Fråga till kristna om skilsmässa är okej

Jag gifte mig inför Gud och ser äktenskapet som ett heligt förbund. Jag gifte mig inte MED Gud.

Man gifter sig inte med Gud, man är ett med Gud och i äktenskapet blir man ett med partnern. Alltså ska det liksom inte gå att skiljas, då delas ju enheten i två!:)

idag skiljer sig kristna hit och dit, men om man ska gå till skriften och se på detta med teologiska ögon så förhåller det sig som så: om din make/maka har samlag med någon annan så bryter det förbundet och man kan välja att skiljas, då kan man vara oskyldig och ändå skilja sig, den som var otrogen är skyldig.

Om maken/makan dör så bryts också förbundet, man kan gifta om sig.

Haha!

Så du ser inte gud som en bro mellan dig och din partner. Likt en del av relationen, den som gör äktenskapet just heligt och som "ett", som förenar er?
Ni kan ju ha en relation utan att vara gifta men då ingår ju liksom inte gud eftersom guds välsignelse kommer ur äktenskapet, där gud får vara med på ett hörn (eller rättare sagt vara en del av er och ni en del av gud).
Om ni skiljer er borde det ju i så fall vara ett försök att bryta guds förband, alltså MED gud eftersom gud är länken som håller allt samman.

Man har ju hört olika versioner. Även många kristna skiljer sig ju och gifter om sig utan att någon för den delen dött. Det kanske inte är lika strängt idag?

Haha? Vari låg det roliga?

Kärleken mellan mig och min man är bron, och i kärleken finns även Gud. Gud finns i all kärlek, inte bara den mellan mig och min man och inte bara i den kärlek som ryms i ett äktenskap. Vårt äktenskap är välsignat av Gud, men jag är inte gift med Gud. Jag är gift med min man.

Det lät så komiskt bara hur du uttryckte att du inte gifte dig MED gud. Men okej.
Så kärleken mellan dig och din man är bron, bron till vad? Då undrar jag vad ni skall med gud till överhuvudtaget? Eller äktenskapet? Den bryggan har/kan ni ju ha utan att blanda in nån gud eller giftemål!?

Jag är inte ens kristen, men tycker det känns som ni fått allt om bakfoten!
Försöker bara få ihop hur ni tänker, på ett logiskt sätt nånstans ändå. Men det är svårt!

Hmm, men man blir väl ett med gud GENOM äktenskapet. Du säger det själv, om ni skiljs delas ENHETEN till två igen. Alltså är gud den tredje delen av äktenskapet.

För det handlar väl inte om att bli ett med partnern? Jag trodde religionen gick ut på att bli ett med gud?

Komiskt? Snarare ett ganska naturligt svar på ditt påstående om motsatsen, d v s att man ÄR gift med Gud.

Nu är ju utgångspunkten att vi är troende kristna. Därav finns också Gud med oss i livet, vi ser vårt äktenskap som ett förbund oss emellan som välsignats och överses av Gud och Gud är närvarande i alla aspekter av våra liv. Och eftersom vi ÄR troende är frågan om vad vi ska med en gud till helt ovidkommande, är man däremot INTE troende kan man givetvis ha ett liv utan någon närvarande gud. Det säger sig självt. Men ja, jag håller med dig om att logik verkar vara svårt för dig. Som tur är måste inte personlig tro tvunget vara logisk i icke-troendes ögon då den är just personlig.

Nej, detta kan du inte hitta stöd för i traditionsenlig tolkning av skriften till den kristna tron. Man blir inte ett med Gud genom att gifta sig med en annan människa. Äktenskapet är en bild på förbundet mellan Gud och människan, inte själva nyckeln dit.

Ett med Gud blir man genom dopet. Det jag sa själv var att två människor blir ett genom det heliga förbundet äktenskapet, de två är redan ett med Gud sedan innan, man skiljer sig inte från Gud när man begår skilsmässa.