ett liv styrd av bonusbarnet

Accepterar och stannar eller gå vidare ensam.

Eller så ber man mannen att rycka upp sig och ta sitt ansvar för att stå upp för sin familj och slutar låta sin exfru styra och ställa.

Skaffa en man som inte är ett mähä? 

Skaffa en man utan bagage?
Det har jag gjort, medvetet, för jag tänker inte ta hand om andras ungar.

Varför är du tillsammans med ett mähä? Mähän till män brukar ofta vara problemet i liknande trådar...

Håller helt med er.

Vill inte separera. Vi har gemensamma barn och har varit ett par länge.

Men känslan av att min man är rädd för sitt barn eller rädd för att göra sitt barn ledsen eller arg gör mig nipprig.

Han sätter sig aldrig och pratar allmänt med barnet.

Berättar barnet för en gångs skull så blir det inga följdfrågor. Förr i tiden var min man mer engagerad men i o med att bonus aldrig berättar eller säger bu eller bä så går min man på den linjen också.

Bonus bara är. Kommer och går som det passar denna utan att säga något. Den enda gång pappan blir involverad i ett samtal är när bonus behöver hjälp eller om bonus vill ha något.

Annars är det som en mussla som går runt. Eftersom att jag pratar o ifrågasätter mycket med de andra barnen så gör jag det med bonus också men får korta svar ibland inget svar alls och sen har jag märkt att man får svar som inte riktigt stämmer.

Bonus är uppfostrad att denna är kärnan. Det är vad den vill o tycker som gäller. Föräldrarna har hanterat bonus som nästintill vuxen länge o med det menar jag inte kraven för det finns det inga utan friheten och att denne får ta alla beslut själv.

Det är också så att barnet ej behöver planera o tänka då föräldrarna påminner och reder upp om det skulle bli knas så allt funkar ändå om så hela släkterna blir inblandade för att bonus ska få som den vill.

Låter själv avundsjuk det är jag medveten om men jag har aldrig varit med om att personer hur dom en bete'er sig alltid får rätt och allt går i deras väg.

Min man är en person som skulle kunna stå för vad han tycker, börja prata med sitt barn, ställa krav och lära sig att säga ifrån till biomamman.

Som det är nu så flyter dessa två runt o styr omgivningen. (Bonus o mamman)

Vore det inte att det drabbade även vår familj så skulle jag strunta blankt i det.

Känns så förbaskat dumt att inte veta ett dugg om något när barnet även bor hos oss.

Stackars barn :( en pappa som inte orkar engagera sig och fråga saker... Inte konstigt att barnet går runt som en mussla :( säg åt din man på skarpen att det inte är okej att behandla sitt barn sådär.

Vad är det som du vill veta om bonusbarnet?

Allt det är väll klart att man vill veta saker.

Vill inte ni det när det gäller era barn?

Man pratar frågar o är intresserad.

Min man har varit sådan tidigare men i och med att barnet styr båten så styr även barnet detta.

Vill inte barnet så behöver inte barnet.

Det är då jag tycker att min man ska engagera sig o intressera sig inte bara vara nöjd med att inte få reda på saker.

Sen är det ju så att många av dessa saker blir ju vi direkt drabbade av om vi inget får veta.

Hur gammalt är barnet?

Jag tror och hoppas att de flesta vill vara involverade i sina barns liv och veta saker om dem. Men jag tror också att de flesta föräldrar accepterar att man under barnens uppväxt har lite olika roller och att dessa roller kan variera under perioder. Med det menar jag att det inte är ovanligt att barn och ungdomar (de senare särskilt i de sena delen av tonåren) kanske nöjer sig med att prata förtroligt med den ena av föräldrarna och kanske dessutom investerar det mesta av sitt förtroendekapital i sina vänner. Att de inte pratar med en styvförälder ser jag inte som något märkligt även om relationen skulle vara god. De vill inte alltid upprepa sig, de kan tycka att den kommunikation de har med andra räcker och så vidare. 

Vad är det du blir direkt drabbad av? Det är möjligen lättare att råda dig om du förmår få fram vad ditt problem är/blir och inte bara hur du tycker att livet borde vara. 

Förstår exakt vad du menar!

Har aldrig sagt att bonus måste sitta och prata förtroligt med mig.

Jag är mer inne på allt annat än ja och nej svar.

Att man berättar var man ska. Man berättar om msn har träningar och matcher. Man frågar i god tid om det funkar när man behöver skjuts.

Man pratar om skolan med barnet.

Vad händer på fritiden vilja umgås man med och vad på ett ungefär sysslar man med till kl 03.00 på morgonen.

Har man tänk att sova någon annanstans i några dagar så berättar man det.

Tänker man sova här en längre tid så berättar man det.

Klart att man vill prata med sitt barn o vara en del av dennes liv.

Om nu bonus endast pratar med mamman så är det ju superviktigt att denna delger sig till pappan om det pappan bör få veta.

Att ha ett barn som bara kommer och går och som ingen ställer några krav på känns inte ok.

Problemet verkar ligga i att din man inte har samma åsikter som du avseende denna fråga. Om det är viktigt för dig så får du försöka förklara detta för mannen och få honom att ändra på sig. För jag ser inte att problemet skulle ligga hos bonusbarnet eller dennes mamma.