Gör så ont till o från

Ingen? :/

Uppdatering: Allt ser bra ut med barnet o tappen är inte påverkad av magsmärtorna. Alla blodprov är bra, urinprov bra, andning låter bra o man kan inte känna att det är något konstigt med organen eller dylikt. Allt är helt enkelt tipptopp, ja förutom hemska smärtor då. Har fått starkare värktabletter utskrivna för o ta när det gör som ondast, antagligen är det bara att allt ska få plats o.s.v. där inne, men tycker ändå inte att det ska göra så här ont.. Menmen, bara hoppas på att det inte är något farligt för varken mig eller barnet.

Jodå, här är en till. Med tiden fick jag cervixpåverkan, är strax i v.29 nu. Vet precis hur du har det med smärtan och ingen jävel vet varför. Jag har prematura värkar helt enkelt, syntes när jag blev så långt gången att det kördes CTG. Jag har dock varken hematom eller taskigt läge på moderkakan. Blödningar har jag dock haft några st.

Ush, hur länge har du haft ont, när började det? Förra grav födde jag i v.24 o är livrädd att förlora detta barn med :(

Well, jag hade riktigt kraftiga sammandragningar redan i vecka 6. I vecka 7 var dom så kraftiga att det en gång tog mig över en timme att ens kunna kissa. I vecka 18 hade läkarna ännu inte helt slutat dilla om missfall. I vecka 23 blev jag inlagd en sväng på förlossningen, men cervix var då opåverkad så jag fick komma hem. Nån gång i vecka 27 sa en läkare på förlossningen att jag skulle sikta på att orka till 34+0 sen fick jag snitt om jag inte står ut längre. I vecka 28 blev jag erbjuden att prova bricanyl mot sammandragningarna då jag har cervixpåverkan nu. Dock ej såpass att det är läge att medicinera ännu, men för att få lugn och ro så erbjöds jag provdos. Den gången avböjde jag dock då jag för stunden inte hade så mycket sammandragningar så det kändes bortkastat. I morgon går jag in i vecka 29 och ska på kontroll/mätning av cervix, är inskriven på antenatal.

Jag hoppas för guds skull att du får komma till antenatal runt vecka 23-24?! och att du sedan har regelbunden uppföljning? och att du har fått information om att hålla dig väldigt lugn, som i sjukskriven och inte göra ett skvatt förutom att vila? och vid minsta påverkan på cervix är det strikt sängläge som gäller? Hur tar vården hand om dig, med den bakgrunden du har? Hur är dom beredd om det händer igen?

Åh fy vad jobbigt att det började så tidigt för dig! Men skönt att du ändå kommit så pass långt FALL något skulle hända -hoppas du får det lugnare o att liten håller sig kvar ett litet tag till! 

Antenatal har jag aldrig hört om.. Jag har tjatat till mig ul nästa vecka (v.21) o om tre veckor (v.23) för o kolla, tiden just nu känns ju som o gå på nålar..Måtte jag bara klara mig förbi v.24 alltså, sen är ju varje dag ett plus! Jag tycker inte de verkar bry sig eller göra så mycket alls ännu tyvärr..Ingen verkar oroad över blödningarna, ingen verkar oroad över smärtorna, ingen verkar direkt orolig över någonting -vilket såklart oroar mig ännu mer. 

Hur känns det när du får ont? Jag vill ju så gärna hoppas på att jag inte fått värkar redan!?? Mina känns som rejääl mensvärk, ja typ som förslossningvärkar MEN de kommer som en blixt från ovan o håller i sig konstant i minst 40 min. De kommer liksom inte o går som värkar brukar göra, utan jag har ont i minst 40min sen går det över..

Antenatalmottagningen = specialistmödravården. Dit ska du få komma så fort det bara nånsin är möjligt. Ring din barnmorska redan i morgon och kräv en remiss på studs. Du SKA gå där, vad dom än försöker invända med. 

Du SKA bli tagen på största allvar, det är inte alls bra att du har dom känningarna du har. Dom ska mäta tappen på dig och hålla koll, det är din minsta rättighet! Låter mycket dumt att du inte fått info om det, det skulle du ha haft redan när du förlorade ditt barn. Då skulle dom ha satt sig ner och förklarat för dig hur dom skulle hjälpa dig igenom nästa graviditet, vilka resursher som finns mm.

Har du fått veta varför du förlorade barnet? Har dom dragit någon vals för dig om att det inte händer igen?

Mina smärtor är precis som du beskriver, och CTG:t registrerar det som värkar. På förlossningen säger dom att jag har prematura värkar. Dock håller tappen ännu på mig, men den börjar ge upp.

Skulle det dra igång och inte ge med sig så sm det brukar, så åker du in bums, akuten kan dock inte rädda barnet om det kommer redan, men sängläge, progesteron för tappen och cerklage är några metoder dom kan hålla babyn inne med! Varje dag räknas. Lite på dig själv, och kräv hjälp!

Förlossningen startade på grund av en infektion som gjorde att vattnet gick o sen gick allt i en väldans fart! Hm cerklage har jag läst om tror jag men eftersom jag blöder tror jag inte det är ett alternativ vad jag förstått! Bland de första de sa när de hände förra gången var att det var ren otur o att det med största sannolikhet INTE kommer ske igen, i v.13 fick jag åka in för en störtblödning o läkarna var minst sagt förvånade. Tagit mängder med blodprover men ingenting visar något, ALLT ser huur bra ut som helst -men något fel är det ju uppenbarligen!! 

Vad var det för infektion? Vet dom inte det kan dom inte säga att det inte händer igen... Har dom tagit prover för GBS?

Det är helt rätt det du säger, nånting är det ju uppenbarligen!

Näpp inga prover för gbs.. O inatt var det dags igen, låg vaken i 1 1/2h av smärta. På tisdag har jag nästa kontroll av tappen hoppas innerligt att det inte tilltar under helgen då jag inte hör till förlossningen först nästa vecka, o på akuten är de helt värdelösa :(

Ush och fy, det är så hemskt just i de där veckorna strax innan förlossningen tar över (tyckte iaf jag). Men jag tycker du ska hålla dig i sängen dygnet runt faktiskt, endast gå upp på toa och om du absolut måste för att fixa mat, men helst få hjälp med det av någon. Sen så fort du tillhör förlossningen så Se till att få prata med dem. Ring din ordinarie barnmorska redan idag och begär remiss till specialistmödravården/antenatal, och så kräver du att de odlar för grupp b streptokocker. Vården brukar inte ta GBS på allvar innan det liksom redan är för sent..

Hon föddes till slut i 24+0 och mår idag rätt bra trots en resa som konstant pendlat mellan liv o död. Idag är vi kvar på sjukhus efter snart 5 månader