Ja, vad är det som gör att ni kvinnor automatiskt tror att ni kan ta med er barnen och flytta bara för att ni skall separera med pappan? Alltid undrat och aldrig förstått detta?
Tror ni att det ger er automatisk rätt att ta barnen med er bara för att ni är mamma?
Jag har inte sagt att mamman har den rätten. Jag är väldigt väl insatt i rättigheter och skyldigheter när det gäller vårdnad, umgänge och boende.
Men om du hade hängt med lite, så hade du säkert läst lite om hur det de facto kan fungera i verkligheten. Mamman flyttar med barnet mot pappans vilja. Vare sig hon har rätten eller inte. Pappan skriver inte under flyttanmälan utan det startas en utredning.
Eftersom handläggningstiden för sådana ärenden ofta är ganska långa, så har mamman och barnet vid tidpunkten för utredningen hunnit rota sig på den nya orten. Är barnet relativt litet och tex redan har börjat på förskola sen några månader, ett haalvår tillbaka så rycker man inte upp barnet från den nya adressen, oavsett det faktum att mamman har gått över sina befogenheter vid gemensam vårdnad. Då har barnet sin huvudsakliga dygnsvila hos mamman och blir således bokfört där.
Pappan bortspelad. Trots gemensam vårdnad.
Jag har inte sagt att mamman har den rätten. Jag är väldigt väl insatt i rättigheter och skyldigheter när det gäller vårdnad, umgänge och boende.
Men om du hade hängt med lite, så hade du säkert läst lite om hur det de facto kan fungera i verkligheten. Mamman flyttar med barnet mot pappans vilja. Vare sig hon har rätten eller inte. Pappan skriver inte under flyttanmälan utan det startas en utredning.
Eftersom handläggningstiden för sådana ärenden ofta är ganska långa, så har mamman och barnet vid tidpunkten för utredningen hunnit rota sig på den nya orten. Är barnet relativt litet och tex redan har börjat på förskola sen några månader, ett haalvår tillbaka så rycker man inte upp barnet från den nya adressen, oavsett det faktum att mamman har gått över sina befogenheter vid gemensam vårdnad. Då har barnet sin huvudsakliga dygnsvila hos mamman och blir således bokfört där.
Pappan bortspelad. Trots gemensam vårdnad.
(...)Men låt säga att ett par får en bebis, när bebisen är 10 månader bestämmer sig föräldrarna för att dela på sig. Antagligen (som i dom flesta fall där båda föräldrarna jobbar) så har mamman då varit hemma från när bebisen föddes och pappan har jobbat. För så brukar det se ut i min bekantskapskrets att mamman är hemma första tiden och inte tvärtom.
När bebisen är 10 månader måste den inte bo med sin mamma, men av någon MYCKET märklig anledning så känns det som att 90% av alla mammor då tycker att "självklart måste barnet bo med mig, det förstår du väl?", näe det förstår jag INTE!
Du menar alltså att det är lämpligt att ett barn mitt i separationsfasen bör tas från sin primära anknytningsperson?
Allt du skriver visar att du bara tänker på rättvisa mellan de vuxna. Inte på barnets bästa.
Det händer ganska ofta i trådar här på FL att mammor råds till att bara ta barnen och flytta.
Jaha, vad har pappan gjort då under den tiden när mamman varit mamma ledig? Pillat i naveln? Inte jobbat och tjänat pengar till mat och hus?
Men om mamman som du säger tagit hand om barnen så ger det henne rätten att ta med sig barnen? Vad säger lagen, instämmer den med dig att det är ok för mamman att automatiskt ta med sig barnen vid en separation, eftersom mamman serverat grönsaker till middag varje dag? Och sedan som någon intelligent skriver:
jag har känner betydligt flera skillda mammor som faktiskt låter barnen umgås med pappan.
Av mina 10-talet vänner som separerat är det ingen som skulle komma på tanken att ta barnen från pappan. Däremot är det två av deras ex som träffat ny flickvän och sedan glatt flyttat så långt bort att de inte kan ha barnen mer än varannan helg.
Ska jag utifrån det dra slutsatsen att alla män skiter i sina barn så fort de träffar en ny och starta en ilsken tråd om detta?
Av mina 10-talet vänner som separerat är det ingen som skulle komma på tanken att ta barnen från pappan. Däremot är det två av deras ex som träffat ny flickvän och sedan glatt flyttat så långt bort att de inte kan ha barnen mer än varannan helg.
Ska jag utifrån det dra slutsatsen att alla män skiter i sina barn så fort de träffar en ny och starta en ilsken tråd om detta?
Av mina 10-talet vänner som separerat är det ingen som skulle komma på tanken att ta barnen från pappan. Däremot är det två av deras ex som träffat ny flickvän och sedan glatt flyttat så långt bort att de inte kan ha barnen mer än varannan helg.
Ska jag utifrån det dra slutsatsen att alla män skiter i sina barn så fort de träffar en ny och starta en ilsken tråd om detta?
Av alla mina vänner är det bara tiotalet som har separerat, men ingen av de övriga håller sina barn borta från pappan vad jag vet.
Vad man säger innan och vad man gör när det är på riktigt är inte heller nödvändigtvis samma sak
Jag blir provocerad av den här typen av trådar där någon haft en dålig erfarenhet med EN enstaka man/kvinna och sen aggressivt kräver att alla av det könet ska förklara sig, själv skulle jag aldrig drömma om att göra den generaliseringen.
Och dessutom bli otrevlig när folk svarar med annat än vad hon vill...