Vad händer om vi separerar och bor 30 mil ifrån varandra med barn?

Du menar att man kan ta fullt ansvar utan att ha mandat att bestämma något och enbart på den tid när man inte är på väg till arbetet, arbetar eller har lunch? Dvs för en som arbetar inom t.ex butik, från man stiger upp till ca 08.30 samt från 20 fram till man ska sova? Det låter som en bra fördelning... *ironi*

Men seriöst? Hur tror du att andra människor gör som faktiskt har gemensam vårdnad som är i samma sits. Den ena är föräldraledig den andra jobbar. Hur tror du den som jobbar gör? Är den ansvarsfull bara för att den har gemensam vårdnad? Tar den hand om barnet när den kan eller prioriterar den kompisarna före? Kommer ansvaret och prioriterandet bara för att man har vårdnad?

Du kan knappast säga att dom tar mer ansvar för barnet bara för att dom skrivit sitt namn på ett bit papper. Man blir inte automatisk ansvarsfull för att man har gemensam vårdnad. Man kan visa ansvar även om mamman väljer ensam vårdnad i början.

Nu menar jag ansvar i att faktiskt göra saker med barnet. Att ha gemensam vårdnad, välja att träffa kompisarna 5 kvällar i veckan är inte att ta ansvar.

Att mamman har ensam vårdnad och pappan väljer att ta ansvar. Dvs ta hand om barnet när han kan. Att prioritera barn och familj framför vännerna det är att ta ansvar.

Hej

Jag har lite fundering om det här med delad vårdnad.

Jag flyttade från min hemstad 30 mil bort till min kille. Om nu vi skulle separera med vårt barn och jag flyttar hem igen så måste han i så fall gå med på det?

Om han inte gör det så måste jag flytta utan mitt barn?

För jag har tänkt på hur man ska dela upp ansvaret med barnet. Man kan ju inte ha varannan vecka då barnet måste gå i skola etc och varje helg blir lite kort om tid för då lär man ju alltid skjutsa och lämna typ på halva vägen ca 15 mil bort.

Sen har jag läst nåt om mamman föder i killens stad så måste killen godkänna att mamman flyttar till en annan stad med barnet. Men om det skulle va så att jag och killen bor i hans hemstad men att jag föder i min hemstad. Då behöver alltså inte killen godkänna? Då har jag rätt att bo där?

Någon som är bra på detta?

Fast det är ju inget konstigt att flytta tillbaka till sin hemstad?Jag hade gjort det direkt om det behövdes.Att bo kvar och vantrivas och förhållandet är i riskzon skulle verkligen inte vara nåt för mig eller barnen.Jag tror att det kan bli bättre om man flyttar,än bo kvar,om man befinner sig i ts situation.

Tack Jag, du förstår! Det gör mig så glad :) Skulle det vara som jag här skriver, att pappan prioriterar att vara ute med kompisar (hans tvillingbror som är så fantastiskt viktig enligt min sambo och då menar jag viktigare än mig och förmodligen också viktigare än barnet sen, plus deras systers man) så tar ju inte han ansvar för fem öre? Vad händer då? Jo då flyttar jag och tar barnet med mig så får han ju leka ungkarl igen som han tydligen vill. MEN det kan ju vara så att han tar sitt ansvar och ändrar på sig, det återstår att se.

Det här låter ju helt galet i mina öron! Du är nygravid och planerar för en separation för att du inte tror på pappaämnet. Och ni har en boendeort du inte trivs på och en pappa som vägrar(?) att flytta till din ort?
Hur tänkte du egentligen när du/ni bestämde er för att skaffa barn. Det låter ju långt ifrån optimalt!  En bra avelshingst för att sedan ta barnet själv?
*skakar på huvudet*

Jaså? Har läst mängder av trådar där personalen på MVC och BVC frågat om enormt privata saker och dömt ut stackars mammor. De har blivit anmälda till "soc" för minsta lilla.