Får man tinga ett namn?
Får man tinga ett namn? Hur ska det isf gå till? Och hur agerar man när någon knycker namnet framför näsan på en?
Jag och min man kom för två årsedan överens om ett mkt ovanligt namn, färre än 2000 personer bär namnet i Sverige. Jag hade för något årsedan tät kontakt med en nära släkting, vi längtade båda efter att bli gravida och vi pratade ständigt om det. Det är sannolikt så att jag vid något tillfälle nämnt namnet under vår intensiva längtanperiod, dock kan jag inte svära på det. I andra sammanhang har jag inte sagt något om namnet eftersom jag varit rädd att någon ska glömma att JAG sagt det och ta det själva.
Vi har valt att vänta med att skaffa barn och när vi väl gör det vet vi såklart inte vilket kön det barnet kommer ha. Vi har barn av det andra könet och vågar nästan inte hoppas, men i hemlighet gör man det. Den nära släktingen har blivit gravid med ett barn av det kön som vi inte har och som vi hoppas att vi någon gång får. De har ett barn sedan tidigare av samma kön och de hade då ett namn sedan flera år som barnet döptes till.
Under denna graviditet har de pratat om flera namn, inte nämnt det vi har... Tills nyligen, då de från ingenstans och utan att veta var de fått iden kommit på att deras barn ska ha det namnet som vi har bestämt för två årsedan att vi ska döpa vårt eventuella framtida barn till.
Vi blev chockade när de berättade det och sa att det namnet har vi haft i flera år. Ingen reaktion. Sedan förökte vi strunta i det. Vi avfärdade oss själva som löjliga, det är ju bara ett namn. Men i flera dagar har vi, båda två, inte kunnat tänka på nåt annat, inte kunnat diskutera något annat. Ont i magen, drömmar om diskussioner med släktingen och nedstämdhet. Inte klokt! Situationen är bisarr! Men känslorna kommer vi inte ifrån, vi känner oss ledsna och "bestulna". Det är inte bara ett namn för oss, det är en ide som vuxit sig stark, en fantasi som upprepar sig varje dag som vi väntar och längtar.
Så min man, vars blodsläkting det är, bestämde sig för att ge det ett försök att "rädda" namnet. För låt säga att de om ett tag väljer ett av de andra namnen de talat om tidigare, eller att de bara just kom på namnet och därför skulle kunna hitta ett annat om de bara visste att vi de facto bara haft DET namnet i två års tid. Men då måste vi agera snabbt, innan det skiter sig på alla håll. Det vore väldigt synd om namnet går oss förlorat och sen tar i te de heller det... Och dessutom är vi övertygade om att om vårt första barn, som föddes innan deras första, hade varit av motsatt kön och om vi då omedvetet valt deras drömnamn, då hade de tagit upp det med oss. Men det är bara vad vi tror. Och det är inte helt hundra att vi nämnt namnet tidigare och det är osannolikt men inte omöjligt att vi bara råkat hitta samma ovanliga namn.
De tycker vi agerat helt fel och att vi borde hållt käft. De tycker vi borde vara glada för att de ska få barn och att de var först på bollen eftersom de väntar barn av det könet som namnet avser. De hävdar att de haft namnet ett tag, iaf i en månad. Men för två- tre veckor sedan när jag frågade senast om namn då var inte detta namn på tapeten och de hade just fått reda på könet då.
Situationen är pissig! Och vi är definitivt delaktiga i pissigheten. Vi kunde hållt tyst och bara svalt, men vi valde som sagt att inte göra det.... Vad hade ni gjort? Hur hade ni tänkt?
