Bonusen vägrar lämna mig!

Barnet sörjer och är förvirrat. Jag skulle tro att det under omständigheterna är normalt att han klänger på dig.

Varför går inte du och pappan och lånar lite böcker på biblan om barns sorg så att ni förstår barnet bättre? Och konsulterar bvc? Man får alltid tag på dem och de är ofta kompetenta på det mesta.

Kom ihåg att det är ett trauma att mista en förälder. Men sorg är en normal process som hör till livet. Det blir inte sjukligt förräns det blir ohanterbart för barnet.

Jag har ingen erfarenhet av barn som förlorat sin förälder men när dom gjort det så kan jag tänka mig att allt är helt normalt.Hade det varit jag hade jag aldrig lämnat han alls för det kan skapa mer rädsla och otrygghet.Sen hade jag absolut bett om hjälp/stöd av tex bup eller vad som hellst för att tillsammans hjälpa barnet att sörja och må bättre och finna tryggheten.Så ta hjälp av erfarna eller skolan,vad ni finner lämpligt.

Det låter i mina öron helt normalt efter att en så liten förlorat sin mor... Du är stark som tar på dig mammaledig! Minns bara att du kan ha den utan att tvinga in dig i en känsla av att du måste älska barnet. Man kan vara en trygg vuxen ändå! Och tillåt dig själv att andas också :)

Var inte rädd för att vara dig själv. Var ärlig (mot dig själv) med dina känslor. Prata öppet med din sambo/man hur du upplever din roll och vilka känslor som passerar genom dig så kommer du bli en supermorsa! :)

Kram

Tack era vänliga kommentarer!

Givetvis så har jag inget emot att ta hand om honom, jag jobbar ändå inte just nu.
Ett litet barn som förlorar sin mamma, det finns nästan inget hemskare.....

Jag gillar att han accepterar mig. Han vill kalla mig mamma också,
bör jag vara acceptera det eller ska jag avvisa det?  

Jag har ingen specialkompetens men min spontana tanke är att ni låter honom bestämma.

Han lär ju förstå innerst inne (och det måste ni nog även hjälpa honom att förstå och hantera) att du inte är hans riktiga mamma. Men att du ändå kan vara hans trygghet (om det känns bra för dig) och hans extramamma.

Det jag menar är att ingen kan ersätta hans mamma och ingen bör låtsas som något annat. Han har varit med om en enorm förlust och man bör även bekräfta det för honom. Men samtidigt visa att även om mamma är borta så finns det andra människor som älskar och bryr sig om honom.

Det är nog inte enkelt kan jag tänka mig men du verkar ha någorlunda bra koll på det ändå :)

Jag tycker det låter som en naturlig reaktion från hans sida efter att ha förlorat sin mamma. Nu vet han att de närmsta runt omkring honom bara kan försvinna och han letar efter trygghet.
Jag är inte utbildad inom detta och har inga liknande erfarenheter men spontant tänker jag att det skulle vara bra att prata mycket med honom om hans mamma. Titta på kort, minnas saker de gjort tillsammans, prata om att hon skulle velat stanna hos honom, men att det inte gick osv. Samtidigt kan du självklart säga att du kan vara hans andra mamma nu, men att den första mamman också kommer vara viktig för honom, och att det är ok att vara ledsen och rädd och sakna henne, samt att oroa sig för att fler kommer försvinna.
Tala mycket med honom, och tag gärna hjälp av någon professionell, som bup.

ssf

Pojken reagerar helt normalt. Han är ju livrädd att du också ska dö/lämna honom!!! Min 4,5 åring var likadan när farmor dog. Gick och var jätterädd att mormor skulle försvinna osv t om än idag ett år senare finns lite oro kvar. Rådfråga med BVC el BUP som du själv kan ta kontakt med. Jätteviktigt att ni finns för honom nu både du och pappan. Fick lära mig att man inte ska säga "hon somnade in" för då kan barnet bli rädd för att sova osv. Råder er starkt att söka stöd och få tips hur man ska prata, vad man kan göra, vad är normalt osv. Han är ju så liten och kan inte hanskas med all denna sorg och börda på sina axlar. Fortsätt va där för honom stötta, lyssna, skratta och gråt ihop. Kanske göra någon minneslåda som är bara hans som han kan lägga saker till mamma i el ha minnessaker i samt lägga i pussar. Allt som kan hjälpa honom. Det som händer nu kommer han minnas hela livet och vara präglad av...Er relation kan ni ju under resans gång bygga fram om den ska vara som bonusmamma, vän osv just nu är det viktigt att han har er där, närvarande utan att du tycker att han är jobbig. Finns en bok man kan låna som är barnbok som handlar om att ett marsiv dör och vad som händer. Lycka till!!!!
Skriv gärna hur det går...

Sök på en gång tycker jag, om en psykolog kan underlätta för honom och vägleda honom och er i hans sorg så är det bra. Som ex ovan jag gav om att säga somna in och så har man gjort sig ett onödigt problem. stackarn kommer säkert va orolig på natten, drömma osv. då är det jättebra att ha en kontakt med en utbildad person som kan ge dig riktiga svar. Fy får så ont i hjärtat att höra att ett litet barn ska handskas med sån sorg :(  Även om du tycker att han är skitjobbig så tänk på hur livrädd han är! Stöt inte bort honom. Tala tydligt om att du finns där för honom, att ni är en familj nu och här ska vi bo alla vi tillsammans! Lycka till!!!  Det kommer nog gå bra, fast det tar tid med sorg.

Håller med.

Jag tror ni ska söka professionell hjälp till pojken! Det där låter ju riktigt hemskt.

Så var min syster också i omgångar i flera år. Jag kände även så under de första åren efter pappas bortgång, men inte lika starkt som din bonusson. Men den största skräcken var vad som skulle hända om också mamma dog. Vem skulle vi bo hos?

Jg har också förlorat ett av mina egna barn, och rådet från psykologer var att bibehålla det andra barnets rutiner så gott det går. Går din bonus på förskola? Låt honom isf fortsätta med det och sök hjälp därigenom om ni inte har samtalskontakt redan.