Jag samsover med min bebis och får värk i kroppen efter ca 1 timme. Om jag rör på mig (t ex lägger mig på rygg) så vaknar han. Vänjer man sig vid att ligga i samma ställning? Hur gör ni andra?
. Precis så för mig också, byter sida varannan timme. Kanske ska börja gå upp och sträcka på mig. Fast då blir det garanterat gråt.
Min dotter är 9 månader och sover alltid mellan oss och hon har vant sig vid att vi rör oss
Jag samsov de första 7-8 månaderna med min dotter. Men sen tog vi istället av långsidan på spjälsängen och ställde intill vår säng. Önskar jag hade gjort det tidigare! Man får mer utrymme för sig själv och kan röra sig, men man är samtidigt nära sin bebis.
. Oj vad jag ser framemot det.
Jag vande mig tyvärr aldrig vid att samsova. Fick sjukt ont i kroppen och migrän eftersom jag sov på helspänn. Kroppen kunde liksom inte slappna av med en bebis i sängen. Eftersom han ville amma varannan timme var det ändå praktiskt. Men efter 1,5 år började vi i små steg vänja lillen vid egen säng. Först med spjälsäng dikt an mot vår säng, sen en bit ifrån, och tillslut eget rum. Har aldrig ångrat det.
Önskar dock att det funkade med samsovningen för det är ju jättemysigt egentligen. Men vi myser tillsammans i vår säng en kvart-halvtimme varje morgon istället.
Jag vänder mig extremt lite i sömnen om jag har någon liten bredvid mig. Ligger djur hos mig eller mina barn så vänder jag mig inte alls, om jag inte vaknar och vänder mig.
Däremot ligger jag bredvid min sambo så är jag som en studsboll, konstigt nog. Ganska egoistisk och kan ta ifrån han både kudde och täcke.
Det har vi gjort och jag hoppas att han en vacker dag vill sova i den . Oj vad jag ser framemot det.
Jag har vant mig. Nu sover dottern vanligtvis i sin spjälsäng (hon är 14 mån) o jag lyfter bara över henne när hon inte kan somna om själv. Som nu till exempel när hon är snorig o hostig o har varit i ca en vecka. Hon ligger supernära, på min vänsterarm. Jag ligger då oftast på min vänstersida, sällan på rygg.
Förlåt, son var det ju, inte dotter..
Det bästa är att vänja bebisen vid rörelse. För oss var det inget direkt problem, bebisen var van att sova i sjal och kunde därför sova till rörelse de allra flesta nätter och när hon inte kunde det så sov hon med pappa som klarar att ligga på rygg och mer still och sova.
Och i början var man för utmattad för att kunna motstå sömnen ;)
Vill tacka för alla god råd!
Vill tacka för alla god råd!
Min yngsta är ett år och sover fortfarande endast vid bröstet. Ibland kan hon släppa taget och lägga sig på rygg en stund, men ändrar jag ställning då så vaknar hon och vill tillbaka till bröstet. Vi byter sida ungefär en gång i timmen. Ibland liggammar hon tvärs över mig.
Måste erkänna att jag avskyr att sova på sidan, kan egentligen bara sova bra på magen. Ibland ställer maken upp och tar dottern en stund på morgonen så att jag får 10 min på mage, ostört. De minuterna gör underverk! Trots det är jag inte beredd att ge upp samsovning/nattamning riktigt än. Jag har en femåring som var likadan och vet nu hur snabbt tiden går och hur kort tid av mitt liv den här perioden är. Närheten övervinner all trötthet och stelhet ????