Litar inte på mormor som barnvakt
Hej
Jag är nybliven mamma till min nu två månaders gamla dotter. Jag har inte en tanke på att lämna henne hos någon barnvakt på väldigt länge, MEN! Jag har väldiga problem med min egen mor... Hon vill redan vara barnvakt ett par timmar eller så och verkar bara gå och vänta på att hon ska få det. Men jag vill inte ens lämna min dotter hos henne när hon blir äldre. Jag litar inte på min mamma och jag ser saker nu efter jag själv fått barn som jag inte alls sett förr.
Sist jag, min sambo och våran dotter var hem till henne var när hon fyllde år. Både min syster och mormor (gammelmormor) var också där. I alla fall så hade våran dotter somnat i bilen på vägen dit men ändå när vi kommer in så ska då min mamma sitta och prata med henne fast hon sover?! Inte bryr hon sig om att vara lite tyst heller utan pratar på och härjar som vanligt. Även då också min mormor och syster, alla pratar väldigt högt. Min mamma är extrem på att prata och skratta så fruktansvärt högt när man sitter och fikar eller äter på sånna familjemiddagar. INGEN har någon som helst respekt för att våran lilla bebis sover. Hon vaknar såklart efter fem minuter. Då ska både min mamma och mormor hålla henne och de pratas och "skojas" om hur gott det skulle vara att smaka lite bullar och chokladbollar, och att när min mormor fyller ska hon då allt få smaka både de ena och de andra, "mycket choklad så mamma får tvätta". (Min dotter kommer då vara knappt 11 månader och jag känner inte att det finns nån mening med att proppa i henne massa fika och skitmat, det finns bättre saker för henne att äta när hon är så pass liten) Men det tyckte dom var väldigt roligt att skoja om, så pass roligt att hon tydligen REDAN ska få smaka! Min dotter sitter nu i min mormors famn och jag ser hur mormor doppar sitt finger i kaffekoppen och låter min lilla bebis smaka! Jag förstod ingenting och min sambo berättade efteråt hur svarta ögon jag fick. Det brann i huvudet på mig! Hur F*N kan man ens komma på tanken att låta en två månaders gammal bebis smaka kaffe?! Hon ska inte smaka någonting överhuvudtaget! Jag blev så arg och chockad att jag inte ens fick ur mig ett ord..... Inte var det någon annan som ens reagera heller, det var tydligen inge fel?
Under det här födelsedagsfirandet berättade vi även att vi bokat kyrkan för dop. Då börjar min mamma och mormor lägga sig i och planera vad vi ska ha för fika och vilka kakor m.m. Dom ska baka. Att vi måste tänka på de, och de... Vi måste skriva si och så på dopinbjudan och så ska vi göra och så ska vi inte göra. Jag och min sambo satt där helt tomma, jaha...? Är det inte VÅRAN dotters dop? Som VI ska planera....
Dom tycker även att det är roligt att "skoja" om hur dom ska skämma bort vår lilla dotter, precis som min mormor gjorde med mig och min syster. Ett exmpel var att vi inte behövde borsta tänderna på en hel helg när mormor var barnvakt åt oss när vi var små. Fast vi såklart ätit massa gott som godis m.m. Det var ju kul tyckte vi då "hos mormor behöver inte vi borsta tänderna!" "Hos mormor får vi vara uppe hur länge vi vill" tex.... Vilket resulterade i att hela min uppväxt har jag varit livrädd för tandläkarn, haft så fruktansvärt dåliga tänder med stora hål som inte gått att laga, blivit infekterat så bedövningen inte hjälpt. Fick då dra ut tanden utan bedövning eftersom den inte hjälpte, jag minns vilken elak tandläkare jag hade och hur jag sparkade med benen av smärta när hon lurade mig, hon drog tanden fast hon sa att hon inte skulle de. Detta hände TVÅ gånger. Exakt samma sak något år senare..... Mina tänder blev ju knappast bättre av att mormor gav mig godis och att jag inte behövde borsta. Var alldeles för liten för att förstå.
Nu är min mamma inne på samma spår, hon är exakt som mormor och hon har själv sagt att hon doppade min napp i saft när jag var liten! Hallå?!
Jag vägrar lämna mitt barn hos min mamma, jag litar inte ens på min mamma... Nu var det i och för sig mormor som gav min lilla dotter kaffe.. Men mamma är inte ett dugg bättre. Tänk om jag och min sambo inte varit där, tänk den dagen hon ska vara barnvakt, vad kommer min lilla tjej få i sig då? Doppa hennes napp i saft också?
Även de om att det ska pratas och vara så högljutt. Som riktigt kackliga kärringar en vinkväll låter dom som. Man får ont i öronen själv och jag får så dåligt samvete att jag lät min lilla bebistjej sitta i knät på mamma mitt i detta skrikiga kackel. Noll respekt för att det finns en liten bebis med i rummet.
Ska jag tala om hur vidrigt jag tycker det är?
Och att jag aldrig kommer lämna dottern hos henne? För jag inte litar på henne överhuvudtaget.
Eller är det jag som överdriver?
Det här är också min mammas första barnbarn, jag är först i hela släkten med att skaffa barn så mamma är så barnkär och längtar tills hon ska vara barnvakt så hon kommer bli helt knäckt.... Men jag vill verkligen inte lämna min dotter hos henne någonsin känns det som nu.
