Föräldrar som använder barnen som vapen

Har svårt att se att man kan bli av med vårdnaden för att man är arg, bitter och besviken på sin fd partner, eller hur menar du?

Om man låter det gå ut över barnen så självklart kan man det. Du skrev tidigare att du skulle förstöra o jävlas så mkt du kunde.. det går ut över barnen. .

Du får vara hur pissigt sur o besviken på exet som du vill . Men börjar man försvåra umgänge, snacka skit och använda barnen som vapen - som frågeställningen i den här tråden går ut på - då behandlar man även barnen illa vilket kan ge men för livet. Det är psykisk misshandel av barnen. Att försvåra umgänge och försöka vända barnen mot den andra föräldern räknas som försvårande av umgänge och jo, gör du det kan mkt väl bli av med vårdnad och boende. Det är faktiskt inte helt ovanligt... Rätten brukar ge vårdnad och boende till den förälder som mest tros ge tillgång till bra umgänge med BÅDA föräldrarna..

Brumma vet du mer om detta? Jag menar jag håller absolut med dig om att det går ut över barnen och så och jag har också hört att i teorin kan det räknas som psykisk misshandel och kan göra att man förlorar vårdnad och boende. Men har du exempel på fall där det verkligen har hänt? Tips på hur man kan bevisa och argumentera i ett sådant fall?

För min erfarenhet är att ord ofta står mot ord och med ett manipulativt ex som är skicklig på att tala för sig är man rätt chanslös ändå tyvärr även om man både märker och hör på barnen att exet talat illa om den andra föräldern (barnen använder lånade uttryck med ord de inte själva förstår, konstiga frågor från barnen osv samt även direkta frågor ex "pappa varför är du elak mot mamma?" utan att pappan har gjort något, knappt ens haft kontakt). Och barnen själva är i vårt fall alldeles för lojala för att kunna berätta för en utomstående vad exet har sagt.

här är lite domar...

www.dagensjuridik.se/2014/01/hovratt-ger-pappa-ensam-vardnad-om-dotter-efter-atta-ar-mamman-har-saboterat-umganget

www.dagensjuridik.se/2014/06/pappa-far-ensam-vardnad-sedan-mamman-saboterat-umganget-och-flytt-utomlands

advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/familjeratt/vardnad-om-barn/

Wow, tack! Intressant läsning.

Jag är själv i en liknande sits just nu. Är mitt uppe i en vårdnadstvist med mitt ex. Han försöker göra allt för att smutskasta mig. Han pratar skit om mig inför barnen och har pratat skit om mig inför familjerätt och socialen, troligen i ett försök att framstå som "den bättre". Själv försöker jag fokusera på barnen, vad som är bäst för dem, jag är rädd att barnen i slutändan kommer välja bort sin pappa för att han håller på som han gör. Tyvärr kan jag inte styra över vad han säger och gör utan istället fokusera på hur jag själv beter mig. Jag har försökt resonera med honom om att det han håller på med skadar barnen i längden och inte mig. Och det är ju mig han vill trycka till så att säga(kan nämna att vi varit separerade i snart ett år och samarbetet har inte fungerat överhuvudtaget därav vårdnadstvist nu).

Jag hoppas att socialen kan tala honom till rätta för mig lyssnar han absolut inte på  eftersom jag är helt jävla värdelös enligt honom som har förstört hans liv(lyckades efter x antal år bryta mig loss efter att ha varit utsatt för både fysisk och psykisk misshandel).

Jag växte själv upp utan en pappa och det vill jag inte att mina barn ska behöva göra, han älskar barnen men är alldeles för förblindad av hatet mot mig att han inte kan sätta dem i första i rummet nu.

Det är nog vanligt och ej så pass skadligt att man är mer ur balans första tiden efter en separation och kanske kallar varandra för saker, även inför barnen, som man sedan slutar med efter en kort tid.
Det är inget man förlorar vårdnaden på.

Men alla världskrig har ett slut och det borde alla separationer också ha- Efter ett tag kan man hålla tyst inför barnen.

De länkar Brumma hänvisar till är när det gått för långt och många världskrig borde ha upphört.

Du har helt rätt i att du kan inte styra över vad någon annan gör.
om du håller fokus på att samarbeta så kan han få föra sitt krig ensam.

Va du positiv och fortsätt se det ur barnens synvinkel, se deras behov av sin pappa.

Tyvärr kan du inte hoppas för mycket att någon kan tala honom tillrätta. Som sagt.. man man inte styra över vad någon annan gör.

Lägg mer fokus du på att ta åt dig att socialens råd till dig om hur du ska agera.
Han klankar ner på dig för att han vet att du klarar det.. inte han.

Det kan vara bättre för dina barn om de har bara dig än en pappa som får dem att må dåligt.

Ofta lägger de ner så mycket kraft och energi på att smutskasta så rätten ser dem som den konfliktsökande och saboterande parten.
Det ska gå bra ska du se. 

Jag har tyvärr personlig erfarenhet av det, och även om jag tror att det finns många variationer så tror jag många som beter sig så har djupt liggande personlighetsstörningar. Det behöver inte betyda att de är i klinisk mening sjuka, men de har just en störning, som gör att de helt enkelt inte fungerar på ett normalt sätt i vissa situationer.

Rätt ofta tror jag dessutom den typen av beteenden har framkommit även i andra liknande situationer i deras liv, t.ex. vid konflikter med syskon, föräldrar, släkt, arbetsgivare etc.

Jag försöker lägga fokus på barnen. Eller som jag sa i rätten, det spelar ingen roll om det inte blir som jag yrkat, huvudsaken är att det blir bättre för barnen. Det finns ingen vinnare i en vårdnadstvist, det finns bara förlorare, det blir mer eller mindre förlust bara..
Positiva är att hans ombud kanske pratade med honom om att det han yrkat inte funkar, andrahandsyrkande som de slängde in är att han har barnen varannan helg. Det blir bättre för barnen, helt klart. Rättegången får utvisa hur det blir med den ensamma vårdnaden, kanske kan vi lyckas med hjälp och stöd få till samarbete. Kanske tar han till sig av stödet han erbjuds, kanske... kanske kan barnen få det lite lugnare... kanske kan jag våga möta honom till slut och vi kan prata i normal samtalston och barnen slipper få ont i magen för att det blir hotfull stämning så fort vi är i närheten av varandra.
I en perfekt värld skulle barnens bästa vara i fokus hos alla, och då skulle vi inte behöva vårdnadstvister.

Jag tror det ligger något i det du säger... mitt ex har haft otaliga konflikter med både sina föräldrar, syskon, kollegor och arbetsgivare(även fått sparken från sina uppdrag pga samarbetssvårigheter), aldrig har han dock tyckt att orsaken till konflikterna legat hos honom.

Då kanske det är något du gör en eller två gånger, sen kommer du på att det är barnen du skadar mest. Sedan ägnar du följande år åt dåligt samvete och botgöring.

De värsta är de som sätter i system att manipulera barnen och verkligen inte inser att det är barnen som skadas. De ser endast den skada de åsamkar sitt ex varje gång de sparkar sina barn. Då kan det ändå vara den manipulerande parten som själv tagit insiativ till, eller orsakat skilsmässan.

Jag håller helt med dig här.
Men det verkar som att många tror att de "galna" exen springer runt med håret på ända och är helt total desorienterade.
När dom i själva verket är människor man aldrig trott skulle kunna bete sig som svin, om man träffat dem i ett annat sammanhang.

Det vet jag min man sagt. Han ex kunde va rabbig mot folk när det gick henne emot. Men han hade aldrig kunnat i sin vildaste fantasi gissa att hon skulle behandla varken honom eller hennes egna barn så illa som hon gjorde. Speciellt inte med tanke på att det var hon själv som ville skiljas.

Min mans fd fru ofta upplevde sig som kränkt av andra, och hamnade väldigt ofta i konflikt med vänner, kolleger, chefer etc. Hon upplevde ofta att alla var emot henne.

Hon valde att dra sig undan alla omkring henne då hon ansåg de var dumma mot henne (inkl sin egen familj), och försökte även dra in min man i detta genom att förbjuda honom att träffa sin familj och sina vänner.

Han försökte hålla sig utanför dessa konflikter och gick henne ofta till mötes för att det inte skulle gå ut över deras barn. De blev mer och mer isolerade i sin lilla familjebubbla. Hon avskydde hans vänner, och kände sig ständigt sårad av sina egna.

När detta efter några år till slut fullkomligt reglerade hennes vardag, och således även hans och deras barn, så valde han att lämna. 

Och då är det ju kanske inte så svårt att förstå hur hon upplevde skilsmässan och även de snart åtta åren efter denna. Då vände hon sig även mot honom. Och använder ofta barnet som påtryckningsmedel.

Det sätt hon har hanterat tiden efter skilsmässan på, hanterat hans nya familj, den nya situationen är likadan som hon hanterat alla andra motgångar i livet.
Så nej - jag tror inte heller att folk ofta går omkring och plötsligt blir bindgalna "bara" för att de skiljer sig - jag tror de har hanterat flera konflikter/situationer på samma sätt tidigare.

Självklart kan jag inte tro på allt min man berättar, men han har också verkligen under många år försökt förstå var all denna ilska och alla dessa "galenskaper" kommer ifrån, och har kommit fram till att han egentligen sett det hela tiden, men det var aldrig riktat mot honom. Hon har inte förändrats efter skilsmässan. Han hamnade bara i skottlinjen.

Åh ett sånt ex precis har min man!

Hon säger vilka elakheter som helst till barnen för att få dem att tycka att vi gör fel eller få dem att tro att deras pappa inte bryr sig om dem. Vi bor på fel ställe, det är fel att vi skaffar husdjuret som barnen önskat sig ("pappa bryr sig mer om djuret än om er") men helt rätt och fint när hon några månader senare skaffar husdjur... sätter vi upp några regler för barnen så är reglerna "konstiga" enligt henne (ingen annan i vår omgivning håller med henne).

Hon ser inte hur jobbigt det blir för barnen, vilken skada och smärta hon orsakar dem utan manipulerar och ljuger till barnen helt medvetet för att såra och skada sitt ex och sina barns relation till sin pappa. Och det var ändå hon som ville skiljas (snart 10 år sedan), hon hade träffat en ny redan när de var gifta. Så hon blev inte alls lämnad.

Helt ärligt trodde jag inte att det fanns folk som betedde sig så innan jag träffade henne.

Det här stämmer också. Min mans ex har ett bra jobb och kan smila och vara artig när det behövs, hon vet definitivt hur hon ska uppföra sig när hon vill. Visst tyckte han att hon hade ett "hårt" sätt ibland när de levde ihop och han såg ju att hon hade svårt att behålla nära vänner men han hade aldrig kunnat tänka sig att hon skulle bete sig så här elakt mot honom eller barnen.