Vårdnadstvist

Bakgrund:
Exet har varit våldsam mot mig, aggressiv och hotfull mot barnen. Den äldsta har vid två tillfällen sagt att hen är rädd för pappa. Polisen kom i samband med separationen pga exets våldsamheter, han flyttade strax efter. Har sedan dess tvingats till att "dela" upp barnen utifrån hans arbetsschema. Det har inte funkat, sommaren var katastrofal då jag försökte få till att vi kunde iaf försöka samarbeta kring barnen för att de skulle slippa vara på förskolan hela sommaren. Slutade med att han krävde betalt för att han skulle ta barnen på sin semester. Jag hade varken råd eller lust att betala honom 4000 för att han skulle "passa" sina egna barn på sin semester.  Slutade med att barnen fick vara på förskolan.
Gick genom familjerätten för att få till samarbetssamtal. Han vägrade med motiveringen 'om du bara gör som jag säger så är vi ju överens' 'du är ju helt jävla värdelös som ska dra in andra i det här när vi kan klara av att samarbeta på egen hand'

Har skickat in stämningsansökan till tingsrätten ang ensam vårdnad och boende.

Han svarade genom att göra en orosanmälan till socialen om att barnen far illa hemma hos mig.

upplysning inför muntliga förhandlingar, mitt ex hävde ur sig x antal lögner. Vissa lögner är lätta att slå hål på. Kan alltså visa på att det inte stämmer så som han säger. Andra lögner är "ord mot ord". Jag har själv varit väldigt ärlig med hur det har varit/är osv. Han har tagit upp saker som jag sagt i förtroende till honom som handlar om min barndom(dock saker som jag bearbetat och idag har lagt bakom mig, inget som på något sätt plågar mig) Han har berättat saker för mig i förtroende som har hänt honom i barndomen som ännu är obearbetade och som jag upplever påverkar honom idag på ett negativt sätt(har levt med honom i 10 år).

Jag är rädd för mitt ex, vågar inte träffa honom själv. När han ser svart så blir det verkligen svart och han tappar all vett och sans. Jag är rädd att han ska slå ihjäl mig. Nu försöker han smutskasta mig inför rätten. Jag har svårt att tackla det här. Å ena sidan vill jag kasta skit tillbaka, men samtidigt är det verkligen inte min stil, jag kanske bara hoppas att rätten ska se på saken som jag gör. Att han fokuserar på mig och jag fokuserar på barnen.

Min förhoppning med den här stämning är att det ska bli bättre för barnen. Som det är nu mår barnen fruktansvärt dåligt. Dels detta hoppande mellan oss föräldrar(allt enligt hans skiftschema), men sen konflikten, det går inte.

Någon som varit i liknande situation, och hur gick det för er? Någon som har tips eller råd på hur jag ska förhålla mig till mitt ex?