• anonymtjej1

    Han klagar. Jag känns som ensamstående. Hjälp! orkar inte

    Nu är jag inte ensamstående förälder för jag är fortfarande sambo med 10 månaders dottern pappa MEN det känns som att jag är ensamstående. Jag tvättar, jag städar, jag somnar bebis, jag leker med bebis, jag matar bebis osv osv..... Sambon jobbar o jobbar.... Visst, han jobbar och tjänar in pengarna och jag är jätte stolt över honom. Jag visste att det var jag som skulle få ta det stora lasset med att själv ta hand om vårt barn eftersom jag är Arbetslös. Men jag begär bara 10 min för mig själv, eller att han byter 1 blöja bara nån gång, eller att han leker med dottern så att jag kan få lite egentid eller städa/diska... Men nej. Han kommer hem o sitter på sin röv och kollar på datorn eller spelar ibland eller går o lägger sig. Han klagar på att han är trött, att han behöver egentid. Jaha, men jag då brukar jag svara honom, men då skämtar han bort det..... Jag kan köpa att jag får ta det stora lasset med dottern men lite engagerad kan han väl vara?! Det är ju hans barn också.... Han leker inte ens med ungen..... Eller ens verkar inte se att hon finns.... Han bara gnäller om allting att jag inte plockat undan osv.. Jag gör så gott jag kan och i den mån jag hinner. För vi har haft en väldigt gnällig bebis som först haft kolik o sen nu problem med att hon ratar all fast föda och bara amning funkar och mammig Som tusan. Han gnäller att hon är gnällig ofta och för mycket mammig och att hon aldrig vill vara hos honom... Men konstigt då liksom... Han tar ju aldrig henne, leker aldrig med henne eller nånting... Hon vet ju typ knappt vem han är merrän att han finns där i bakgrunden om kvällarna... Har lite ångest nu när jag ska skriva att det känns nästan som jag börjar tappa känslor pga detta. Helt plötsligt känns vi så olika, har väldigt olika åsikter om uppfostran och sånt helt plötsligt...

    Shit vad långt det blev. Men har ni några tips och råd till mig? Allmänt om hur ni som är ensamstående klarar vardagen? Alltså inte ekonomiskt utan allmänt med så små barn som tex 10 månader eller yngre eller äldre....

  • Svar på tråden Han klagar. Jag känns som ensamstående. Hjälp! orkar inte
  • anonymtjej1

    Han brukar prata gott om mig till sina vänner o kollegor om hur bra jag är, om hur stark jag är som mamma som klarar allt själv, om hur bra jag är som inte ringer hem honom från jobb (tydligen många andra tjejer som ringer hem deras man från De jobbet han jobbar på) osv.. Men ja jag vill själc påstå att jag har varit jävligt stark . Men jag har varit stark för länge och nu håller jag på att gå in i väggen nästan. Jag har berättat det för honom men han vill inte lyssna. :'(. Från att ha varit glad och lugn och haft bästa tålamodet och aldrig trött har Jag blivit en sur och tråkig och vrång och trött och arg och olycklig mammA :'( vilket blir att dottern är sur oxå :(

  • Linc

    Gå till familjerådgivning så du får hjälp att få honom att förstå vad föräldraskapet innebär och vad ditt heltidsarbete innebär i tid ork och energi!! Och förhoppningsvis så har han planer på att vara föräldraledig?! Då ser du till att vara borta varje dag!! Typ söka jobb eller plugga eller annat du måste göra. Förhållanden kan få sig en knäck när första barnet kommer och papporna kanske inte riktigt släppt "Jag"-känslan ännu. Hoppas han växer in i rollen som sambo och pappa och stöd! Men som sagt. Be om hjälp! Om inte annat, kolla med BVC om de har någon du/ni kan prata med! Kram

Svar på tråden Han klagar. Jag känns som ensamstående. Hjälp! orkar inte