Andra som har barn (6-7år) som är långt fram i utvecklingen?

De jag känner till som är väldigt tidig i utvecklingen som dessutom börjar årskurs 1 före sina jämnåriga,dom kan ha det tufft.Flera har problem med sociala biten,och att de blir så arga beror troligtvis på frustration.De förstår kanske inte sig själva riktigt,stressar upp sig själva eller sätter press på sig.Att ha ett väldigt "begåvat" barn kan vara väldigt tufft,speciellt för barnet.Jag har dock inga personliga erfarenheter men hoppas du kommer i kontakt med likasinnade här och/eller så råd/stöd utifrån.

Jag tror oxå att min son kanske blir frustrerad. 

Det var en incident i skolan där en klasskamrat sagt elaka saker till honom. Och min son blev arg och slogs.
Fick en lapp från fröken att min son tyckte att det är värre att säga fula saker än att slå och att jag skulle prata med honom om det. Tolkade på frökens lapp som om att det är fel av min son att tycka som han gjorde.

Pratade med min son om det. Jag tillåter inget våld och det finns inga ursäkter att använda våld. Men jag frågade min son om varför han tyckte som han tyckte och jag fick en mycket rimlig och klok förklaring.

Hans mening var att de onda orden gör ont länge i hjärtat medan slaget slutar gör ont efter ett litet tag. Det är så min son upplevde det. Givetvis förstod han att det inte är ok att slåss. Och han förstod att det var fel. Men fröken hade själv inte tagit tid på sig att lyssna på min son och förstå hur han tänker. Vi tog upp detta, bara för att de ska förstå honom. Inte ursäkta hela grejen.

Ganska många olika saker som han tänker helt annorlunda än sina jämnåriga. Just därför tycker jag det är ganska viktigt att han får förståelse för hur han fungerar. Eftersom jag befinner mig på FL vill jag noga understryka att den grejen i skolan fick sina konsekvenser och att jag fick förklara för honom att vi upplever saker olika. Och att han måste se det. Han slåss ytterst sällan och fröken var väldigt överraskad av min sons agerande. 

Han är en glad påg men massor av fantasi och humor. Han är absolut ingen bråkstake. Nu ända sen jag har börjat på riktigt förstå honom mer och inse att han är längre fram i utveckligen så har jag kunnat möta honom. Han kräver ganska mycket stimulans. Både i skolan och hemma. Han trivs super i skolan. Och i klassen. Han älskar skolan säger han. Och de gör sitt yttersta för att stimulera honom. 

Men han vi aldrig leka med någon från klassen. Eller väldigt sällan. Och det oroar mig. Väldigt. 

Det är svårt att ge råd men vi har haft en liknande situation med vår nioåring och där har tyvärr skolan inte kunnat utmana på samma sätt som de gjort för er.
Vilket lett till att sonen tappat sugen helt och inte velat gå till skolan alls i perioder.
Det är dock på väg att struktureras upp nu och det känns ändå bra, det har inte hunnit gå alltför långt så jag hoppas att vi ska slippa byta skola pga detta.

Men jag känner igen frustrationen, att klasskamraterna är på en lägre nivå och "inte förstår" att man kan tänka annorlunda som ett särbegåvat barn som ligger några steg före, kan göra.

Jag tycker du verkar väldigt uppmärksam och jag tror inte man kan göra mer än att ständigt vara det och att finnas tillgänglig för att fundera tillsammans och förklara saker som barnet undrar över. Och kanske även i ert fall att ni skulle kunna ta hem en kompis efter skolan lite mer planerat och strukturerat så att ditt barn inte hamnar efter i det sociala. Det kanske finns någon som han tycker lite mer om som kunde komma hem till er någon dag?

Trist när inte skolan kan möta kraven som finns på barn. Åt båda hållen. De som behöver extra hjälp samt de som behöver extra stimulans.
Hoppas det hittas en lösning snart för er son. 

Jag hade lite av samma drag som min son. Hela låg och mellanstadiet så fanns det väldigt mycket stimulans för mig i skolan. Jag låg tillsammans med en annan i klassen en årskurs före hela tiden. Han i matte och jag i övriga ämnen. Jag började läsa tidigt. Jag hade en äldre bror, 5 år äldre. Läste hans skolböcker. Var nyfiken på hans läxor. 
Kommer ihåg när min bror fick ett arbete med hem han skulle göra. Så jag började göra egna. För skojs skull. Älskade att sitta med olika lexikon och läsa. Från A till Ö.

I högstadiet dock var det tvärstopp. Där började jag vantrivas något fruktansvärt i skolan. Var inte stimulerad för fem öre. 
Min begåvning ligger mer på språk. Önskade att få läsa både tyska och franska men det fick jag inte.

Det finns en annan kille i klassen som min son lekt med tidigare. Kanske nu när det blir mer naturligt med utelek. Att hänga i skateparken tex. Får jobba lite mer med det sociala.