Ska vi inte ha religionsfrihet? Frihet från påtvingade religiösa symboler? Aftonbladet avslöjar: Erbjuder ’slöjfria’ vårdare till äldre.

Ja, kanhända att det finns människor som låter sig provoceras av att jag har vigselring också. Att jag därigenom pådyvlar dem en personlig åsikt att man ska vara gift.

Det var visst så på 1970-talet, när det hade blivit modernt med "samboäktenskap". Då ansågs de (unga) som ändå gifte sig borgerliga, trångsynta och gammeldags! I vanlig ordning i Sverige var det bara ETT sätt att leva som var det korrekta.

Jag förstår inte hur man kan uppfatta det som att man pådyvlas personliga åsikter av att bara se en människa med en vigselring, en slöja, ett kors, en kippa etc.

Religionsfrihet = frihet att få utöva sin religion

Om ens religion påbjuder att man måste äta kyckling ska man alltså få göra det. Om religionen förbjuder griskött kan man istället äta vegetariskt om inget annat kött finns. Om religionen påbjuder att man SKA jobba som sjuksköterska ska man få göra det. Om religionen däremot förbjuder en att ge blodtransfusioner kan man istället välja ett yrke där man inte behöver göra detta.

osv...

Om man väljer att utbilda sig till barnmorska så är det för att man vill tjäna livet. Att man känner vördnad inför livets mirakel, och vill vara en del av det. Igen och igen. Det är inte för att man vill avsluta liv. 

I andra länder förstår man detta. 

Vad gäller patienterna, så är risken betydligt större i Sverige att en abortpatient ska råka ut för en barnmorska eller undersköterska som egentligen är emot det hon gör,  eftersom vårdpersonal i Sverige inte kan välja bort de momenten. Det går ju inte, eftersom det nästan alltid är samma tjänster. Vad jag vet är det bara BB Sophia som inte handhar aborter, av alla förlossningsmottagningar i Sverige (rätta mig om jag har fel).

I de länder där det går att välja bort, behöver bara patienterna träffa sådana som inte har valt bort. Och alltså inte har problem med aborterna.

Som barnmorska hjälper man kvinnor som dels föder barn, preventivmedelsrådgivning, mödravård mm. Vill man inte hjälpa den enskilda kvinnan på bästa möjliga sätt så ska man inte jobba inom vården. Om den enskilda barnmorskan eller inte är emot abort är ingenting som får märkas i yrkesutövningen. Fokus är kvinnans bästa.

Man kan ha olika uppfattningar om vad som är kvinnans bästa.

Dessutom har vi även i Sverige en gräns (18 veckor, möjligen två-tre veckor till vid extrema skäl) - och när den gränsen är passerad spelar det ingen roll längre vad som skulle vara "kvinnans bästa". Den gränsen är inte av Gud given utan något som borde få diskuteras - som i andra Västländer där man hela tiden har en öppen debatt om abortfrågan.

Man kan ha olika uppfattningar om vad som är kvinnans bästa.

Dessutom har vi även i Sverige en gräns (18 veckor, möjligen två-tre veckor till vid extrema skäl) - och när den gränsen är passerad spelar det ingen roll längre vad som skulle vara "kvinnans bästa". Den gränsen är inte av Gud given utan något som borde få diskuteras - som i andra Västländer där man hela tiden har en öppen debatt om abortfrågan.

Visst kan vi ha olika uppfattningar om vad som är en annans persons bästa. ´Men det är inte vår sak att diktera villkoren för andra människor. Här i sverige äger vi alla rätten till vår egen kropp. Och därmed att fatta beslut om den. Det gäller även kvinnor. Har man problem med det kan man jobba med maskiner. För har man inte den grundläggande respekten för andra människor så ska man inte jobba med människor i en utsatt sits.

Nu håller vi på att hamna i en abortdebatt och det är OT här i tråden. Dock vill jag påminna om att det alltid finns TVÅ människoliv att respektera, i abortfrågor. (Tre om den blivande pappan är av annan åsikt, vilket faktiskt förekommer. Jag menar - åt det hållet att han vill behålla men inte hon.)

Nu håller vi på att hamna i en abortdebatt och det är OT här i tråden. Dock vill jag påminna om att det alltid finns TVÅ människoliv att respektera, i abortfrågor. (Tre om den blivande pappan är av annan åsikt, vilket faktiskt förekommer. Jag menar - åt det hållet att han vill behålla men inte hon.)

Det är dessutom totalt irrelevant i den här tråden, eftersom debatten om samvetsklausul faktiskt handlar om att avsäga sig arbetsuppgifter som ingår i det arbete , och på den arbetsplats, man valt.
Att vilja ha slöja behöver inte innebära det, och det var ju det som var trådens syfte.

Men som barnmorska är det kvinnan som är ens patient. Mannen är anhörig till kvinnan. Och tills barnet är ute är det enbart kvinnans beslut.

Även om de bör prata om det. Men det är en annan sak. Kvinnor har rätt att göra abort utan att pappan tillfrågas.

Det jag försöker säga är, att det inte är någon naturnödvändighet att abort (eller insättning av spiral, eller ens p-medelsrådgivning) MÅSTE ingå i en barnmorskas arbetsuppgifter. I många länder är det annorlunda. T.ex. är det vanligt i katolska länder i Syd- och Latinamerika att katolska nunnor arbetar som sjuksköterskor och barnorskor. Och i USA sker de flesta aborter på speciella abortkliniker.

Om man väljer att utbilda sig till barnmorska så är det för att man vill tjäna livet. Att man känner vördnad inför livets mirakel, och vill vara en del av det. Igen och igen. Det är inte för att man vill avsluta liv. 

I andra länder förstår man detta. 

Vad gäller patienterna, så är risken betydligt större i Sverige att en abortpatient ska råka ut för en barnmorska eller undersköterska som egentligen är emot det hon gör,  eftersom vårdpersonal i Sverige inte kan välja bort de momenten. Det går ju inte, eftersom det nästan alltid är samma tjänster. Vad jag vet är det bara BB Sophia som inte handhar aborter, av alla förlossningsmottagningar i Sverige (rätta mig om jag har fel).

I de länder där det går att välja bort, behöver bara patienterna träffa sådana som inte har valt bort. Och alltså inte har problem med aborterna.

Idag är det många som tycker, att pappan ska vara involverad i både graviditeten och förlossningen - samt tidigare än så om det handlar om IVF och andra fertilitetsbehandlingar. Så där har du fel.

Sedan beror det lite på var och hur du arbetar. Arbetar du på en familjecentral t.ex. (ett samarbete mellan olika personalkategorier som barnmorska, barnsjuksköterska, socionom, förskollärare och ibland även diakon och/eller präst i samma lokaler, med avsikten att få en helhetssyn på familjerna i en stadsdel), så är det definitivt inte bara kvinnan som är din patient.

Idag är det många som tycker, att pappan ska vara involverad i både graviditeten och förlossningen - samt tidigare än så om det handlar om IVF och andra fertilitetsbehandlingar. Så där har du fel.

Sedan beror det lite på var och hur du arbetar. Arbetar du på en familjecentral t.ex. (ett samarbete mellan olika personalkategorier som barnmorska, barnsjuksköterska, socionom, förskollärare och ibland även diakon och/eller präst i samma lokaler, med avsikten att få en helhetssyn på familjerna i en stadsdel), så är det definitivt inte bara kvinnan som är din patient.