Varför denna aktivtetshysteri??

Eller så beror det på vilka intressen man har i familjen och hur vardagen ser ut. 

Mina två äldsta barn har haft mycket aktiviteter rätt länge. De tycker väldigt mycket om det. De har däremot aldrig haft långa dagar i förskola/skola så såväl förskola/skola, spontanaktiviteter hemma samt organiserade aktiviteter hinns med. 

Idag är äldsta 7 år. Mellansonen är 5 och fyller 6 om ett par månader. Äldsta tränar konståkning 5 dagar i veckan (enstaka veckor 6) och går i simskola en gång/vecka. Hans dagar består för övrigt av 4,5 timmes skola. Mellansonen tränar konståkning 4  dagar i veckan. Han går 15 timmars förskola. Aldrig någonsin vill de inte åka iväg på aktiviteter utan efterfrågar snarare mer. Men de hinner ju vanligtvis vara hemma ett par timmar mellan förskola/skola och aktivitet, så....

Jag höll på med mycket idrott under hela min uppväxt och har bara positiva erfarenheter och minnen. Så länge de tycker att det är jättekul och vill och vi har möjlighet så uppmuntrar jag tveklöst . De har provat en massa olika saker, men fastnat för skridskoåkningen....för tillfället i alla fall. Kul. Jag själv höll på med bollidrotter så att "bo" i ishallar är lite nytt för mig .

Mina pojkar har mycket utbyte av exempelvis konståkningen. Disciplin, motorik (balans, koordination etc), ta instruktioner, ihärdighet och tålamod inte minst . Och glädjen i deras ögon när de märker att de plötsligt har kontroll och behärskar det de håller på med. Underbart . 

Varför organiserade aktiviteter? För att det är vansinnigt kul och givande på så många sätt . Det ena måste ju inte utesluta det andra. 

Mina barn är 3,5 och 7. Vi har tvärtom, inga organiserade aktiviteter alls för barnen. De går på förskola/skola/fritids 35-40 timmar per vecka. Inget av barnen har hittills efterfrågat aktiviteter heller. Vi har frågat åtminstone den äldsta om han vill prova något men han har bestämt sagt nej. Han säger att han hellre vill vara helt ledig efter skolan.

Jag kan se fördelen med att ha aktiviteter också. Och speciellt som Flickan och kråkan skriver, om barnen inte har så långa dagar på förskola/skola så är det säkert mestadels positivt om de har någon aktivitet. Men att få in aktiviteter då barnen redan går heltid tycker jag mest känns jobbigt och stressande. Efter skola/dagis/jobb så vill vi hem och bara "vara". Laga mat i lugn och ro, äta tillsammans, barnen leker det de har lust med. Ibland leker de med kompisar. Samma sak på helgerna, då gör vi något tillsammans med familjen, barnen leker med kompisar eller så bara "är" vi. Ibland har barnen tråkigt på helgerna. Men jag tror inte det är skadligt att de får ha lite tråkigt. Just nu är det mest legobyggen som gäller, det kan de hålla på med i flera timmar per dag. 

Om mina barn själva efterfrågar att testa något så får de självklart göra det, men jag tänker inte tjata. Jag tycker det är skönt att vi har såpass mycket fri tid som vi har.

Jag har funderat mycket över detta. Jag tror det är viktigt att se till helheten. Barn är så olika, föräldrar är olika och situationen runt omkring är olika beroende på familj.
Vi har tänkt som en blå giraff, har inte tjatat på dem utan låtit våra barn själva efterfråga det. Vår 7-åring har tre aktiviteter (balett, fotboll och handboll) och vår 6-åring har en (fotboll) idag. Jag upplever att det hinns med utan att vi eller barnen behöver tumma på annat men det är nu, vår 7-åring har redan bortamatcher och hemmamatcher (och då vill de gärna att vi står i kiosken eller hjälper till på annat sätt) utanför den vanliga träningen i handbollen och mer lär det troligtvis bli och så även i fotbollen, på baletten tränar de för en dansuppvisning. Det är inte bara träning längre ett par timmar i veckan och det där kommer ju märkas mer med ålder antar jag och då har vi kanske inte möjlighet att hämta lika tidigt på fritids som vi gör idag, behöver vi ta tid av något annat då och hur kommer vi i så fall uppleva det? Jag vill inte leva den där stressen jag framförallt har sett hos mina grannar (som gott som alltid klagar över det) som jobbar heltid och resten av tiden handlar om barnens aktivitet, jag skulle må urdåligt av det och säkerligen också mina barn. En balans måste finnas.
Idag är vi oftast hemma vid tre och även om jag faktiskt tycker att vi har mycket tid över känns det ibland som tid är en bristvara. Det jag tycker är så viktigt bortsett från barnens aktiviteter sett till barnen är att de får leka mycket och ofta med kompisar, får mycket föräldratid (inte bara det som kallas kvalitet utan också kvantitet), har tid för sina läxor (den där lär ju öka), har tid att bara vara och slappa och göra "ingenting" och ha tråkigt och själva utan att något är styrt komma på vad de vill sysselsätta sig med.
Sedan finns ju vi vuxna också i denna familj, som inte bara lever för och genom barnen och önskar tid för våra relationer som sträcker sig längre, aktiviteter, jobb, att bara vara..
Mycket handlar väl om just tid, att man har gott om den och vad man vill att barnen får ut av den samt prioriteringar och hur man önskar leva sitt liv. Så svartvitt som i bloggen behöver det givetvis inte vara.