Hur fungerar umgänget med biomamman för er andra?
Hur fungerar relationen för er andra bonusmammor och även pappor med bonusarnas biomamma? Kan säga att det för oss har varit jättejobbigt! Det är bråk mellan föräldrarna ofta, varenda lov och i de mesta egentligen, jättejobbigt. Överenskommelser hur små de må vara som ex att hon ska lämna kläder som hon glömt skicka med bråkar hon varje gång om, en sån skitsak som vi alltid håller, till att hon målar ut oss som vedervärdiga inför folk i närheten och även skolan. Hon kan få till att vi inte vill ha barnen hos oss trots att hon ex föreslår att hon bara ska ha dem några dagar under hela hennes semester medans vi föreslår att vi ska dela lika vilket är överenskommelse sedan tidigare, allt är bråk och hon blandar gärna in barnen, hon kan ringa min man och kräva att han ska ta hand om sjuka barn på hennes vecka trots att han är borta i jobb och trots att det är överenskommet att den som har barnen en sjukvecka vabbar, gör han inte det så säger hon högt inför barnet -men det är ju Axel, vill du inte ha ditt eget barn? Hon struntar fullkomligt i att hon sårar barnet, att det sitter en liten pojke där som då ska leva med att tro att pappa inte vill ha honom, fast det egentligen är mamma som inte orkar vabba. Åker vi bort utan barnen så tjatar hon hål i huvudet på dem om hur deras pappa skiter i dem och HUR kan man åka utan sina baaaaarn, sedan kan hon planera en utomlandsresa 2 veckor senare med sin kille och då är det en heeelt annan sak och hon får till det. Fan jag tycker det här är skitjobbigt, vi försöker förklara för barnen men vi vill ju inte heller bli som henne och prata skit, vilket kan vara hårfin gräns.
Jag är kass hur jag än gör, spenderar jag förmycket tid med barnen så försöker jag ta hennes mammaroll och hon har periodvis sagt till både omgivningen och barnen att pappa övergett henne och jag tagit hennes plats, vilket inte stämmer alls för vi träffades år efter de gått isär, men detta påverkade barnen så grovt att de fortfarande känner att de måste välja mamma, de kan knappt krama mej utan att markera -blod är tjockare än vatten, har jag fått höra med svarta ögon trots att jag kanske bara bjudit på fika. Men om jag inte tar ansvar för barnen ex, är hemma och inte gör sportlovet med dem så är jag dålig och det är synd om dem, trots att de har två föräldrar som kan ta ledigt. Har tagit så mycket av deras lov och jag är less, less på att vara totalt ouppskattad av barnen för de får inte tycka jag är bra samtidigt som jag ska ta dem MER än mamman och pappan. Jaja, förlåt för ett gnälligt långt inlägg, men jag ville skriva av mej. Kram alla andra bonusmammor därute.