Gravid vecka 7... abort blir nog aktuellt. Snälla hjälp mig med känslorna...

Börja med att prata med din sambo. Ni måste diskutera igenom detta.

Stor kram

Jag vet inte jag...som ovanstående skrev, detta är ju ett beslut mellan dig och din man.

Personligen skulle jag nog behålla om jag ändå hade tänkt att ha ett tredje barn. En abort kan bli för jobbig i det läget, om man ändå ska bli gravid något år senare. I det stora hela i ett långt liv så spelar ju inte ett par år hit eller dit någon större roll.

Men som sagt, det är ju bara så jag skulle tänka.

Prata med din sambo. Tänk noga igenom flera gånger innan du ev gör en abort. Ge beslutet lite tid och stressa inte för snabbt. Diskutera med din sambo och ge han även några dagar, någon vecka på att få fundera. Är ju inge kul om du gör en förhastad abort och ni ångrar er efter. Er situation låter ändå ganska bra, låter ju som om ni iallafall kan ta hand om och försörja ett barn.

Om ni ändå hade tänkt skaffa nr 3 senare, är det ju bara hemskt att göra en abort nu för att det är lite olämpligt. Allt löser sig om man vill. Om man däremot inte vill, ja då ser man bara problem och hinder. Så prata med din sambo. Ser ni lösningar eller bara jobb? Då har ni ert svar.

Tack för era svar!

Ja ansvarsfulla och ta hand om barn kan vi... Men husbygget kräver ju en del pengar och vi vet ju alla vad ett enda barn kostar från dag 1. Det är väl delvis därför läget inte är optimalt just nu. V

Våra två barn delar just nu rum och vi bygger ut med ytterligare 3 rum, allrum och extra toalett, och det är ev färdigt till jul detta året. Detta barnet kommer isåfall i början av oktober. Samt att vi börjar precis även hämta igen oss ekonomiskt efter några års högskolestudier för mig (1 år sedan). Så ja... finns mycket som "tar emot" ur en ansvarsfull aspekt... Den känslomässiga aspekten säger något helt annat.

Det är mest jag som önskar ett tredje barn dessutom. Min sambo är nöjd med två just nu (vad han sagt tidigare iaf). Så det verkar ju utdömt... :/ därför måste JAG få lite copingstrategier för det kommer bli en förlust :(

Någon mer med erfarenheter...? Börjar bli nervös, har inga direkt strategier för att hantera känslorna som kommer uppstå :(

Vad är egentligen bäst/mildast - kemisk eller kirurgisk abort? Kemisk, där blöder man ju ut fostret/embryot... är inte det traumatiskt...? Kirurgiskt är ju ett ingrepp, men man kan åtminstone få sova under tiden... och inte med egna ögon se...

Om barnet skulle komma i oktober och ni är färdiga med huset i Dec, försvinner ju lite av olämplighetstänket. I början behöver ju inte en nyfödd ha ett eget rum. Och vad är två månader mot att gå igenom en abort som är otroligt jobbigt känslomässigt när du dessutom inte verkar vilja det? Nej, tror nog att du får prata med din sambo och välkomna detta lilla olämpliga i ert liv.

Usch så hemskt att kalla ett litet liv för olämpligt... :/ men det var ju allt annat än planerat och alla möjliga åtgärder för att INTE bli oplanerat gravid tog vi ju.

Ja, jag tror min sambo kommer säga nej... Är ju inte bara bygget, finns en ekonomisk aspekt också..

Ingen mer?