Jag är inte lycklig med min man, ledsen och trött på otrevlig stämning i vårt hem

Familjerådgivning kan göra underverk!

Vi har gått på det under en tuff tid, det blev bättre vad gäller synen på gemensam ekonomi. Börjar tänka att han kanske behöver gå i terapi själv också?

Jag tycker först och främst inte det är ditt jobb att rädda honom eller "hantera" honom, när skrev du kontrakt på det jobbet?

Du ska inte behöva leva livet med en ledsen klump i magen hela tiden, det är det väl ändå för dyrbart för?

Jag tycker att han borde gå i samtal för att försöka utreda vad han är så besviken över att det går ut över hela hans omgivning. Vissa har tuffa livsmål och förväntar sig mycket och det är lätt att tappa sugen när man ser yngre eller mindre kvalificerade få attraktiva tjänster. Är det å andra sidan relationen han inte är nöjd med måste ni kunna komma till kärnan i det?

Antingen beter man sig som folk eller så söker man hjälp, svårare än så är det inte i min värld.

Kloka tankar, men hur får jag honom att förstå att jag menar allvar denna gång?

Finns många sätt.

Sätt upp en tid, kanske 6 mån, och säg att "om detta ska fungera vill jag att vi börjar om från ruta ett. Vi ska nu övertyga varandra om att vi fortfarande vill bo ihop när detta halvåret har gått, och det kräver förmodligen lite ändrat beteende av båda.

Här är en skrivbok, i den får vem som av oss skriva upp när man tycker att vi har grälat, och anledningen. Om en part tycker att det är ett gräl/tjafs så är det det, och vi skriver även upp vem som fick sin vilja igenom/sista ordet och hur den andre kände inför det.

Vi får också skriva upp när den andre gjort eller sagt något som fått oss att må bra, och hur vi då känner.

När halvåret är slut går vi igenom detta och ser vad för liv vi kommer att ha tillsammans framöver, för om det inte ser bra ut när vi ansträngt oss ett halvår så är det nog dags att söka lyckan någon annanstans."

Känner igen mig så väl i det du skriver, fast här är det nog vi båda två som känner att det är kört och steget till skilsmässa har varit nära (för mig) under väldigt många år (men inte för honom).

Jag har velat ha med honom på terapi i 5-6 år men han har totalvägrat, menat att han inte har några problem. "Plötsligt" började vår flicka (tonåring) må dåligt pga vår situation (mkt bråk + att vi inte kan kommunicera med varandra) och inte har kunnat på väldigt många år, iskyla mellan oss.

Nu är vi tvingade att gå i terapi för vår dotters skull. Jag känner att jag hade blivit fattigare men så mycket lyckligare (OCH BARNEN) om vi hade gått skilda vägar men man behöver ju ha en bra kontakt med varandra när man har barn. Min undran är, varför vill han inte skiljas när vi inte har det bra ? Ny man för mig ? Nej tack ! Been there, done that ! Vi har gått i familjeterapi för första gången detta året vilket kändes bra för mig för jag kunde verkligen säga precis hur jag kände och har känt i så många år, han blev chockad... 2 dagar efter det mötet sa han till mig. Vi skiter i det, kommer aldrig att bli bra. Jag hängde på men nästa dag hade han ångrat sig.... Jobbigt ! :-/

Jag tror att han kan bli så mkt lyckligare utan mig & det har jag sagt till honom också men .. Jag vill bara ha lugn & ro, så skönt men jag är en fegis och så blir man bekväm när "det praktiska" fungerar i vardagen.

Bra, det testar jag. Är orolig över att inte orka 6 tråkiga månader bara :(

Jobbigt, jag känner med dig! Han orkar nog inte ta konsekvenserna av en skilsmässa?

Nej, det är nog det som är problemet tyvärr. Jag tycker också att det låter jobbigt men när allt "har landat" så tror jag ändå att det blir bra. Kan man få med sin partner på familjerådgivning i ett tidigt skede så finns det kanske hopp för en ljusare framtid ? Har man fått känna av hans humör (jag också) så pass länge så är man ganska trött (iaf jag). Tror inte på underverk !

Lycka till ! Hoppas det löser sig på ett bra sätt för dig.

alla förhållande har sina toppar och dalar, jag är själv i en djup dal just nu, min man älskar mig precis som när vi träffades men mina känslor är inte de samma för honom...pga lite fel val av honom i några dumma lägen i livet...har sett en annan som tilltalar mig mer på alla fronter, men velar och väger för och nackdelar hela tiden om allt...vi har gemensamt barn dessutom...förstår dig och hur du känner...man vill vara glad och lycklig, känna fjärilar i magen när man ser och pratar med sin partner och gör man inte det så, då är det nog på väg att dö ut är jag rädd..

Ts hur går det för dig?

Känner så väl igen mig..Börjar bli så trött på min sambos negativa energi. Vill bara leva ett lyckligt och enkelt liv med någon som kan skratta och skämta. Jag och min sambo skrattar aldrig ihop längre. Han är ofta tyken och arrogant. Nu ska vi börja på Fam.rådgivning men jag känner innerst inne att det är kört för oss. Är så ledsen för vår dotters skull, men vill ju hellre att hon växer upp med lyckliga skilda föräldrar än i ett känslokallt hem fullt av gräl.

Hej sammahär, hur går det med familjerådgivningen?

Det går sådär.. Vet inte om det är för sent, mina känslor är borta och jag känner ganska mycket ilska över allt som varit.. Och jag har svårt att hitta motivationen. Hur går det för dig?

switchar han också ?

Låter som han kanske har drag av narcissism kanske?? Låter som att du beskrev min fru och inte din man. När jag läste på om narcsesism så föll alla bitar på plats och en bitterhet växte fram som ledde till skilsmässa. Varför i hela friden stod jag ut med alla kommentarer och psykisk misshandel under alla år? Kanske föra att allt sker så sakta och man märker inget å ser mellan fingrarna först åren. Men han låter som mitt ex.