Pappa som gör ALLT

Hej!

Är en kille med sambo, 2 småbarn och hund som gärna vill ha åsikter på hur mitt familjeliv ser ut just nu...

Vi har båda stadiga arbeten och jag jobbar dagtid 7-16 och min sambo jobbar oftast natt 19-04 men även dagtid ibland 13-20.

Nu till mitt/vårt problem...

Sedan något år tillbaka har jag känt att jag gör ALLT i och utanför hushållet och visst jag har "lyxen" att kunna mygla och fixa mycket av det som behövs på arbetstid. Jag handlar, städar, tvättar, lagar mat, går ut med hunden, lämnar barnen på dagis när min sambo jobbat vilket är självklart men även när hon är ledig kan hon komma och fråga om jag "orkar" lämna, hämta och ibland både och. Alla andra ärenden är det oftast jag som fixar om det nu inte skulle vara något som verkligen tilltalar min sambo eller berör bara henne. Det är VÄLDIGT sällan att jag ber henne göra något för mig och då mer sällan med ett positivt svar. Men egen tid det ska hon ha gärna med en kopp kaffe framför datorn.

Min sambo behöver ALLTID sin exakta sömn och rubbar aldrig den för något om det nu än en gång inte är ett absolut måste eller något hon vill göra. Hon ligger ofta och snoozar till den gräns att hon sen måste stressa och då med resultatet att jag ibland får hämta barnen på arbetstid. Eftersom hon ibland har väldigt konstiga scheman kan det resultera i att jag har barnen själv flera gånger i veckan. Jag har väldigt sällan en helg där jag kan hitta på något utanför familjen eftersom hon mer eller mindre jobbar natt varje helg och jag har nog inte haft sovmorgon på 1 år då det oftast är jag som får gå upp med barnen vare sig min sambo jobbat eller ej för att hon är "trött". Trött är hon för att hon har svårt att vända på dygnet och gärna sitter framför datorn till 3 på natten dagarna hon inte jobbar och då inte orkar gå upp och ta hand om barnen.

Jag har lagt alla mina intressen på hyllan för familjens skull men då packar min sambo istället på sig mer ansvar på jobb som hon egentligen inte behöver men som hon tycker är kul vilket då gör att jag har barnen själv ännu oftare. Hon är ofta ute och festar/dansar med sina vänner och då agerar jag snällt barnvakt och då för att hon tagit detta för givet.

Vi har haft diskussioner om detta allt för ofta och eftersom min sambo har svårt att ta till sig kritik urartar diskussionerna ofta till något helt annat. Får ofta höra att jag bara gnäller =( Hon städar tex inte för hon "ser" inte smutsen men smutsa ner det kan hon... 

Självklart vill jag göra så mycket som möjligt för min familj men när man känner att man mer eller mindre är anledningen till att familjen håller i hopa är det inte lika kul längre.

Allt jag har begärt är att man delar på allt ansvar så bra det går och att man inte tar varandra för givet och att man hela tiden visar tacksamhet och ser vad den andra gör för familjen. Visst där är självklart undantag i detta jag skrivit men för ofta hamnar allt på mig vilket suger orken ur en... 

Hon är en underbar mamma när hon är med barnen och en underbar sambo när hon inte är "trött", "stressad" och när det passar henne.

Detta var den korta censurerade versionen =)
Mer kan tilläggas!

Överreagerar jag?

MVH // P