vette när vi var små!(är 25 och 27 nu)

    Frågar bara av ren nyfikenhet eftersom jag inte varit med om det själv.


    Förtydligar att mamma och pappa skilldes när vi var över 20 bägge två, och mamma strax efter träffade den nye mannen.
  • sextiotalist

    Åh  den perioden vill jag gärna glömma av. Sambons ena var väldigt pubertal och det samtidigt som en trotsig tre-åring, igen hit.

    Det som hjälpte mig var att sambon tog de värsta dispyterna samt att det inte gick att spela ut föräldrarna mot varandra.
    Däremot var det lite jobbigt då mamman gärna ville styra barnen mer än vad sambon ville.

    Men det gick över, ur pubertetspuppan växte det fram två fantastiska unga vuxna. Sedan kom perioden med deras lillebror och ta mig sjutton om det inte varit tuffare. I varje fall för mig. Jag slapp de värsta tonårsolaterna, men  med ens egen tonåring fick man utmaningar i sitt föräldraskap.
    Nu är det snart över, även om det finns en del tonårsolater kvar.

  • Anonym (Blä)
    Anonym (L) skrev 2015-01-08 08:49:12 följande:
    Men stämmer det? Min mamma är bonusmamma till en trettonåring och hon kan allt ryta ifrån till honom om han inte skärper sig.

    Eller jag kanske missförstår?

    Eller så kanske biopappan här inte tar det på lika stort allvar som andra föräldrar? Och han vet att vi var ett rent h-vette när vi var små!(är 25 och 27 nu)

    Frågar bara av ren nyfikenhet eftersom jag inte varit med om det själv.
    Allt beror på vilken relation man har med bonusbarn & bioföräldrar och hur det ska funka i framtiden. I min familj är det bioföräldern som styr sitt eget barn.
  • Anonym (6 barn i familjen)

    Jag har två bonusar födda 97 och 99

    Jag tycker det går bra förutom latheten. Att inte ens försöka vilja tjäna pengar på jobb eller hjälpa till. Och dåliga på att plocka undan efter sig.

    Men de är inte ohövliga eller bråkiga

    Jag tycker om dem

  • MalynCazzandra

    Jag har en bonus-tonåring som fyller 18 senare i år och jag längtar!

    Jag älskar honom men det går bara inte att säga till honom saker. Han vägrar hjälpa till hemma, stänger in sig på sitt rum och spelar datorspel dygnet runt, gnäller på allt och alla och har rutten attityd. Han har även hoppat av skolan och vill att alla andra ska göra allt åt honom ! Han kan aldrig göra nåt själv och när man försöker så är det fel och han svär och har sig. 
    Jag har försökt säga till pappan att han får sluta att dalta med sonen för han är så grymt bortskämd och jag tycker att det får vara slut. Jag är hemma med vår snart 5 månaders bebis varje dag och blir så grymt irriterad på att han inte gör ett dyft! 
    Ber man om hjälp och det inte passar han så skiter han i det. Totalt respektlös mot allt och alla. 
    Jag vet att jag kanske låter lite väl hård eller elak men det är verkligen så illa. Även pappans syskon håller med mig. Jag försöker få min man att vara hårdare men mja det går sådär... Så jag längtar tills han blir 18 för gör han inget vettigt då så får han flytta hemifrån helt enkelt!

    Så ja jag förstår dig verkligen..,.

  • AnnanAnna

    Har inte bonus i just åldern 13-16 men har nyligen haft, mannens dotter är snart 19.
    Det har på inget sätt alls varit en bonus faktiskt, tyvärr, för jag hade hoppats att saker skulle ändras när hon blev äldre.
    Jag inser att det var rätt naivt. Varför skulle en bortdaltad, söndercurlad unge bli en självständig, hänsynstagande tonåring eller ung vuxen. Den logiken finns ju inte.

    Så jag ser mycket fram emot att "barnet" lär sig stå på egna ben och flyttar hemifrån om jag ska vara ärlig. Hon har aldrig lyft ett finger för att göra något här och blir oerhört förnärmad när man ber om något.

    De små barnen, 10

  • Anonym (Fia)
    AnnanAnna skrev 2015-02-21 12:25:29 följande:

    Har inte bonus i just åldern 13-16 men har nyligen haft, mannens dotter är snart 19.
    Det har på inget sätt alls varit en bonus faktiskt, tyvärr, för jag hade hoppats att saker skulle ändras när hon blev äldre.
    Jag inser att det var rätt naivt. Varför skulle en bortdaltad, söndercurlad unge bli en självständig, hänsynstagande tonåring eller ung vuxen. Den logiken finns ju inte.

    Så jag ser mycket fram emot att "barnet" lär sig stå på egna ben och flyttar hemifrån om jag ska vara ärlig. Hon har aldrig lyft ett finger för att göra något här och blir oerhört förnärmad när man ber om något.

    De små barnen, 10


    Så ser det ut hos oss också.

    Både mamman och pappan sliter ihjäl sig. Det som är mest skrämmande är att allting blir en fråga till bonus.

    Ska du vara kvar här? Ska du till mamma? Äter du med oss? Klarar du av att ta dig hem?

    Bonus behöver inte tänka själv för frågan hinner komma innan man behöver berätta själv.

    Blir galen. Sen blir svaret jag tror det?!

    Tror? När fan vet du någonting?

    Min man kommer nog att fortsätta curla detta barn tills han själv ligger i graven om bonus själv vill det.

    Jag hoppas att bonus träffar en andra hälft som inte står ut med svärfar o svärmors dultande och som slår näven i bordet.

    När jag säger ifrån så är jag bara dum och letar fel.
  • Anonym (Forever?)
    MalynCazzandra skrev 2015-02-18 13:56:17 följande:

    Jag har en bonus-tonåring som fyller 18 senare i år och jag längtar!

    Jag älskar honom men det går bara inte att säga till honom saker. Han vägrar hjälpa till hemma, stänger in sig på sitt rum och spelar datorspel dygnet runt, gnäller på allt och alla och har rutten attityd. Han har även hoppat av skolan och vill att alla andra ska göra allt åt honom ! Han kan aldrig göra nåt själv och när man försöker så är det fel och han svär och har sig. 
    Jag har försökt säga till pappan att han får sluta att dalta med sonen för han är så grymt bortskämd och jag tycker att det får vara slut. Jag är hemma med vår snart 5 månaders bebis varje dag och blir så grymt irriterad på att han inte gör ett dyft! 
    Ber man om hjälp och det inte passar han så skiter han i det. Totalt respektlös mot allt och alla. 
    Jag vet att jag kanske låter lite väl hård eller elak men det är verkligen så illa. Även pappans syskon håller med mig. Jag försöker få min man att vara hårdare men mja det går sådär... Så jag längtar tills han blir 18 för gör han inget vettigt då så får han flytta hemifrån helt enkelt!

    Så ja jag förstår dig verkligen..,.


    Jag vill inte vara negativ men man kanske inte ska vara så säker på att det bara är att begära att en 18-åring flyttar. Om pappan inte ställer krav utan curlar nu - vad talar för att han slutar med det på 18-årsdagen?

    Jag förstår dig till fullo, för jag har en liknande situation. Min bonus är dock inte otrevlig och gör en del hemma, men inte tillräckligt för sin ålder. Jag längtade också till studenten då jag trodde att han skulle flytta ut. Så blev dock inte fallet. I dag är han 21 och bor fortfarande hemma. Jobbar deltid visserligen men ändå. Det är bekvämt hemma så inga planer finns på att flytta. Pappan vågar inte ställa krav på det heller.  
  • Askungsbonusmamma

    Ett litet ord på vägen.
    Som bonusmamma så får du vänja dig vid att ta en del tonårsskit och sitta mellan bonusarnas och deras pappas inbördes förhållande och biomammans tyckanden.

    Det är praktiskt för biopappan att du engagerar dig i barnens uppfostran och tar konflikter om ordning, skräp och disk etc - då slipper han.
    Vill du inte - så ta det med honom - att det är hans "jobb".

    Du kan inte förvänta dig att han tar ditt parti om du går på något bonus om exvis städning eller mögliga handdukar om ni inte KOMMIT ÖVERENS OM REGLERNA i ert hem.
    Det smartaste sättet är att alla får skriva ett kontrakt om trivselregler och vad alla förväntas göra och inte göra.

    Tonåringar är smarta - och kan om man sitter ner och pratar med dem resonera sig fram till vad som inte är ok.
     Man kan ställa frågor av typen: Är det ok att fylla tvättkorgen med blöta handdukar? Är det ok att smeta av sig smink med de finaste vita handdukarna? Är det ok att fylla den lilla sophinken i köket med godispapper, trasiga kläder och skräp fån en egen papperskorg i sitt rum eller ska man gå ut med den till soptunnan direkt? 

    Och till sist! Barn behöver kärlek för att ge kärlek. Och tro inte att barn - även dina bio kommer att vara så tacksamma över allt du gjort, bekostat, fixat, tvättat, städat och uppoffrat under deras uppväxt. De har varit fullt upptagna med sig själva.

    Barn blir inte tacksamma mot sina föräldrar förrän e själva blivit föräldrar....

  • Anonym (Forever?)
    Askungsbonusmamma skrev 2015-02-24 16:51:38 följande:

    Ett litet ord på vägen.
    Som bonusmamma så får du vänja dig vid att ta en del tonårsskit och sitta mellan bonusarnas och deras pappas inbördes förhållande och biomammans tyckanden.

    Det är praktiskt för biopappan att du engagerar dig i barnens uppfostran och tar konflikter om ordning, skräp och disk etc - då slipper han.
    Vill du inte - så ta det med honom - att det är hans "jobb".

    Du kan inte förvänta dig att han tar ditt parti om du går på något bonus om exvis städning eller mögliga handdukar om ni inte KOMMIT ÖVERENS OM REGLERNA i ert hem.
    Det smartaste sättet är att alla får skriva ett kontrakt om trivselregler och vad alla förväntas göra och inte göra.

    Tonåringar är smarta - och kan om man sitter ner och pratar med dem resonera sig fram till vad som inte är ok.
     Man kan ställa frågor av typen: Är det ok att fylla tvättkorgen med blöta handdukar? Är det ok att smeta av sig smink med de finaste vita handdukarna? Är det ok att fylla den lilla sophinken i köket med godispapper, trasiga kläder och skräp fån en egen papperskorg i sitt rum eller ska man gå ut med den till soptunnan direkt? 

    Och till sist! Barn behöver kärlek för att ge kärlek. Och tro inte att barn - även dina bio kommer att vara så tacksamma över allt du gjort, bekostat, fixat, tvättat, städat och uppoffrat under deras uppväxt. De har varit fullt upptagna med sig själva.

    Barn blir inte tacksamma mot sina föräldrar förrän e själva blivit föräldrar....


    Håller med. Man kan inte förvänta sig att barn eller tonåringar ska visa större tacksamhet mot styvföräldrar än mot biologiska föräldrar - kanske tvärtom eftersom de inte valt att ha bonusföräldrar i sitt liv.

    Det är väl därför det är så viktigt att pappan är den som ger bonusföräldern (och för all del bonusbarnet) cred för att man fixar att leva ihop och inte tar död på varandra. :)

    Men det ÄR apjobbigt tycker jag när man måste stå ut med allt det som vanliga bioföräldrar blir galna på, hos ett bonusbarn. För då finns inte grundkänslan för barnet i många fall. Jag vill min styvson väl, men jag älskar inte honom som jag gör med mina egna barn, så är det bara.

    På sätt och vis förstår jag min man. Han vill inte knuffa ut sin unge ur boet. Det skulle jag nog inte heller göra om det var mitt barn, men jag skulle uppmuntra mer till att söka eget boende. Men tyvärr verkar frågan bli så känslig när det gäller styvsonen, han får liksom inte ana att vi irriterar oss på att ha vuxna ungar hemma (och tro mig, det gör både min man och jag). Suck.
  • MalynCazzandra
    Anonym (Forever?) skrev 2015-02-24 15:08:55 följande:

    Jag vill inte vara negativ men man kanske inte ska vara så säker på att det bara är att begära att en 18-åring flyttar. Om pappan inte ställer krav utan curlar nu - vad talar för att han slutar med det på 18-årsdagen?

    Jag förstår dig till fullo, för jag har en liknande situation. Min bonus är dock inte otrevlig och gör en del hemma, men inte tillräckligt för sin ålder. Jag längtade också till studenten då jag trodde att han skulle flytta ut. Så blev dock inte fallet. I dag är han 21 och bor fortfarande hemma. Jobbar deltid visserligen men ändå. Det är bekvämt hemma så inga planer finns på att flytta. Pappan vågar inte ställa krav på det heller.  


    Nej jag vet det men vi hoppas att han kanske börjar se allvaret snart och vill göra mer med sitt liv
  • Anonym (pessimisten)

    Mitt ex lillebror bor fortfarande hemma, har aldrig haft ett jobb eller inkomst och gör inget hemma...

    Han är 32.

    Det gäller att ställa krav och uppfostra i tid... eller ta konsekvenserna i efterhand.

  • Anonym (trist)
    MalynCazzandra skrev 2015-02-18 13:56:17 följande:

    Jag har en bonus-tonåring som fyller 18 senare i år och jag längtar!

    Jag älskar honom men det går bara inte att säga till honom saker. Han vägrar hjälpa till hemma, stänger in sig på sitt rum och spelar datorspel dygnet runt, gnäller på allt och alla och har rutten attityd. Han har även hoppat av skolan och vill att alla andra ska göra allt åt honom ! Han kan aldrig göra nåt själv och när man försöker så är det fel och han svär och har sig. 
    Jag har försökt säga till pappan att han får sluta att dalta med sonen för han är så grymt bortskämd och jag tycker att det får vara slut. Jag är hemma med vår snart 5 månaders bebis varje dag och blir så grymt irriterad på att han inte gör ett dyft! 
    Ber man om hjälp och det inte passar han så skiter han i det. Totalt respektlös mot allt och alla. 
    Jag vet att jag kanske låter lite väl hård eller elak men det är verkligen så illa. Även pappans syskon håller med mig. Jag försöker få min man att vara hårdare men mja det går sådär... Så jag längtar tills han blir 18 för gör han inget vettigt då så får han flytta hemifrån helt enkelt!

    Så ja jag förstår dig verkligen..,.


    Vill heller inte vara negativ men du bör inte hoppas på för mycket. En 18-åring som inte är klar med gymnasiet eller går gymnasiet åtminstone har ingen chans att flytta hemifrån. Tror inte det finns på kartan idag.
Svar på tråden tonårs-bonusar