Badblomma skrev 2015-03-19 13:44:23 följande:
Jag är nu i slutet av min graviditet men arbetar som förskollärare. I början av graviditeten mådde jag skit. jag hade frossa, kräktes, mådde illa och ville bara sova.
Denna graviditet kom dessutom ganska snabbt efter ett uteblivet missfall i v.9. den första graviditeten hade jag lyckats dölja tills jag började blöda och behövde åka in och skrapas. Då berättade jag för en utav kollegorna i mitt arbetslag. detta var före sommarsemestern förra året. När jag sedan återgick till arbetet i Augusti (efter semestern) var jag gravid på nytt. Denna gång mådde jag ännu värre än innan. Jag hittade tillfällen att smyga iväg och kräkas, jag tog ofta på mig att gå ut först med barnen och komma in sist. den friska luften hjälpte. Jag hade snacks av olika slag som jag kunde småäta på som jag hade lite över allt. på en förrådshylla, i skåpet, i fickan m.m.
men i vecka 9 var jag tvungen att berätta för min chef och den kollega som jag tidigare berättat om mitt missfall för. Det var riktigt skönt när jag hade berättat för några. Då fanns det några individer som man kunde ta hjälp av utan att behöva ljuga, vilket jag blev väldigt bra på under de första månaderna. I v.12-13 blev det offentligt.
Om jag skulle göra om det så skulle jag nog berätta för de närmsta kollegorna tidigare om jag mådde som jag mådde då.
Jag hade bara jobbat ca 4 månader på den arbetsplatsen när vi blev gravida första gången.
Den första tiden känns avlägsen nu. Har sedan grav v.29 varit heltidssjukskriven p.g.a. foglossning, blev halvtidssjukskriven i v.23. I efterhand, när jag tänket tillbaka har foglossingen varit svårare att hantera än illamåendet och tröttheten som var i början.
En annan upplevelse. Min svägerska som också är gravid och förskollärare har endast upplevs att hon är lite mer svettig om fötterna och är tröttare än vanligt och är nu i vecka 20. hon jobbar på som om ingenting har hänt.
Man kan aldrig veta hur det ska bli. Men vill ni ha barn så tycker jag att ni ska börja försöka och ta det som det kommer. du kanske får en toppengraviditet utan illamående. Man vet inte förens man testat. Och blir du illamående å dålig så får du lösa det då. Det är ju helt ok att vara hemma och sjukskriva sig om det skulle bli allt för jobbigt i perioder. Det gjorde jag vid några tillfällen.
Oj vad långt det blev... är ganska uttråkad här hemma.
Lycka till
Stort tack för att du ville berätta om dina erfarenheter! Jag hoppas att jag ska må hyfsat och ändå kunna "vara mig själv" och göra ett bra jobb. Man blir ju lite nervös när man är ny också och inte har en aning om hur en graviditet känns.
Hur länge hade du ditt illamående?
På ett sätt vore det skönare att bli gravid på våren för då är man ute mer (frisk luft) och har närmare till semestern. Dock svårare att gömma eventuell mage. :-/