Min 3-åring förstår inte mkt och pratar inte

Det du beskriver är nog tillräckligt för remiss till autismutredning. Det du behöver vara beredd på nu är att vara tvungen att ligga på som förälder, för den tid ni väntar tas ju från sonens tid då han kanske behöver träning och stöd. Låt inte BVC förhala det hela, be om remiss från psykologen (som antagligen kommer att ge detta då du beskriver det du beskriver här) eller kontakta utredande enhet (oftast hab eller BUP) i ert landsting. Ligg på och ge inte upp! 

Orkar inte läsa allt. Min 2åring hängde inte med i tal eller förstående. Men han hade så mycket vätska i öronen. Så det gjorde hon nästintill döv. Kolla öronen. Nu är han 3 år och han vill inte förstå ????och han sluta aldrig prata.

Ni som fått diagnos autism på ert barn, kommer ni ihåg när ert barn började peka? Innan ett års ålder eller efter?

Här kommer en uppdatering på vad som hänt sen sist...

jag träffade en barnpsykolog och berättade hur jag upplever min kära pojke och psykologen sa att hon ville träffa honom och att hon skulle hälsa på på förskolan för att se honom i den miljön. jag berättade allt som jag kunde komma på om honom och när jag pratat oavbrutet i 45 min sa hon att jag gett henne en väldigt konkret bild av min son. efter att ha pratat så hon att hon ser på mig att jag är bekymrad och det är jag jag vill hjälpa henne så efter en stund sa jag att jag tyckte att vissa autistiska drag fanns och hon sa att han verkar vara väldigt splittrad i vad han kan eftersom han är mycket duktig på vissa saker och har svagheter i andra t ex den sociala biten men så klart det är bara en liten parantes hon ville träffa innan hon uttalar sig men hon sa att han inte låter som ett typiskt autistiskt barn men som sagt det är bara ett spontant svar på det jag sagt. vi får helt enkelt vänta o se vad som händer. Hon sa att inte alla fall leder till utredning...ibland blir det mer lokal utredning hos de på plats så vi får vänta o se..

Idag var vi hos henne, jag min man och min son. Han var glad trots att han var hungrig och trött. Han gick runt och sprang i korridoren och när psykologen kom ut från sitt kontor stack han huvudet in där för att se vad som fanns där. Hon hälsade på honom han log och gick vidare. Sen tog hon oss till ett lekrum där hon skulle se hur han är om han skulle intressera sig för leksakerna reagera på henne etc. 

Han gick fram och tog leksaker...och tittade runt. Sedan tog barnpsykologen fram såpbubblor och då gick han fram till henne och väntade på att hon skulle blåsa. Han tog det från henne och gav till mig för att jag skulle blåsa. han skrattade och fångade ballongerna. han hade ögonkontakt med oss alla tre vuxna i rummet.

När hon tog fram en mjuk fotboll blev han jätteglad och började sparka den överallt....han lyssnade när vi sa att bollen är under stolen eller soffan så han gick o hämtade. När han hittade en hård plastboll och ville sparka den i luften tog psykologen den för den kunde vara lite farlig så som han sparkar på bollar men han ville gärna ha den så han gick fram till henne och försökte öppna hennes hand o ta den. la sig tvärs över henne för att nå hennes händer :) det var överraskande för det var på ett lekfullt sätt. 

han var inte blyg...han hade roligt skrattade och log och lekte med oss och utforskade rummet... men efter ca 30 min var han trött på att vara där så han gick ut i korridoren och ville springa där för det var en lååång korridor.....första gången han sprang ut o inte ville komma tillbaka själv gick min man o hämtade honom...när vi väl var alla inne i lekrummet igen ville han efter 5 min ut igen och ta med sig några leksaker ut i korridoren så han tog mig i handen för att jag skulle resa mig upp från mattan där jag satt med psykologen...när jag rest mig upp tog han psykologen i handen för att hon också skulle resa sig upp och när vi alla var stående ville han att vi skulle gå ut i korridoren :) det fick oss alla att skratta. Han kände att vi var färdiga där och det var dags att gå.

Så nästa vecka ska hon besöka förskolan och därefter ska jag och min man träffa henne igen och se vad hon säger. 

vi var positivt överraskade idag. Vi förväntade oss en tuff träff med psykologen för hittills har det alltid varit så på bvc etc. Igår var han hos tandläkaren och det gick bra tills han skulle bli tvingad in i ett rum där någon skulle pilla på honom. men det gick ändå min man fick hålla honom lite snabbt så de skulle titta på hans tänder. 

Hörseltestet gick inte att utföra då han inte ville sitta med hörlurar och trycka på knappar....han förstår nog inte ens vad som förväntas där så vi skulle få en ny tid ev ska de söva ner honom. de har inte förklarat hur det ska gå till och vad de kan ta reda på det sättet :S jag är väldigt nyfiken. De testade att spela upp ljud från stora högtalare för att se om han kan orientera varifrån ljudet kommer så den kvinnan där sa att han kanske inte hör från ena örat att det kan vara något sånt....vi får se...

vi har börjat lite smått med tecken och han tecknar till sångerna från FilmHatten på YouTube. Det är så kul att se hur han tittar och härmar. Vi ska på kurs på sjukhuset nästa vecka och börja lära oss vi med så vi kan börja använda de på riktigt. 

Idag gick det hur bra som helst! jag är så stolt över min lilla prins. Han kunde vissa sitt rätta jag. han är en underbar pojke som oftast är glad och det är skönt att hon kunde se det också. 

Hej!
Hur har det gått för er son?
När jag läste ditt inlägg kändes det som att du skriver om min pojke som beter sig precis likadant.
Gjorde ni någon utredning? Vad visade den?

Flera pratar om autism, kolla upp Asperger syndrom! De verkar gå från den diagnosen numera(namnet) men man kan hitta väldigt mycket information om du googlar.

Min äldsta son är nu 25 men blev inte diagnostiserad förrän han var 17 år bara för att han "trots allt" fungerade så väl, men jag känner igen dragen i din beskrivning. Min son är mycket "högfunktionell" som de kallar det men han har vissa drag som är tydligare. Gillar inte nya miljöer och människor. Hade lätt till ilska/hysteri då han inte fått som han ville när han var liten. Som liten förstod han heller inte andras ansiktsuttryck/sinnesstämningar, missförstod folk helt enkelt. Hade svårt att skaffa kompisar, förstod dom inte, kunde bli konflikter då han ville en sak och andra en annan. Ville ha kompisar men orkade samtidigt inte med dom (inre konflikt).

Han är grymt smart men eftersom det tog så lång tid att få diagnosen och veta varför "något var fel" gjorde hans skolgång problematisk. Han har numera ett rätt normalt liv med jobb(nu när utbildningen äntligen blivit klar), körkort, flyttar snart hemifrån. 
Han gör inget oövertänkt, nästan så att man måste sparka honom framåt ibland. Har inte så lätt men vänner live, men hittar "vänner" på nätet. Barnbarn får man nog vänta på...
En stor fördel när han var liten var att han kunde inte ljuga.. när man förstod att han försökte så behövde man bara titta honom i ögonen och fråga - Var det verkligen sant? Nej, det var det ju inte.... Mycket praktiskt! 

Genom att få diagnosen så kunde man få stöd i vad man behövde hjälpa honom med. Rutiner blev viktiga, planering och delmål för att hinna med saker över tid, skolarbeten mm. Också bara vetskapen av hur han fungerade och kunde förstå varför han känner och gör saker på ett visst sätt blev ett bra stöd. Han kände sig mindre "konstig" eftersom han inte var "knäpp", det fanns en anledning till allt. 
Han är en underbar omtänksam snäll person, bara lite "egen".

Jag tror att han hör dåligt. Vår 3-åring pratade i princip inte alls, eller jo han babblade oavbrutet men det vara bara några ord som man kunde förstå. För 4 månader sen upptäckte vi att han hade vatten bakom trumhinnorna och hörde jättedåligt. Sen han fick rör i öronen så har talet bara exploderat!

Ahj hur gikk det för din son? Han låter exakt som min. Har han börjat prata änn?

Hej 

Jo i somras fick min son diagnosen autism. Det var en snabb utredning (lite för snabb tyckte jag. de åkte inte ens till förskolan utan körde mest intervjuer med oss föräldrar och testade honom i en timme). Sedan dess har vi kämpat med att han ska få resurs på förskolan. Det känns som att vi är på något möte varje dag!. Tyvärr har det varit en kamp mot förskolan för att han ska få den stöd han behöver och så fick han en resurs på 4h/dag. Alledeles för lite. Jag fick kämpa för att förskolechefen ska skicka personal på utbildning eftersom de inte visste något alls om autism. De är på gång att gå TAKK-kurs och en förskollärare fick ta del av en kommunikationskurs som var på ett tillfälle.

I sep 2015 fick vi komma till habiliteringen och där fick vi träffa en psykolog som började kartläggningen för att besluta hur vi går vidare. Vi fick gå på föräldrautbildning i två dagar, kommunikationskurs och prata med alla möjliga som kundes tänka erbjuda oss råd, tips ja vad som helst. Tyvärr så har bara vi föräldrar fått träffa psykolog, kurator etc aldrig med sonen eftersom det finns inte resurser till det. Det tränas inte med barn på plats utan vi får göra allt hemma. Det känns så hopplöst vissa dagar. Orkan finns inte alltid där och jag känner mig så ledsen så tårarna inte slutar rinna. Men så är det och vi måste kämpa vidare för vår underbara son. 

Av en slump blev vi erbjudna att gå med sonen på socialt samspelsträning i grupp med andra barn som är 3-5 år. Under en timme i veckan får barnen träna på allt det som kommer naturligt för jämnåriga på förskolan. De inleder med samling, leker en lek, dansar, går hinderbana, leker ytterligare lek som stimulerar grovmotoriken, leker affär, med lera, med bilar etc och avslutar sedan med en flanosaga/ samling. Barnen får träna på så himla mycket under en timme. Tyvärr så får han inget av detta på förskolan trots att vi är väligt involverade i vad som händer på förskolan.

Jag träffar hans psykolog då och då och får handledning och hon tipsar om sätt att träna erbjuder tips på material som jag kan tillverka etc för att träna sonen. Pga tidsbrist räffas vi ofta på kvällen och då sitter vi i mer än timme och pratar och pratar. Helt fantastiskt kvinna! tur att vi har just henne. Jag pratar skrattar och gråter en skvätt nästan varje gång. Det behövs!

Jag har också väldigt god kontakt med specialpedagogen som är knuten till förskolan så henne träffar jag/mailar också många gånger utanför arbetstid/kvällstid och går igenom material som de ska snvända på förskolan och vi hemma.

Vi krävde träffar med alla inblandade på förskolan var 6:e vecka för atts tämma av vad som hänt och vad vi behöver jobba mer med. I början var det en stid med förskolechefen för hon ville inte skicka personal på utbildning eftersom hon inte kunde ha vikarier blah blah blah men vi gav oss inte och nu är erbjuder hon att köpa en bok vi nämner bara så där. Vi får se vart det hela går nu när det ska bli en helt ny organisation inom förskoleförvaltningen i Malmö. 

Vi kämpar på hemma med att få samspel och träna på språket. Det är svårt eftersom han inte bryr sig om tecken men han har accepterat bildstöd. Det tog några månader. Nu jobbar vi med PECS (bildutbyte mot föremål). Många bilder sitter på kylskåpet och på ytterdörren så han hämtar en bild på juice/iPad etc när han vill något och så får han det och vi benämner föremålet eller vad det nu kan vara. Stort framsteg. jag tillverkar bilder på bildstod.se skriver ut laminerar sätter på magnettejp och upp på kylskåpet! 

Det har också kommit några ord. Han älskar Babblarna så det materialet har vi köpt och figurerna och tränar lek och ord och turtagning etc så han kan nästan säga alla figurernas namn.

Han är 4 år nu men har fortfarande blöja och det krånglar jättemycket med maten. Det har börjat krångla med sömnen så vi ska testa Melatonin. 

vi väntar fortfarande på att få göra en noggrann utredning av hörseln under narkos då vi inte kom långt med vanliga undersökningar. 

jag kommer inte på så mycket mer....ni får gärna fråga om ni undrar något mer

hur går det för ER?

Tänkte just svara att jag tror att det kan vara autism men såg nu att du gjort en uppdatering.

Min son är lik din son i mycket. Nu är han lite äldre, 8 i år och man väntar med utredning eftersom han klarar sig bra i skolan och han verkar ha mognat mycket. Men drag av asperger tycker jag mig se.

Min son började väl prata ordentligt när han var 3,5-4år. När han var 6år gick han hos talpedagog men han uppnådde målen där snabbt så vi har inte blivit kallade efter det. Han lärde sig läsa i samma ålder.

På dagis lekte han knappt med de andra barnen. Nu i skolan har han kompisar, även om han mest tyr sig till en 2-3 stycken, men är väldigt omtyckt, får massa med kärleksbrev hehe.

När han var bebis så Lystrade han inte till sitt namn. Han är fortfarande en drömmare men han hänger med även om han inte tittar fröken i ögonen när hon undervisar.

Han är väldigt petig med maten och får specialkost i skolan.

Duktig på siffror och bra bildminne och minne.

När han var liten total ignorerade han folk han inte gillade, låtsades som om de inte fanns. Nu får utomstående packa på hans uppmärksamhet lite extra då han inte svarar. Hemma är det dock inget problem.

Han kan fortfarande inte säga R

Han började gå vid 15 månader men lärde sig cykla på 60 sekunder utan hjälp.

Min son slutade helt med blöja kring 4 års ålder men kissar på sig på natten då och då fortfarande.

Hörseltest vid 4-5 års ålder gick inte bra här heller, han förstod inte riktigt uppgiften eller så var han i sina egna tankar.

Tufft att kämpa för mer stöd på förskolan, ts. Måste bara fråga om ni går på samspels-ibt på onsdagsmornar. Kände så väl igen din beskrivning. Vi får med vår son men har hitills aldrig fått med förskolan som många av de andra barnen har.

Ja, onsdagar. :) Hur länge har ni gått? Vad jag har förstått så finns det flera grupper på onsdagar?
Vi har testat några gånger och det har varit några bra och några inte så bra onsdagar men vi ska fortsätta gå. Det är så tråkigt och orättvisst att vissa förskolor skickar med resurserna medan andra totalvägrar.

Ja, jag har förstått att det är en grupp efter vår med. Vi går 08 30.

Ja visst är det orättvist! Vår son har resurs på halvtid men förskolan tycker inte att de har möjlighet.

Jag har ett barn som är ett år äldre än ditt som väntar på utredning. Han har haft liknande beteenden som ditt barn, fast han är också ganska utåtagerande. Vi har fått beslut om utredning men det verkar inte gå fort att få den där tiden...

Så ligg på och tjata, försök snabba på alla processer, kanske hjälper det.

Ser nu att ni fått utredning och hjälp. Så tungt att ni måste göra så mycket av jobbet själva! Det är ju tur i alla fall att ni verkar så framåt och organiserade själva. Värst måste det vara för de barn som inte har det.

Hej. Kom in på din gamla tråd. Min son har Autism. När du beskrev din son, var det nästan som en kopia på min. Idag är min son 7 år. Han är högfungerande, och går i vanlig skola. Han kommer inte längre ha assistent, när han börjar 1:a klass. Man märker knappt av hans autism alls. Den är där! Men han fungerar jättebra i skolan. Ja rent allmänt. 

Men det har inte alltid varit så. Jag har jobbat hårt med honom.Jag är skild sedan 4 år tillbaka. För det blev så jobbigt att ta hand om honom. Så vi blev ovänner över det hela. 

Vi har aldrig gett medicin. Vi har försökt att hitta ett lugn för honom. För att inte accelerera hans känsla för stunden. Jag valde tex att sova med honom. Köpte dubbelsäng. Och använde en pekbok från Bamse, varje kväll. Släckte i rummet och mörklade. Tände en svag liten lampa , och visade boken. pekade och bläddrade. Pratade med honom . Även om han inte svarade. sjöng lite. sen sov han. 
En dag kunde han peka själv. Säga vad det var på bilden, och bläddrade till nästa bild, som jag frågade efter Det tog ett år! 

När det kom till maten, ritpratade jag. En hjälte skulle utföra uppdrag. En streckgubbe hämtade stenar och la i vulkan. Eller hjälpte ett tåg upp för en backe. Men hjälten behövde kraft. Och om han åt, blev han stark. Så höll jag på  

Nu äter han allt. Även brie ost med skalet på :-O 
Jag utvecklar en app för detta problem. Läs  WWW.poowapplication.com

Det viktigaste är att ni jobbar hårt och intensivt! Jag skickar lite styrkekramar till er! Och kör så det ryker!! 

MVH

Hej, läste inlägget om din son och blev nyfiken på hur det har gått för er senaste året sen du skrev detta inlägg? känner nämligen igen min dotter i din son. Hon blir 3 år den 17 oktober men kan fortfarande inte prata, hon verkar inte vilja lära sig prata helt enkelt. Men utöver hennes språkstörning känns det som att du skrivit om min dotter rakt igenom i ditt inlägg om din son :O :)

 Vi har kontakt med logoped var tredje månad och barnpsykolog och ska börja denna månad med utredning för eventuell autism. Mejla gärna mig ->> moagranstrom@live.se <<- kram Moa 

Vi har en kille som snart är tre. Din beskrivning stämmer in till mer än 90% på honom så vi är mycket intresserade av att få veta hur det har gått för er nu när det gått några år. Vill du berätta?

Kära ahj,

Ursäkta att jag inte uppmärksammade att du redan svarat på frågan om hur det har gått. Vi tackar dig för informationen och lider med dig. Vi är ganska säkra på att vi har en liknande situation framför oss med den skillnaden att det verkar vara lite snabbare hantering där vi bor i Västra Götalandsregionen. Precis som du så älskar vi förstås vår son väldigt mycket. Det både hjälper och gör att det känns mer smärtsamt samtidigt. Vi önskar dig att mitt i det jobbiga ändå får många fina stunder med din son.

Vänligen,
Lom15