vi måste avsluta graviditeten pga amniotic band syndrom

Beklagar sorgen, kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas.

Har inte gått igenom steg ett som ni med första ul, men vid mitt ul var fostret redan dött (vecka 18) men det hade dött redan i vecka 13+4,
jag förstår verkligen vad du menar att det var en liten lättnad att ni själva slapp besluta något.
jag var på ul på fredagen och fick som du första tabletten, och sen åkte jag in på söndagen igen vid nio och åkte hem igen vid 4 men allt var redan klart vid två.
för mig gick det väldigt lätt. för jag kände absolut ingenting, och då hade jag bara tagit värktablett. sen gick vattnet och vid två ville jag gå på toa, hade varit kissnödig väldigt länge men inte tordats, när jag reste mig kände jag att nånting hände och ringde på klockan, hon kom o satte en "potta" på toaletten ifall det skulle komma ut. innan allt så pratade dom mkt med mig och informerade och frågade vad man ville ha för önskemål, efteråt, och om man ville se fostret. jag sa nej för det kändes så då. men när jag satt mig på toa så kom allt ut, först fostret och sen moderkakan, och av en reaktion tittade jag bara snabbt ner och såg allt en snabbis. känner idag att det gjorde mig inget om jag hade sett det eller inte. efteråt vill dom kolla med ul så inget finns kvar, ifall man skulle behöva skrapning, för mig fanns det lite kvar men det fick läkaren ut med tång så jag slapp skrapning, fanns dock fortfarande lite lite rester kvar när jag åkte hem men läkaren sa att det skulle komma ut av sig själv, det värsta var att så länge du har rester kvar så blöder du, så jag blödde jättemkt när jag kom hem men så fort resten kom ut så avtog det.
ett stort misstag dom gjorde var att dom frågade aldrig om jag var intresserad av psykologisk hjälp, vilket dom alltid frågar o ska fråga. så tänk på det om ni behöver nån att prata med om dom inte tar upp det.
nu har inte jag läst hela tråden så jag vet inte vad alla har sagt.
men vårat foster tog dom iaf hand om o spred ut över minneslunden där vi bor.
det är en sak dom tar upp och diskuterar med en, vad man har för önskemål, men för oss kändes det bra att det hamnade där!!

vill du prata eller diskutera nånting så är det bara att kika in!!!
Jätte många styrkekramar!!!

Vi har fått hjälp av en kurator som vi fick träffa direkt efter beskedet om missbildningen i måndags hon ska även komma uppp på avdelningen på fredag och ringde hem till oss både idag och igår så vi känner att vi har ett stort stöd

dagdrömmare: *skickar massor med styrkekramar*

Jag är så ledsen för din/er skull!!!

Hej! Jag vill bara säga att jag är riktigt ledsen för eran skull... Jag tycker att ni gör helt rätt när ni vill träffa eran ängel. Det kommer att bli riktigt jobbigt men det är bra för framtiden. Annars kommer ni alltid gå och undra hur hon/han såg ut.
Jag förlorade mn son i v 33 förra året. Jag födde honom och det känns jatte bra och ha träffat ocg sett honom. Även om det var det jobbigaste jag har varit med om.
Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för er.
Kram Yasmine

kramar om...

Vi var tvungna att avbryta grav. i v 17/18 pga Turners syndrom.(fostret var gravt missbildat)
Detta upptäcktes på ultraljudet och det fanns inget att göra.
Jag hade att välja på missfall eller att avbryta graviditeten.
Det låter ganska hårt men valet vart enkelt när jag hörde alternativen.
Det var en hemsk period och allt kändes svart under en ganska lång tid.
Vi gick till en kurator ett par ggr men tyckte att vi klarade oss bättre själva.
Det viktigaste är att prata om det som hände och att inte stänga in sorgen.
Man måste få sörja ordentligt för att kunna gå vidare!
Vi blev gravida igen ganska snart och har nu en son på ca 7månader.
Jag vet att det känns tungt nu men jag lovar att det kommer att kännas bättre!
Även om jag har en underbar son så kommer lilltjejen alltid finnas med oss i våra hjärtan!

tröstkramar / Nalla

Jag står här med min 6-veckors son i famnen och tårarna strilar ner för mina kinder när jag läser era berättelser...
Jag förstår inte hur ni har orkat...jag beundrar er styrka...att orka se sitt barn efter att ha gått igenom något sådant...Stora varma kramar till er

Sänder kramar..

Sänder massor med styrkekramar till er!!!

Vi fick en vacker liten pojke igår

Skickar kramar till er...

Ohh, har inget att säga som känns rätt! Kramar! Håller om!

Kramar om& lider med er! Beklagar att er lille son inte fick uppleva livet tillsammans med er.
Ta hand om varandra nu i er svåra tid!