Så var det slut efter 11 år

Ja, så sitter man här då och vet inte riktigt vad som hände... Min misstanke om att vi aldrig varit och aldrig skulle bli en riktig familj visade sig stämma, efter att i 10 år levt familjeliv med hans barn skulle vi bli en "hel" familj genom att även mina barn skulle bo på heltid och hans halva månaden i taget - det tog död på vårt förhållande.

Vi har som jag misstänkt överlevt enbart för att vi haft vuxentid ensamma varannan vecka, hans obefintliga engagemang och föräldraskap för hans barn har gått att stå ut med veckovis men inte halva månaden i taget. Under åren har han aldrig kämpat för oss som familj och låtit hans ex behandla både mig och oss som skit, jag har aldrig fått veta när och hur eller om vi ska fira jul med hans barn eller ej, hur våra semesterveckor ser ut eller hur loven ska fördelas - Allt har bestämts över mitt huvud som om jag inte fanns.
Klyftan mellan oss har växt och växt genom åren men den verkliga dödsstöten kom då även mina barn skulle bo mer tid, då blev min sambo plötsligt ungkarl?!

Varje gång hans barn försvann till mamma så försvann även han, det var resor kors och tvärs och han levde helt bekymmerslöst halva månaden medans min tillvaro såg exakt likadan ut oavsett vilken tid det var. Vi skulle bara vara familj när HANS barn var här tydligen?!
Tilläggas ska att han inte lyfte ett finger i hemmet heller, det är jag som renoverat varenda rum, sköter allt i trädgården (han har klippt gräset 3 ggr på 11 år) jag åker till soptippen och röjer och fixar och sliter arslet av mig medans han bara behövt äta, skita och sova i stort sett.

Men nu är det slut. Först var jag förkrossad, ledsen och förtvivlad - Bitter över allt jag offrat och allt jag lagt ner i vårt förhållande, Utmattad av allt slit och totalt ointresse från hans sida att överhuvud taget anstränga sig det minsta.
Nu har jag accepterat det och det känns istället skönt! Jag inser att jag aldrig mer i mitt liv behöver ha med honom att göra, jag behöver inte genomlida födelsedagar och skolavslutningar med hans ex, något som förmodligen övergått även till julfirande när barnen är vuxna - herreguuuuuud så skönt att det tog slut.

Jag ville så gärna att det skulle fungera, men detta fick mig att inse att jag kommer ALDRIG i mitt liv engagera mig i någon som har barn sedan tidigare, aldrig!
Det blir särbo för resten av mitt liv, det var en hård läxa men jag lärde mig något!

Kram