Hur ska jag tänka om det här...?
Jag är kvinna - gift sedan >20 år, och med nu vuxna tonårssöner. Har en arbetskamrat som på många vis kommit mig ganska nära, även hon kvinna- dock lesbisk, vilket hon talade om på ett tidigt stadium. Hon har ingen kärleksrelation just nu.
Vi har alltid haft lätt för att prata under alla de år vi känt varandra, samtalsämnena ger naturligt varandra och vi har mycket prat om livet i sin helhet och om relationer. Jag har börjat se henne som en vän, även om hon är en del yngre än jag, och står under mig hierarkiskt på jobbet. Jag är dock inte hennes chef.
Har kommit på mig själv den sista tiden med att tänka mycket på relationen, och på något sätt oroar den mig och varvar upp mig lite. Har hela tiden en känsla av att jag inte riktigt vet var jag har henne - och exakt vad hon ser i mig.
Jag upplever att hon både uppskattar mig som arbetskamrat och tycker mycket om mig som person, vilket hon skriver i brev/mail, och visar på många sätt. Hon kommer ihåg min födelsedag varje år, hon lägger alltid en julklapp på mitt skrivbord dagen innan jul - alltid med ett litet personligt julbrev där hon skriver vad jag betyder för henne.
Nu har jag haft det väldigt tungt på jobbet, varit otroligt belastad - och då har hon sett mig och lagt någon liten chokladbit i mitt postfack, eller erbjudit sig att avlasta mig med någon arbetsuppgift - vilket jag är otroligt tacksam för. Jag arbetar över en del; kommer tidigt och sitter kvar länge på eftermiddagarna, och hon kommer ofta förbi på fredagseftermiddagarna bara för att önska mig trevlig helg och prata några minuter...
Det här betyder otroligt mycket för mig, och gör mig väldigt glad. Jag tror att det hon försöker ge mig är en vänskap. Men så skriver hon ofta kram i sina mail/brev, och de är ofta djupa och nära i tonen, vilket gör mig osäker när jag nu börjar undra om det är annat hon tänker och känner. Hon har aldrig visat annat än respekt för mitt äktenskap och min familj.
Hon har vid två tillfällen nu den senaste tiden dragit sig undan kramar oss emellan. Vi har tidigare kramat varandra ibland när vi haft ett närmare samtal, bara för att visa uppskattning och att vi har en djupare relation. Men nu som sagt har hon backat undan. Det har varit helt normala kramar mellan två som har en nära vänrelation/arbetsrelation. Ingen har försökt förlänga dem, ingen har sagt någonting om dem. Hon brukar inte på andra sätt ta i mig heller.
Vad tror ni om det här, jag är lite rädd att hon backar för att hon har känslor, eller för att hon tror att jag har det. Jag vet inte riktigt vad det här är....och jag vågar inte fråga henne. Det här gör att jag också känner mig lite fundersam och ofrivilligt backar lite i vänskapen vilket ju är trist eftersom jag egentligen gärna vill ha den.
Skulle hon erkänna sina känslor om de fanns, med tanke på att jag faktiskt är gift och i ett harmoniskt äktenskap?
Om det nu är så att känslor finns - är det jag som ska backa undan, eller ska jag finnas där som vän? Gör det bara saken värre?