1800 till tidigt 1900 talet var bättre

Det känns som det eftersom ni inte skäms över den.

Jag tror inte du vet vad det innebär med dårhus och fattigstuga förr i tiden. 
Om du inte vill vara på den dagliga verksamheten, gå till arbetsförmedlingen. Personer med aspergers har rätt att skriva in sig där. 

Då skryter alltså inte alla aspergare. 
Att ha accepterat och lärt sig leva med sitt funktionshinder är inte det samma som att älska det. 

Jag skrev inte att dårhus och fattigstuga var min dröm grej men jag säger det igen hellre det än daglig verksamhet

Jag lever med AS MEN jag ACCEPTERAR det INTE

Nej, men vi (många av oss) har det. 
Det var du som trodde att vi älskade AS för att vi inte skäms. 

Jag skäms inte för att jag accepterar och har lärt mig leva med det. Sist men inte minst så är funktionshinder och sjukdomar inget att skämmas för. 

Skulle du verkligen ge upp alla bekväma moderniteter och vår livsstandard för att leva resten av ditt liv i fattigdom och misär? 

Varför ska man inte skämmas över det?

Det var inte det jag sa

Om du väljer dårhus eller fattigstuga à 1800-tal, för att slippa diagnosen i modern tid, så är det ju så det blir. 

Det måste verkligen sticka i dina ögon att det finns framgångsrika apsies som jag med både högavlönat jobb, eget boende och stadigt förhållande. :p

Hur skryter de om sig själva? Och vad är problemet med att "tro att de är något"? Jag är något. Jag är NÅGON. Jag har ett gott liv, trots mina svårigheter.

Varför ska en skämmas över sin diagnos? Jag är högfungerande och de svårigheter jag har förklarar jag för andra så att de förstår. Varför skulle jag skämmas?

Så här ser jag det.

1. TS har INTE Asperger. Hans sätt tyder snarare på förakt för Asperger. (Minns andra trådar med föraktet så det är nog inte första gången han går på om detta)

2. AS är ingen sjukdom och knappt ett funktionshinder heller. Snarare en personlighetstyp i stil med "optimist" eller "pessimist" eller "pedantisk". Dock så är det så att om man ser sig som mupp så blir man det i ens egna ögon och andras med. Men i grunden tror jag aspergare har bättre förutsättningar på många områden.

3. Det TS däremot har rätt i att det borde varit lättare för en aspergare att ha levt i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet då de sociala koderna var så cementerade i varje människa och det inte fanns någon tvekan på hur man skulle uppföra sig. Allt var förutbestämt och föräldrar såg till att lära ut det.

Aspergare hade förmodligen mycket lättare att lära sig dessa koder också eftersom de söker svaren mer aktivt än andra.

Att diskutera att allt övrigt var värre förr är inte relevant då det är "funktionshindret" vi pratar om.

Kul frågeställning där jag anser TS har rätt även om inställningen från dennes sida är tråkig.