Vad ska jag göra?

 Hej,

skulle vilja höra lite åsikter om hur jag ska ta och göra, när min ex flickvän blev gravid, då bestämde vi oss för att flytta ihop och satsa helhjärtat på vårt förhållande. Problemet var att hon hade en massa små skulder, blancoån, en stor skuld för en frisörsutbildning, allt det med höga räntor. Jag försökte lösa hennes ekonomi  med att få henne att ta ett större lån och samla alla dessa lån till ett stort och få ner räntorna så vi kunde leva ett drägligt liv i fortsättningen. Tyvärr kunde hon inte få ta ett lån själv, hon hade ingen familj eller vänner som kunde hjälpa henne. Så sista utvägen var jag, eftersom hon bar på vårat barn och vi skulle leva tillsammans gick jag in som medsökande, jäkligt idiotiskt såhär efteråt men lätt vara efterklok, jag trodde ju verkligen på detta. Detta lån var på 250000 kr och det täckte hennes skulder precis och vi fick ner våra kostnader rejält. Ett halvår senare när barnet var fött så flyttade vi till en större lägenhet, vi behövde köpa lite möbler och en del annat till barnet och oss. Så vi tog ett nytt lån på 320000 kr självklart betalade vi in 250000kr på det andra lånet, efter det hade vi 70000 kr att köpa möbler och sånt som behövdes.

 

Efter 3 år så vill hon separera, då är lånet nere på 240000 kr, vi kommer överrens om att det är hennes lån som är kvar. Eftersom vi gemensamt betalat av 80000 kr på de 70000 kr vi hade gemensamt och köpt möbler och annat för och lånet nu är nere på 240000 och hennes lån från början var på 250000 kr så kom vi överens att det var rättvisst så. Inga konstigheter tyckte vi då, eller någon som har någon annat att säga? Nu har det gått närmare 3 år och hon har skött det och betalat, ibland har hon hört av sig och sagt att hon ska strunta betala lånet så att det går till fogden så jag får betala allt , detta har hon sagt när hon varit sur och grinig. Men hon har aldrig gått till verket med det. Nu har hon träffat en  annan man och han verkar satt press på henne för plötsligt vill hon att jag ska betala ca 90000 kr på lånet för hennes, vilket jag inte tycker är rätt. Och hon fortsätter med att om jag inte hjälper henne med detta så kan hon lika bra strunta i det så blir jag skyldig att betala allt. Dessutom så blandar hon in vår son i detta med att om jag inte gör detta så kommer hon ställa till det för mig och mina tider då jag har min son. Det är så att jag har ett nattjobb och jag har jobbat så i alla år och det har inte varit problem utan, jag har haft min son på alla mina lediga dagar eftersom det blir svårt få ihop det när man jobbar natt. Jag har min ca 12-14 dagar i månaden, självklart har jag honom mer vid semestrar och annat. Detta har inte varit ett problem utan det förstod hon när vi separerade och gick med på detta men nu har hon börjat pressa mig att ändra på detta och jag inte hjälper henne att betala så hon pressar mig på flera plan. det jag blir mest arg på att hon drar in vår son i detta.

 

Nu har jag även upptänkt att detta lån som för 3 år sedan var nere på ca 240000kr är upp på ca 275000kr, jag förstår inte riktigt hur det gått till eftersom på de 3 åren vi var tillsammans så betalade vi av 80000 kr men under de 3 åren hon själv haft hand om detta så har det ökat till 275000 på 3 år. Så jag kollade upp med banken och då visar det så att hon har utökat lånet på 40000 kr utan min vetskap och dessutom verkar det som hon skrivit på avtalet med min namnteckning, alltså förfalskat min namn teckning, självklart blir jag arg, upprörd och ledsen. Nu är det så jag vet inte riktigt vad jag ska göra för komma ur denna sits, hon är ju fortfarande min sons mamma och jag vill inte min sons mamma illa utan vill vi ska ha en bra relation men som ni ser är det svårt eftersom hon håller på son hon gör.

 

jag kan även berätta att i somras så bestämde hon sig att flytta in med sin nya kille som hon känt i några månader, säger inget om det. problemet att han bor en bit ifrån där vi bodde innan, ca 1,5 timme resväg, jag förklarade det för henne att det blir en bit bort, när vår son går här i förskolan och det blir mycket restid men det förstod hon inte. Utan hon flyttande ändå och sedan frågande hon mig om det inte var bättre för Elliot att byta förskola till där de bodde. Jag var tveksam eftersom det är 1,5 timme resväg för mig att ta mig det och det är i stort sätt omöjligt att ha det så i längden. Först tyckte hon att jag skulle byta jobb men jag försökte förklara att jag kan inte bara ändra mitt liv för att hon hittat en ny man att leva med, det inte så enkelt att bara göra så och jag tycker inte hon kan begära att jag byte jobb för hon nu flyttar en bit bort till sin nya man. Men det förstår hon inte utan då drar hon än en gång in vår son och förklarar om jag inte gör så kommer hon att inte ta honom de där få extra dagarna som vi gjort upp för länge sedan.

 

 Jag förklarar för henne att det går inte att göra såhär, till slut får jag reson på henne. När jag förklarar för henne att det egentligen inte spelar någon roll om jag byter till ett dagjobb eftersom de bor så långt bort så hinner jag ändå inte lämna, hinna till jobbet och sedan hämta och åka hem. Förskolan har inte öppet så länge. jag förklarar för henne om jag börjar kl 800 så måste jag gå upp 4.30 för att hinna lämna min son och åka till jobbet. sedan är vi inte hemma förrän ca 20.00 på kvällen och då ska vi äta och hinna med andra saker och som vi alla ser så hinner han inte få sin sovtid, jag förklarar detta för henne. Hon verkar förstå till slut  och jag säger då men eftersom jag jobbar natt och hon har honom ett par dagar fler i månaden säger jag att när jag är ledig åker jag fram och tillbaks och lämnar honom vilket innebär att jag åker buss ca 5.5 timmar varje dag jag är ledig, jag gör detta om vi fortsätter att ha det som vi alltid haft. Hon förstår tillslut att detta är ända sättet för henne att jag ska kunna gå med på att vår son byter förskola.

 

Och nu vid jul hör hennes nya man av och undrar när jag ska betala detta lån, för han vill inte att det ska påverka hans och mitt ex situation. Jag står som ett frågetecken och undrar vad han menar och förklarar att jag inte har något med det att göra att det är hennes lån och jag var snäll och jäkligt dum och lät mig gå med att skriva mig som medsökare, så jag berättar allt  för honom och även detta med att hon utökat lånet genom att förfalska min namn teckning. Han svarar med att han ska prata med henne för han inte hemma. Dagen efter hör mitt ex av sig oroligt och undrar vad jag sagt, jag säger det får din sambo ta med dig. När han kommer hem har hon tagit en flaska sprit och hällt i sig en massa tabletter och ligger helt livlös hemma, han får inte liv i henne så de får åka ambulanshelikopter till akuten och blir inlagd på intensiven. Tur så har jag vår son. Jag blir självklart orolig och ledsen för det som hänt samtidigt blir jag jäklig arg och besviken och undrar hur fan hon tänker eftersom hon har en underbar son. Jag har vår son nu några veckor till hon verkar frisk.

 

 Direkt när hon har vår son så går det 2 dagar så börjar hon höra av sig som jag berättat ovanför, vill att jag ska betala en del av lånet annars kommer hon ställa till det med tiderna jag har med min son, jag förklarar allt för henne igen. Men hon tycker jag ska byta jobb och jag förklarar henne att vi kom överrens om att vår son skulle gå på förskola ute där hos dem så skulle vi fortsätta som vi gjort men nu har hon ändrat sig, hon vill jag ska byta jag och jag förklarar igen att det spelar ingen roll jag hinner inte lämna och hämta honom ändå. är det inte bättre då att vi har som vi har och jag har honom på mina lediga dagar som är ca 12-14 dagar i månader ibland fler. Hon vill att jag antingen betalar en del av lånet eller så får jag flytta och byta jobb, det inte hennes problem som hon säger hon vill inte ha vår son mer än halv tiden. Nu vet jag inte vad jag ska göra börjar blir väldigt trött på hela situation, jag har nästan lust att söka vårdnaden helt men jag vill inte det eftersom jag vill att min son ska ha en relation med båda föräldrarna men ärligt talat jag vet inte vad jag ska ta mig till orkar inte ha det så här längre, har jag varit för snäll från början eller har jag på något sätt lurat henne med lånet, jag tycker inte jag ska behöva betala det, eftersom den summan var bara hennes och det var det vi gjorde upp när vi tog det första lånet och dessutom har hon ju förfalskat min namnteckning och utökat lånet utan min vetskap. Ska jag anmäla henne och gå den hårda vägen, vad tycker ni?