Jag vill men inte han!

Jag vill oxå ha barn nu, men sambon vill vänta i typ 8 år.

Är det rätt å övertala? Hmmm, om han inte vill så blir det nog inte bra. Sorry... Men hmm, säg att det kan ju faktiskt ta fleeeera år innan ni blir gravida

Vet inte om det är bästa taktiken att försöka övertala någon, men det är ju självklart bättre att prata om saken än att bara sluta skydda sig tex.

Varför vill han vänta och varför vill du ha barn nu är ju bra saker att berätta för varandra!

Varm kram och hoppas att allt löser sig!

Tyvärr så måste man acceptera om den andra inte vill ha barn. Vill han inte så vill han inte.. INget att göra åt.

Varför ska man dessutom övertala någon att skaffa barn??? Kan aldrig bli bra islutändan då.....

Hej. Jag har haft samma problem. Har velat haft barn i ca 1 år men har en kille som sa att han inte ville ha på många många år.. Det kändes jätte tråkigt men jag forstatte att prata lite smått om det då och då, men jag tjatade ingenting. Sen till slut så sa HAN att vi kanske skulle börja med bebisverkstaden. Så vi är i full gång nu. Så killar kan faktiskt ändra sig..

Tack alla för råden..
jag tjatar inte. men jag tycker att det är dags.. han e ju ändå 26 och då borde man väl börja vilja så smått.. jag vet inte om det är jag som e dum eller nått.. jag bara längtar efter den dan jag blir gravid!

Hej hej... Min sambo ville inte när jag först tog upp diskussionen.. Men efter att vi började umgås med ett par som redan hadde 2 tjejer på 3 och 5år å en liten pojk som va nyfödd när vi började umgås med dom.. då började han inse hur underbart det är med barn å nu idag så plockade jag ut min P-stav med honnom vid min sida under hela tiden... P-staven hadde vandrat så jag va tvungen att sövas för att å ut den. Hoppas att du har någon bekant som nyss fått barn som du och din kille kan umås mera med så kanske han med tar sitt förnuft till fånga..

hoppas att all går bra... Mvh Bina

hej!

jag har haft många långa samtal med min sambo om samma sak.

du säger att du längtar efter att få vara gravid,
jag var likadan..

men sanningen är den att ajg är glad att min sambo bromsade
mig och fick att förstå hur mycket jobb det är med barn...
det finns mycket att tänka över här.

klarar man det ekonomiskt? vad händer om något är fel med barnet?
osv osv.

det viktigaste är att ni båda är öppna för diskussion,
och kan väga fördelar mot nackdelar.

2 år är ju dessutom inte så himla lång tid,
jag förstår att det känns långt när man längtar.

men jag hoppade på en undersköterskeutbildning på 1,5 år,
och jag har sagt till min sambo att nån gång efter den utbildningen
är jag antagligen redo...

han är mycket mer positiv nu...

för det fösrta har vi en starkare relation,
och för det andra har han fått hinna vänja sig lite mer vid tanken.

barn är ju för livet, så jag tror att det kan vara bättre att skjuta på det ett par år
än att slänga sig in i något pga längtan.

för även längtan går upp och ner, det lovar jag dig!

jag längtade i flera månader tills för ett halvår sen,
då kände jag att jag nog trots allt borde vänta tills
allt känns mer på plats.

lyssna på varandra, och kom till någon slags kompromiss,

och lycka till i fratiden hur ni än väljer att göra!