Resa till umgängesförälder

Ja, den har jag missat, tack, jag ska kolla upp det. Jag är fullt medveten om att en boendeförälder ska göra vad denne kan för att främja umgänget. Mina barn är stora nu så de sköter umgänget själva med sin pappa men när de var yngre frågade jag vad mina skyldigheter var och de var i stort sett att erbjuda umgänge, inte försvåra och inte neka.
Eftersom sträckan understeg tio mil enkel resa så hade jag inga skyldigheter att vare sig betala eller ombesörja skjuts till och från. Att jag sen gjorde det ändå är en annan sak, det var viktigare att barnen fick träffa sin pappa än att tjafsa om hämtning/lämning.

Umgängesföräldern har också en del skyldigheter. Det går inte bara att flytta och sen tro att boendeföräldern ska ordna med umgänget.

Efter ekonomisk förmåga, precis som SuperSara säger. Det är inte så att den som tjänar mest är den som betalar hela resorna, vilket hävdades i ett svar ovan. Det är ju inte heller så att en förälder kan flytta 50 mil och sen kräva att boendeföräldern skall betala hela resekostnaden - det skulle heller aldrig hålla i rätten.

Tack för info! Kan du länka till lagändringen så jag kan uppdatera mig :)

Helt fel.

Du ska inte påstå för mycket. Det finns barn som är mindre och har längre avstånd som har ett umgänge med den andra föräldern varannan helg.

Kostnader för umgängesresor

Huvudregeln är att det är umgängesföräldern som svarar för kostnader för resor m.m. i samband med umgänget. Om avståndet mellan föräldrarna är betydande kan boföräldern tvingas hjälpa till. Denna hjälp skall ske utifrån boförälderns ekonomiska möjligheter. Med ett betydande avstånd avses normalt att avståndet är minst 10 mil.

Så ekonomiska möjligheter är en bedömnings sak som antagligen andra kan besluta om.. Så även om boendeföräldern anser eller gör en bedömning så kan andra bedöma det och gå emot boendeföräldern.. Exempelvis TR...

Umgänge

15 § Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.
   Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Särskilt förordnade vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.
   Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står det särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.
   Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och skall umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med, skall den andra föräldern lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det. Om barnet skall umgås med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära, skall upplysningar enligt första meningen lämnas av vårdnadshavaren. Lag (2006:458).

15 a § På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden.
   På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder. Vid bedömningen av om en sådan talan skall föras skall socialnämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära.
   Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de avtala om barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458).

15 b § Om barnet bor tillsammans med endast en förälder, skall den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.
   En dom eller ett avtal om kostnaderna för resor kan jämkas av rätten för tiden efter det att talan har väckts, om ändring i förhållandena föranleder det. Lag (1998:319).

15 c § När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid.
   Innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta yttrande från socialnämnden.
   Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att medverka vid umgänget.
   Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt. Lag (2010:740).

Ovanstående är från föräldrabalken. Det är rätt att bf ska bidra till reskostnaderna utefter sin förmåga.
Det står också att umgänge inte måste vara att de träffas samt att båda gemensamt ska främja umgänge.

Att flytta 50 mil är inte att främja umgänge men det kan så klart finnas förklaringar till varför en förälder anser sig ha skäl till att flytta så långt bort.

Menar du på allvar att man tvingar en 2-4-åring att resa 100 mil varannan helg? Om det är så, så måste jag säga att den domen ställer väldigt höga krav på ett väldigt litet barn. 

Men visst - finns det en sån dom så tror jag dig. Har dock svårt att det skulle vara en norm att döma till den typen av resor.

TS, det är barnets behov som är avgörande för hur ofta umgänges ska ske. hur ser relationen och umgänge ut idag för 4 åringen och hennes far? träffas de dagligen? är han vårdnadshavare? 
sorgligt att han flyttar så långt ifrån sin dotter, vad har han för tankar gällande umgänget? hur tänker han lösa det?

vissa föräldrar med små barn som du delar på kostnaderna, för att främja umgänget. andra är hårda och säger blankt nej och struntar i barnets behov. det ser så olika ut för många familjer. tar man kontakt med familjerätt är det alltid barnets behov som är avgörande. 

En boendeförälder kan åka på att fixa hela resan även om den bara är några mil. Varje situation är unik.

Ser man till att ha vattentäta skäl i domstolen så spelar en flytt ingen roll alls.

Jag har aldrig påstått att det jag skrev är allenarådande. Jag skrev ett förlag på hur umgänge kan vara och hur jag anser att det borde vara vid ett sånt avstånd och hur jag tror att de kommer att döma. Men domare är också människor och kan ta vanvettiga beslut så givetvis kan beslut i TS fall se ut på ett helt annat vis än något av det som någon här har skrivit.

Vad menar du med tvingar? Det är helt självklart att barnen ska ha en naturlig tillgång till båda sina föräldrar. Normen säger att det som minst ska vara umgänge varannan helg.
Det finns så många undantag så du kan inte tro att det är sant. Vägledande domar är ett tips. ;)

Jo, men att tvinga iväg en 2-4 på en hundramilsresa kan ju inte vara den bästa lösningen för umgänge, och är avståndet så långt så misstänker jag att det är vanligare att det döms till längre, men mindre tätt umgänge än vh. Sen att normen säger en sak innebär ju inte att den alltid kan följas om den inte är den bästa för barnet.

Vi kan ändra ordet "tvinga" till "utsätta" så förstår mankanske innebörden bättre :)

rätten behöver inte bli inblandad överhuvudtaget. Det är föräldrarnas ansvar att komma överens om hur de ska lösa umgänget för barnet. 

Resorna till och från barnets umgänge med den andra föräldern ska bekostas av båda föräldrarna i förhållande till deras betalningsförågor.

Visst är det deras ansvar, men ibland funkar det inte och då är det bra att veta att man kan få hjälp av rättsväsendet :)

Bättre att komma överens på det sättet än inte alls. Oavsett ansvar eller inte.

jag håller inte med dig

när föräldrarna inte klarar av att komma överens gällande sina barn då är rättsväsendet ett alternativ. 

i första ledet ska man inte behöva vända sig till rättsväsendet 
alla föräldrar vill sitt barns bästa oavsett om man står inför svåra situationer eller beslut. barnets bästa löser föräldrarna genom att hålla sams och komma överens om vad som är lämpligt för just deras barn. 

Ja.
Vi säger ju exakt samma sak :)