Svårt att acceptera vår familjesituation?

Hans dotter känner nog konkurrens helt enkelt och svartsjuka. Sätt er ner och prata med hans barn, det är också viktigt att poängtera från honom att han aldrig kommer att älska sina bio barn mindre än tidigare eller att dina barn försöker ta deras platser, eftersom hans barn alltid har och kommer alltid att ha en speciell plats i hans hjärta.

Faktum är att dina bonusbarn har lika lite att göra med vad dina barn har för relation till din man och vad de kallar honom för som er granne eller din mormor. För det är någonting som bara har med de inblandade att göra, dina barn och din man. En annan aspekt, förutom att bonusbarnen inte har med det att göra, är att de som barn i familjen inte beslutar i frågor som den.

Men det gör inte ett annat faktum mindre viktigt. Nämligen att det kan finnas avund och dylikt bakom bonusbarnens kommentarer. Kanske det att de bara får ha sin pappa varannan vecka medans dina barn alltid får ha honom. Det kan säkert vara jobbigt att leva med.

Det absolut bästa är om du och din man kan föra en öppen dialog om allt sånt som kommer upp. Och att han som barnens pappa sedan kan prata med sina barn, och även bedyra de sin kärlek.

Får sätta mig ner och försöka.

Han är inte dina barns pappa. Han får väl ta och adoptera dem om det är så viktigt att dina barn är hans barn.

och där kom första trollet

Vilken onödig och otrevlig kommentar!

Mycket otrevligt och mycket onödigt, då detta är ett seriöst bekymmer och då han faktiskt är mina barns pappa..

Jag tror att det handlar om avundsjuka att ditt barn får bo heltid med pappan trots att biobarnet bara träffar sin pappa hälften så mycket. Så tänker att det nog inte är av elakhet utan mer av sorg, längtan och saknad. Hur viktigt är det att ditt barn ska kalla din man för pappa? Mina barn har ingen som helst kontakt med sin pappa och min sambo har helt tagit över papparollen men de kallar honom inte för pappa däremot så är det givetvis honom de firar på fars dag etc. Om det är viktigt för ditt barn att få säga pappa kanske ni kan försöka förklara för barnen hur läget är. Om ditt barn får veta varför din bonus säger på det viset kanske det inte gör lika ont. Och om bonusbarnet får veta varför det är viktigt för ditt barn att kalla sin styvfar för pappa så kanske hon lättare kan acceptera det. Jag tror att kommunikation med barnen på deras nivå om känslorna de har för ordet pappa kanske kan ge ökad förståelse och tolerans. Hoppas att det löser sig.

 Ni har levt tillsammans i några år. Hur gamla är barnen?

  Av egen erfarenhet vet jag att det kan vara väldigt känsligt för barn när det kommer in nya barn i familjen som vill kalla ens egen förälder för mamma/pappa. För mig kändes det inte rätt när mina bonusbarn ville börja kalla mig för mamma. Jag kände mig inte bekväm med det, både för egen del, men också av hänsyn till mina egna barn och även av hänsyn till deras biologiska mamma.

Det var inga svårigheter att förklara det för dem. De kallar mig vid förnamn. Vi kommer jättebra överens, har en fin relation, men jag är endast mamma till mina egna biologiska barn.

Vi har tagit tag i det här förut men tydligen är det ett återkommande tema. Det är inte viktigt att de kallar min man för pappa (står i ts 2/10 ggr kallar hon honom pappa), men det är super viktigt att mina barn får må bra och slippa gå på nåder, men framförallt att inte något barn bestämmer över något annat barns relation med nån vuxen öht. Min relation till mina bonusbarn är strålande, mina bio är inte med och avgör det. De vet att de har mig ändå, verkligen. De delar mig som vilka andra syskon som helst. Min yngsta bonusbarn har frågat mig om hon får säga mamma och jag svarade att det får hon eftersom hon vet vem som är riktiga mamman och att jag alltid för henne är sekundär, men finns här oavsett. Inga problem. Vem är JAG att styra barns känslor?? Absolut inte. Finns inte på kartan. Kärleken till barn man tar under sina vingar ska vara gränslös, oavsett dna. Iallafall i min värld.

Nu säger du ju lite emot dig själv när du skriver "vem är jag att styra barns känslor" för det är ju uppenbart så att det är just bonusbarnets känslor som gör att hon inte vill att ditt barn ska kalla hennes pappa för pappa. Ändå vill du styra det barnets känslor.

Jag skulle inte låta mina bonusbarn kalla mig för mamma eftersom de redan har en egen mamma. Jag älskar dem inte mindre för det. Även om jag nog inte är lika storsint och storhjärtad som du är. För även om jag älskar bonusbarnen så är trots allt kärleken till mina egna barn större. Det innebär dock inte att jag skulle behandla barnen annorlunda på något sätt.

Har du frågat bonusbarnens mamma om hon har någon synpunkt på att barnen kallar dig mamma? Jag tänker att det är viktigt att respektera den andre föräldrarna åsikt om en sådan sak av den anledningen att det kanske annars kan bli jobbigt för barnet om mamman reagerar negativt på att du låter barnet kalla dig mamma.

Jag antar att vi helt enkelt tycker olika. Man kan ha en föräldraroll till sitt styvbarn utan att bli kallad mamma eller pappa. Särskilt i de fall där barnen har en levande förälder kan jag tycka att det är dumt att krångla till det.

Njä det gör jag inte, jag säger inte emot mig själv. "Vem är jag att styra barns känslor", inte "barns känslor styr en familj". I där finns en viss skillnad.

Vi är mycket olika och det respekterar jag.