Haily

Äldre 24 Feb 01:49

22 svar

Hur är det med empatin hos mitt bonusbarn

Jag bor med min sambo och vår bebis och vi har hans tioåriga son varannan vecka vilket aldrig har varit något problem. Men den senaste tiden har jag börjat se ett beteende som jag inte gillar. Han har ett husdjur hos oss och för en tid sen kom han hem och sa att han tröttnat och att vi får lägga ut djuret på blocket. Bara en sån sak liksom...han hade varit ute hos djuret och konstaterat att toalettlådan var helt full så jag sa åt honom att han skulle tömma den. Fick till svar "att det tänkte han verkligen inte göra!". Sen sa han att han inte hade gett något foder heller. Jag bad honom att göra det men fick till svar att det fick hans pappa göra senare på kvällen. Jag förklarade att hans husdjur garanterat var väldigt hungrig om han inte hade fått mat sen dagen innan och att det inte var snällt och låta honom vänta flera timmar till. "JAG är jättehungrig" fick jag till svar. Av en unge som står i ett kök med möjlighet att äta vad som helst. Fast då brast mitt tålamod och jag skickade ut honom...

Jag blir så otroligt provocerad!! Så egocentriskt och i mina ögon empatilöst...

Sen tycker jag att han har börjat behandla sin lillebror lite sämre också. Helt plötsligt står han med en fot i ansiktet på honom när han sitter i babysittern. Eller gör små utfall mot honom. Allt det här sker när hans pappa inte är hemma för han vet nog att det inte skulle uppskattas...jag tror inte heller att han testar mig. Det känns bara som att det är sidor som lyser igenom ibland och sen lägger han band på sig när pappa kommer hem.

I grund och botten är det en smart och supergullig kille men de här sidorna som kommer fram påverkar verkligen min syn på honom! Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig här....

Fanny b

Äldre 24 Feb 11:30

#11

Anonym (Pucko) skrev 2015-02-24 10:55:44 följande:

Har man pratat igenom det innan och sagt att "du får en katt om du lovar att du gör rent kattlådan, ger katten mat och vatten, kelar med katten, osv, osv, osv", så kan man definitivt ställa det kravet på en tioåring - om det var tioåringen som verkligen, verkligen, verkligen ville ha katten från början.
En tioåring kan definitivt ta ett sådant ansvar. Att säga annat är att förminska tioåringen. Det är alltså en tioåring.

Jag håller inte med om det. En 10-åring som verkligen vill ha katt skulle klara av det men jag tror att många 10-åringar som vill ha djur inte vet vad det verkligen innebär, utan ser framför sig ett sött djur som man kan klappa, det kanske är roligt i början att ge den mat och göra rent efter den, men när dessa sysslor blir rutin blir de lätt tråkiga. När det gäller djur så är också min erfarenhet att man måste ägna mycket tid åt djuret för att man ska få en bra relation med det, och handlar det om att oavsett om man är barn eller vuxen är beredd på att prioritera det framför andra saker man vill göra.

Generellt tror jag att om man vill testa hur gärna en 10-åring vill ha ett djur är att inte ställa krav på att de ska ta hand om det, utan om man själv vill ha djuret kan man säga att vi skaffar x djur om ett år, dels för att se om intresset håller kvar sig så länge, och sedan säga åt barnet att söka fakta om djuret. Om det är en katt, kanske besöka kattutställningar, be barnet kolla upp olika kattraser etc. Samma sak om det är ett marsvin, kanin. Nu menar jag inte att man ska köpa ett rasrent djur men vid köp av blandras är det bra att känna till olika raser ändå.

Om barnet inte vill göra detta ska det givetvis inte tvingas men då säger man till barnet att om man inte orkar eller vill göra detta, så är lusten till att ha ett sådant djur litet och kommer vi inte köpa något djur åt dig.

Miss Skywalker

Äldre 24 Feb 11:55

#12

Varför tolererar du att han gör illa din bebis? En 10åring vet bättre..

Anonym (Pucko)

Äldre 24 Feb 11:55

#13

Fanny b skrev 2015-02-24 11:30:42 följande:

Jag håller inte med om det. En 10-åring som verkligen vill ha katt skulle klara av det men jag tror att många 10-åringar som vill ha djur inte vet vad det verkligen innebär, utan ser framför sig ett sött djur som man kan klappa, det kanske är roligt i början att ge den mat och göra rent efter den, men när dessa sysslor blir rutin blir de lätt tråkiga. När det gäller djur så är också min erfarenhet att man måste ägna mycket tid åt djuret för att man ska få en bra relation med det, och handlar det om att oavsett om man är barn eller vuxen är beredd på att prioritera det framför andra saker man vill göra.

Generellt tror jag att om man vill testa hur gärna en 10-åring vill ha ett djur är att inte ställa krav på att de ska ta hand om det, utan om man själv vill ha djuret kan man säga att vi skaffar x djur om ett år, dels för att se om intresset håller kvar sig så länge, och sedan säga åt barnet att söka fakta om djuret. Om det är en katt, kanske besöka kattutställningar, be barnet kolla upp olika kattraser etc. Samma sak om det är ett marsvin, kanin. Nu menar jag inte att man ska köpa ett rasrent djur men vid köp av blandras är det bra att känna till olika raser ändå.

Om barnet inte vill göra detta ska det givetvis inte tvingas men då säger man till barnet att om man inte orkar eller vill göra detta, så är lusten till att ha ett sådant djur litet och kommer vi inte köpa något djur åt dig.

En tioåring SKA klara av det.
Har man varit tydlig med villkoren innan, så ska inte en tioåring kunna smita undan.
Min mormor och morfar, födda på 20-talet och lever än, började jobba vid 11 resp. 12-års ålder. Alltså JOBBA. Sköta ett jobb, sin egen ekonomi.
De flyttade hemifrån vid 15 resp. 17 år.
I många länder ser det likadant ut i nutid.
Och i Sverige ska man inte ens kunna kräva av en TIOÅRING att denne ska ta hand om SITT EGET husdjur.
Inte konstigt att barn och ungdomar nuförtiden, är totalt söndercurlade. De kan inte ta hand om nånting, slarvar bort nycklar, kan inte laga mat, tvätta, dammsuga, skura, diska, handla, osv, osv, osv.

Anonym (Pucko)

Äldre 24 Feb 11:57

#14

Miss Skywalker skrev 2015-02-24 11:55:32 följande:

Varför tolererar du att han gör illa din bebis? En 10åring vet bättre..

Precis.
Jävla idioti att skylla på att han "bara är ett barn". Ungen är TIO ÅR! Man vet att man inte trampar på en bebis när man är TIO ÅR!

Fanny b

Äldre 24 Feb 12:36

#15

Anonym (Pucko) skrev 2015-02-24 11:55:54 följande:

En tioåring SKA klara av det.
Har man varit tydlig med villkoren innan, så ska inte en tioåring kunna smita undan.
Min mormor och morfar, födda på 20-talet och lever än, började jobba vid 11 resp. 12-års ålder. Alltså JOBBA. Sköta ett jobb, sin egen ekonomi.
De flyttade hemifrån vid 15 resp. 17 år.
I många länder ser det likadant ut i nutid.
Och i Sverige ska man inte ens kunna kräva av en TIOÅRING att denne ska ta hand om SITT EGET husdjur.
Inte konstigt att barn och ungdomar nuförtiden, är totalt söndercurlade. De kan inte ta hand om nånting, slarvar bort nycklar, kan inte laga mat, tvätta, dammsuga, skura, diska, handla, osv, osv, osv.

Tiderna förändras. Dina morföräldrar hade troligen inget annat val än att börja arbeta vid 12 års ålder, troligen kunde också flytta hemifrån som 17-åringar för att de hade jobb. Jag tror att många 17-åringar idag skulle vilja göra detsamma, men då måste de ha jobb och en bostad.

Eftersom djur är levande varelser så tycker jag man inte ska låta 10-åringar ta huvudansvaret över dem. Som i ts fall., bonusbarnet hade ingen förståelse för att katten var hungrig eller behöver en ren låda, ska då katten behöva vänta tills barnet gav den mat eller tömde lådan?

Samma sak som "förr i tiden" när äldre syskon fick passa yngre syskon, de kunde göra det, hade väl inget val, men klarade de generellt av uppgiften bra? Jag tror inte det, just för att barn är dåliga på ta ett ansvar över sådana här situationer, så länge allt går bra händer inget, men om det händer något kan det bli allvarliga konsekvenser.

I Sverige jämfört med andra länder har utvecklingen gått åt ett annat håll, i de länder du beskriver ovan fungerar det för att det måste fungera. Men i Sverige är strukturen en annan, barnen måste inte hjälpa till på samma sätt, man kan se på riskerna på ett annat sätt. T ex en 7-8 åring kan i teorin ta sig till skolan själv., vara hemma själv på eftermiddagen men det kan finnas risker i detta som gör att de inte får det.

Anonym (Pucko)

Äldre 24 Feb 12:44

#16

Fanny b skrev 2015-02-24 12:36:18 följande:

Tiderna förändras. Dina morföräldrar hade troligen inget annat val än att börja arbeta vid 12 års ålder, troligen kunde också flytta hemifrån som 17-åringar för att de hade jobb. Jag tror att många 17-åringar idag skulle vilja göra detsamma, men då måste de ha jobb och en bostad.

Eftersom djur är levande varelser så tycker jag man inte ska låta 10-åringar ta huvudansvaret över dem. Som i ts fall., bonusbarnet hade ingen förståelse för att katten var hungrig eller behöver en ren låda, ska då katten behöva vänta tills barnet gav den mat eller tömde lådan?

Samma sak som "förr i tiden" när äldre syskon fick passa yngre syskon, de kunde göra det, hade väl inget val, men klarade de generellt av uppgiften bra? Jag tror inte det, just för att barn är dåliga på ta ett ansvar över sådana här situationer, så länge allt går bra händer inget, men om det händer något kan det bli allvarliga konsekvenser.

I Sverige jämfört med andra länder har utvecklingen gått åt ett annat håll, i de länder du beskriver ovan fungerar det för att det måste fungera. Men i Sverige är strukturen en annan, barnen måste inte hjälpa till på samma sätt, man kan se på riskerna på ett annat sätt. T ex en 7-8 åring kan i teorin ta sig till skolan själv., vara hemma själv på eftermiddagen men det kan finnas risker i detta som gör att de inte får det.

De förändras ju knappast till det bättre iaf.

Fanny b

Äldre 24 Feb 14:13

#17

Anonym (Pucko) skrev 2015-02-24 12:44:17 följande:

De förändras ju knappast till det bättre iaf.

Som jag ser det är vissa förändringar till det bättre, andra sämre men överlag tror jag det har blivit bättre. För jag tror det är få i de generationer som lever nu som skulle vilja leva som man gjorde i Sverige under 1800-1900-talet.

När det gäller barn och curling så tycker jag också föräldrarna har ett ansvar att om de vill förebygga detta, att göra det. Vill man te x att barn tidigt ska lära sig laga mat kan man uppmuntra barnen att göra det, som tonåring kan de ha ansvar för att laga kvällsmat en gång i veckan. Sedan tror jag det finns barn/tonårinbgar som har ett intresse av att klara sig själv på egen hand, andra har det inte. Vissa barn gillar att laga mat,. andra inte etc.

BioBonus

Äldre 24 Feb 14:58

#19

När det gäller att ta ansvar för ett husdjur är det väl mer regel än undantag att barn tröttnar ganska snabbt tyvärr, utan att de behöver ha problem med empatin för det. Att en tioåring tröttnar på att tömma lådan ser jag inte som ett särskilt stort problem rent personlighetsmässigt. Hur många hett önskade, snart bortglömda kaniner, hamstrar och marsvin finns det inte runt om i barnfamiljer...
Jag tycker barn ska växa upp med djur. Men de ska aldrig ha huvudansvaret för dem.

Fanny b

Äldre 24 Feb 15:09

#20

BioBonus skrev 2015-02-24 14:58:03 följande:

När det gäller att ta ansvar för ett husdjur är det väl mer regel än undantag att barn tröttnar ganska snabbt tyvärr, utan att de behöver ha problem med empatin för det. Att en tioåring tröttnar på att tömma lådan ser jag inte som ett särskilt stort problem rent personlighetsmässigt. Hur många hett önskade, snart bortglömda kaniner, hamstrar och marsvin finns det inte runt om i barnfamiljer...
Jag tycker barn ska växa upp med djur. Men de ska aldrig ha huvudansvaret för dem.

Haily ts

Äldre 24 Feb 15:24

#21

Jag tycker också att man som vuxen får räkna med att barn tröttnar på husdjur och att man får ta ansvaret. Fast jag tycker fortfarande inte att det är ok, vad lär sig barn av att det är ok att strunta i en levande varelse bara för man har tröttnat. Det om något är väl att lära barnet om empati. Hade jag fått bestämma hade det absolut inte skaffats djur till honom! Men det kära lilla husdjuret ska få komma till ett bättre hem nu så det känns bra!

MEN jag tycker att man kan kräva ett ansvar av en tioåring, framför allt om man suttit ned och pratat om det och kommit överens om något.

När det gäller lillebror så vill jag bara poängtera att han inte har gjort honom illa och han för det mesta är jätteduktig med honom. Men sen så händer det saker med jämna mellanrum som får mig att bli orolig. Fot som viftas i ansiktet på honom som jag nämnt tidigare, lägga babyfilt över ansiktet på honom och jag har varit med om att han har lagt handen för hans ansikte och inte tagit bort den trots att han märker att lillebror protesterar. Han vill inte skada honom medvetet såklart utan verkar mest vilja se reaktionen hos bebis men man blir ju minst sagt orolig...

Självklart har jag sagt till och förklarat och hela köret och har koll när de umgås.

Anonym (...)

Äldre 24 Feb 15:34

#22

Haily ts skrev 2015-02-24 15:24:50 följande:

Jag tycker också att man som vuxen får räkna med att barn tröttnar på husdjur och att man får ta ansvaret. Fast jag tycker fortfarande inte att det är ok, vad lär sig barn av att det är ok att strunta i en levande varelse bara för man har tröttnat. Det om något är väl att lära barnet om empati. Hade jag fått bestämma hade det absolut inte skaffats djur till honom! Men det kära lilla husdjuret ska få komma till ett bättre hem nu så det känns bra!

MEN jag tycker att man kan kräva ett ansvar av en tioåring, framför allt om man suttit ned och pratat om det och kommit överens om något.

När det gäller lillebror så vill jag bara poängtera att han inte har gjort honom illa och han för det mesta är jätteduktig med honom. Men sen så händer det saker med jämna mellanrum som får mig att bli orolig. Fot som viftas i ansiktet på honom som jag nämnt tidigare, lägga babyfilt över ansiktet på honom och jag har varit med om att han har lagt handen för hans ansikte och inte tagit bort den trots att han märker att lillebror protesterar. Han vill inte skada honom medvetet såklart utan verkar mest vilja se reaktionen hos bebis men man blir ju minst sagt orolig...

Självklart har jag sagt till och förklarat och hela köret och har koll när de umgås.

Vill inte skada medvetet?! Vadå är han efterbliven? Jösses! Vad naiv du är. Stackars bebis..

Fanny b

Äldre 24 Feb 15:43

#23

Haily ts skrev 2015-02-24 15:24:50 följande:

Jag tycker också att man som vuxen får räkna med att barn tröttnar på husdjur och att man får ta ansvaret. Fast jag tycker fortfarande inte att det är ok, vad lär sig barn av att det är ok att strunta i en levande varelse bara för man har tröttnat. Det om något är väl att lära barnet om empati. Hade jag fått bestämma hade det absolut inte skaffats djur till honom! Men det kära lilla husdjuret ska få komma till ett bättre hem nu så det känns bra!

MEN jag tycker att man kan kräva ett ansvar av en tioåring, framför allt om man suttit ned och pratat om det och kommit överens om något.

När det gäller lillebror så vill jag bara poängtera att han inte har gjort honom illa och han för det mesta är jätteduktig med honom. Men sen så händer det saker med jämna mellanrum som får mig att bli orolig. Fot som viftas i ansiktet på honom som jag nämnt tidigare, lägga babyfilt över ansiktet på honom och jag har varit med om att han har lagt handen för hans ansikte och inte tagit bort den trots att han märker att lillebror protesterar. Han vill inte skada honom medvetet såklart utan verkar mest vilja se reaktionen hos bebis men man blir ju minst sagt orolig...

Självklart har jag sagt till och förklarat och hela köret och har koll när de umgås.

Om han inte medvetet vill skada bebisen så tycker jag det är oroväckande i sig att han inte förstår att han riskerar att skada bebisen genom att göra såhär.
Jag tycker inte man ska behöva ha koll när en 10-åring umgås med en bebis.
Utan i ditt fall skulle jag kräva att barnets pappa hemma när han är hemma.

Hur är det med empatin hos mitt bonusbarn

INNEHÅLL