Jag hatar min pojkväns hund!

Att ta över en hund som farit illa är knappast en dans på rosor och det borde din kille ha insett. Hunden borde ha kommit till någon bättre och kunnigare person som har lite kunskap innanför pannbenet som vet hur man tar hand om och dresserar en hund som inte blivit väl behandlad.

Hundens beteende beror på människan. Att du hatar hunden och ger honom skulden bevisar bara din okunskap rakt i genom.

Jag har både en hund och ett barn och jo jag kan jämföra dom. Båda två är mina barn.

De är ju precis det jag menar. Han borde flytta till ett nytt hem där någon är villig att lägga tid på hunden. Jag vill inte och min pojkvän är allvarligt talat för lat för det.

I detta fallet är det kanske så att hans beteende beror på att han inte haft dom bästa förutsättningarna från start i livet. Vet inte exakt hur han hade de då jag ej var med och hämta hunden, har bara fått höra att han bodde med typ 10 andra ovårdade hundar, förmodligen inavels risk, enligt dom som hämta honom. Sen finns de även hundar som faktiskt föds galna, så är de alltid oavsett om man pratar hundar, människor eller en katt, vilket levande djur som helst. Det är fakta. Blir så trött på folk som säger att allt alltid är ägarens fel. Det stämmer ej.

Och om du hade trott att de fanns en stor risk att din hund bet ditt barn så hade du ändå behållt hunden?

Jag hade aldrig låtit det gå så långt. Dessutom skriver du att ni planerar att skaffa barn. Då tar detminst 9 månader tills ungen kmr. Då har ni 9 månadrr på er att får riktig hjälp med hunden eftersom ni inte klarar det själva. Serdu inte hundar som familjemedlemar? Eller är dom bara en ägodel? Jag tycker ju inte man säljer familjemedlemar. Speciellt inte så fort det blir jobbigt.

Exakt, jag tänker inte låta de gå så långt heller. Han har hugger efter folk, han har bitit min killes kompis. Och oavsett hur mycket träning hunden än får så vet jag att han KAN bitas för han HAR gjort de tidigare och tänker aldrig utsätta mitt eller någons barn för en sån hund. Han är inte min familjemedlem, han ingår inte i min familj. Ser inte hundar som en ägodel, har som sagt en hund själv som jag uppfostrat själv sen hon var 8 veckor och henne litar jag hundra procent på. Hon är min familj och jag älskar henne. Men skulle hon nånsin visa aggressiva tendenser, (vilket hon aldrig kommer för hon är en stabil och fantastisk hund) hade jag valt bort henne framför mitt barn också.

Visst, vi kan skaffa hjälp, behålla hunden och hoppas på de bästa, vänta på dagen då han biter barnet och ta honom sedan till veterinären för avlivning. Är de bättre än hitta ett nytt hem för honom?

Ta det beslut som ni behöver när ni närmar er ett barn tilldess tränna hunden. Vart bor ni? Hade gärna hjälpt er. (kan ett o annat även läst hundkurser)

Vi tar de beslutet när vi vill. Nej tack.

Ja din pojkvän gör ju det. Lämnar tråden. Hoppas han behåller hunden. Han har ju ändå tagit på sig ansvaret att ta hand om hunden. Men ja alla borde inte få ha hund...

Ponera att pojkvännen skulle ha problem med DIN hund då, TS, om vi nu ska vända på det lite grann. Hur skulle du känna, vad skulle du göra? Du är snabb med att prisa din hund till skyarna. Varför inte bara ta in pojkvännens hund då och "work miracles" med den om du nu anser dig vara så duktig?

Att be pojkvännen göra sig av med hunden för att du inte anser att den passar in, tycker jag låter oerhört grymt. Ska du behålla din "perfekta" hund då? Eller ska du göra dig av med den också?

Hade de varit så att de va tvärtom, att min hund hade varit störd och att hans hade varit normal så hade jag gjort mig av med min hund . Nu är de inte så. Den hunden ska bort ifall han vill vara med mig.

Nu räcker de, tänker inte diskutera med massa hund-fanatiker längre. I rest my case,adios.

Det låter ju som om det är du som borde lämnas bort, du som hatar hunden så mycket och inte tål att ha den i ert kanske kommande gemensamma hem bland barn. Han borde få vara med någon som hjälper honom med hunden och är villig att ta sig an problemet, istället för någon som kräver att hunden ska bort. Vill du hoppa in i hans liv som det är nu? Uppenbart inte. Då ska du inte göra det heller. Gör slut istället så får ni båda som ni vill - du slipper hunden och han behöver inte göra sig av med den.

Ok, måste skriva igen för de där var ju asroligt.. Jag hatar hunden och vill inte ha den i min familj för att jag inte litar på den. Hade du haft kvar en sån hund trots barn så hade jag kallat dig dum i huvudet, fast det är du ju uppenbarligen iofs. Jag har ju sagt exakt hela tiden att den borde komma till någon som vill, har tid och orkar anstränga sig för den hundens skull. Ska jag seriöst behöva repetera mig själv?

Du svarade bara på en av mina tre frågor, dessa två missade (!?) du i din hast att försöka komma ifrån din egen tråd.

Varför kan inte du ta dig an och träna hunden, om nu din hund är en sådan ängel som du nu varit så duktig med?

Om hans hund ska bort, ska du behålla din hund då?

Om du läser allt jag har skrivit så har jag svarat på alla dina frågor, mähä. Jag har skrivit att jag inte vill jobba med den störda hunden. Jag har skrivit att jag behåller min hund för min hund är frisk i huvudet, finns ingen anledning till att göra sig av med min hund. Är det något mer du undrar som jag redan skrivit och får förklara en gång till? :)

Men om nu han vägrar lämna bort sin hund så har du ju inget val - acceptera det eller stick.

Du anser att din hund är "frisk i huvudet" och att hans är mentalt instabil. Vem är du att besluta sådant? Acceptera hunden eller ta din hund och dra då, kanske?